Igår fick Kaprifol på sig sitt nya täcke! Visserligen var det sol just då, men enligt väderleksrapporten skulle det regna hele natta, så då tänkte jag att det var lika bra att hon fick på sig ett täcke.

Det verkade sitta rätt bra, halsen uppe vid manken åkte bak lite när hon gick men inte så farligt. Snyggt blev det också! =)

Jag tror inte att Kaprifol har så mycket erfarenhet av killar i sitt blott fyraåriga liv. I stallet där hon är uppväxt fanns det endast shetlandsponnyer och eftersom Kaprifol är en ganska långbent tjej tror jag inte att hon fann några av de pojkarna speciellt intressanta. När hon flyttade till mig umgicks hon endast med tre äldre damer och även om de säkert berättade en massa smaskiga historier för Kaprifol (Blondie väntade ju ändå bebis då) så är det inte förrän nu Kaprifol faktiskt har umgåtts med killar i sin egen storlek.

Självklart föll hon för den första bästa, nämligen fina Pondus. Den busiga blicken under den långa luggen och de breda axlarna. Dessutom är han väldigt mån om att hålla sina tjejer nära och ropar gärna efter dem när de försvinner ur sikte. Inte lätt för en ung tjej att motstå.

Idag har Kaprifol fallit för en annan kille. När hon idag fick komma in i sin box för första gången kände hon sig lite nervös och hon förstod inte riktigt varför hon skulle stå där alldeles ensam när solen sken utanför dörren för första gången på ett dygn. Just när allt var som mörkast kom han in genom stalldörren, Mr Niceguy. Högresta, manliga Mr Niceguy med stora fina bruna ögon. Kaprifol kunde knappt stå på benen när han närmade sig och lyckan var total när hon fick hälsa på honom och klia lite på honom över boxväggen. Men vem kan klandra henne, Mr Niceguy (bara namnet!!) är helt klart det bästa pojkvänsmaterialet hon har träffat hittills!

(ägarens bild)

Resten av tiden i boxen var mycket trevligare, Kaprifol kunde stå och dregla över Mr Niceguy som bara stod någon meter bort. Lyckligtvis är hon fortfarande kär i Pondus så det var inga problem att få med henne tillbaka till hagen igen. Mindre roligt var det att städa boxen efter henne… Har inget strö i den ännu, ska hämta nästa vecka troligtvis! =)

Idag visade Kaprifol en sida som jag inte riktigt sett förut. Jag tror det är en blandning av överskottsenergi, livsglädje och just den där lilla detaljen att hon bara är fyra år och inte har upplevt så mycket i sitt liv ännu.

Jag parkerade bilen vid hagen och ropade på hästarna som kom i sakta mak och mötte mig vid grinden. Kaprifol lät sig villigt bli infångad och hon följde med mig ut ur hagen och bort längs grusvägen. Lugnt och fint gick vi, men med energiska steg. Jag tänkte ta en lite kortare tur idag eftersom jag är ordentligt förkyld så jag gick till den hage som vi strax ska byta till och tänkte att jag kunde ju gå ett varv och kolla över staketet samtidigt som Kaprifol fick följa med. Den nya hagen ligger nära den nuvarande hagen så strax svängde vi ner på en gräsväg till vänster och närmade oss grindöppningen.

Precis när vi är framme vid grindöppningen gör Kaprifol en totalt oväntad 180-gradig vändning på mindre än en hundradels sekund. Lyckligtvis hade jag ett ganska långt grimskaft samt att mina reflexer är ungefär lika snabba som Kaprifols, så hon kom inte längre än sin vändning innan hon stod still igen. Jag vände henne på rätt köl, och vi dansade fram mot grinden bara för att gräva ner hovarna i marken och FNYSA HÖGT åt badkaret som låg uppochner en meter snett innanför grinden. Jag vet inte om ni har sett ett uppochnervänt badkar förut, men uppenbarligen hade inte Kaprifol gjort det och hon var ytterst skeptisk till det hela. Efter lite övertalning kom vi in i hagen, stängde grinden efter oss och sedan gick vi fram och bekantade oss med badkaret, och Kaprifol fick erkänna att det nog inte var så farligt trots allt.

Vi gick längs staketet en bit och i hagen ligger det ett par hoppvänliga stockar utspridda. En av dessa låg i vår väg så vi gick  över den, Kaprifol och jag, utan några problem alls. Vi svängde tvärs över hagen för att kika på staketet på andra sidan och plötsligt for Kaprifol iväg och ställde sig för att stirra på en stock som låg i en annan riktning än den stocken som vi just gått över. Jag vet inte riktigt varför den var konstigare än de andra stockarna runt oss, men uppenbarligen var den det. Lite extra komiskt i den här situationen var att när Kaprifol stirrade sig blind på den här stocken rullade tåget förbi ungefär femton meter bakom henne utan att hon ens vände örat åt det hållet. Man kan ju ha en diskussion om vad som egentligen är farligast, tåget eller stocken, men ja. Det är ju faktiskt väldigt trevligt att hon inte alls bryr sig om tåget, så jag ska inte klaga! Men lite söt är hon ju. =)