Hemma igen!

Då var vi hemma igen efter ett dygn på resande fot och i Stockholm. I morse hade vi lite lösa planer på att gå till en park i Södertälje, men när vi vaknade till störtregn ändrade vi raskt planen och tog rejäl sovmorgon i stället. Vid tolvtiden lämnade vi Nils lägenhet och tog oss in till Södertälje centrum och vidare till tågstationen där vi tog tåget till Herrljunga igen. Resan gick smidigt, terränghoppningen under EM har sänts på svt play under dagen så jag har sett alla svenska ritter, plus några fler samt läst lite runtom det hela. Det har gått riktigt bra för det svenska laget och de ligger nu på bronsplats inför morgondagens veterinärbesiktning och avslutande banhoppning, plus att en av ryttarna dessutom ligger på en individuell bronsmedalj. Spännande i morgon alltså!

Nu är vi som sagt hemma igen och extra roligt är det ju att komma hem och se att det har hänt grejer medan vi varit borta! Martin var nämligen här med sin grävmaskin igår kväll och plattade till högarna i hagen!

Långsidan:

IMG_7973

Kortsidan, där han även flyttat lite material och släntat upp mot kanten där ridbanan ”stuckit upp lite”. Blev väldigt bra!

IMG_7971

Även högarna längre in i hagen har blivit platta.

IMG_7975

Och så här ser det ut från huset just nu då! Eller ja, precis just nu är det störtregn och åska utanför dörren så man ser knappt banan genom allt regn, haha.

IMG_7976

Vi köper nog en säck gräsfrön eller liknande och slänger ut på dessa jordiga ytor, annars kommer det bara växa upp massa ogräs.

Som en flodhäst

Och då menar jag inte hästen i sig utan ryttaren, hehe. Jag hann rida Kaprifol lite lätt på banan igår och det börjar onekligen kännas rätt jobbigt att rida nu. Att bara rida ut och ”åka häst” är inga problem, tvärt om ganska skönt faktiskt. Man är liksom i stående position så magen blir inte hopklämd, samtidigt som jag ju ändå sitter ner. Typ! Men att rida dressyr och använda sitsen och skänklarna och allt, ja det går inte så himla bra längre. Får se om detta var det sista dressyrpasset kanske, får hålla mig i skogen i fortsättningen 🙂

Kaprifol kändes ok i alla fall, inte lika fin som sist men så red jag inte så himla bra heller kan man säga. Axel var hemma så jag ringde ut honom när jag travade de sista varven så fick han knäppa några snabba bilder!