Idag har jag och Kaprifol fått sällskap av Linnéa och Calle på vår uteritt! Himla roligt att rida ut med någon som inte sitter på Alice, no offence till henne men Alice går ju inte så långt eller fort nuförtiden, haha. Inte för att jag gör det heller egentligen, men ni förstår säkert vad jag menar!

Calle är ju ganska stor och första känslan för min del när vi skrittade ut från gården var att jag kände mig liten på Kaprifol! Det var en ganska ovanlig känsla måste jag säga, det var nog första gången. Det skiljer nog 10-15cm mellan hästarna tror jag. Kaprifol hängde med okej i hans skrittfart i alla fall, vi fick trava ikapp någon ensaka gång på ”bortavägen” men när Kaprifol kommit igång lite skrittade vi jämsides och även lite före ibland. Planen var att rida Skogshagen-rundan men den grinden var stängd, vilket jag tror innebär att det går kor i skogen, och då valde vi att i stället rida Galoppvägen, minst lika bra! Vi skrittade nästan hela tiden men det blev även en bit trav och en kort galopp.

Härligt oavsett och båda hästarna var på sådär mysigt och bra humör, tills vi var nästan hemma och det låg ett par rullar med fiberkablar bredvid vägen. Tänk att något så simpelt kan vara så läskigt, grävmaskinen som grävde en bit bort viftade de inte ens ett öra åt. Hästar! Det krävdes faktiskt lite övertalning innan hästarna vågade sig förbi. Men de lär väl vänja sig, fibergrävningen närmar sig gården! Hehe.

Ingen bild har jag från idag heller, men denna är från igår innan regnet kom!