Efter en mysig ridtur fick Alice och Blondie komma ut i en ny hage och de fick även en ny polare. ”Chateau” är också en dam på 20+ så nu är det en riktig tant-hage! Det blir bra med en kompis till i alla fall, så slipper den ena bli ensam om man tar ut den andra.

Alice spanar in killarna på andra sidan staketet.

Alice och Blondie

Nya kompisen Chateau

I övrigt har det varit en ganska lugn dag, i morgon däremot ska jag och Linda ut på äventyr! Vi ska nämligen åka på fölvisning inte så långt från Göteborg! Så förhoppningsvis kan jag visa massa söta bilder på fölisar här i morgon eftermiddag =)

Som avslutning  på Sofias miniläger hade vi en liten mini-träningstävling i går eftermiddag. Jag fixade banan såklart och fotade lite. Vädret var prima och hästarna hoppade bra så det blev lyckat. Sofias vän och hennes dotter var såklart med och hoppade på sina hästar, och två av ”mina” ponnytjejer var med. Saga tävlade för första gången och hon var felfri på 70cm med sin D-ponny, och Vilma och hennes Jocke hoppade en bana på 80cm för första gången, helt felfri! Kul!

Efter tävlingen var det dags för Sofias vänner och deras hästar att åka hem, så nu återgår vi till vanlig vardag igen!

I förmiddags red jag lektion för Sofia, på stallets största häst: Aragorn 177cm i mankhöjd (huvudet är typ 3 m.ö.h)och därmed den största hästen jag suttit på. Aragorn är bara fem år gammal och har inte gjort så jättemycket i sitt liv ännu, men idag har han alltså tränat dressyr med mig på ryggen!

Det blev ett riktigt styrkepass för oss båda, jag är verkligen inte van att rida en så stor och ”tung” häst. Alice må väga 600kg men hon har egen styrka och bärighet på ett helt annat sätt än den här unga hästen. När han blir trött eller när han inte riktigt jobbar som han ska så lägger han sig gärna lite i handen och släpar de milslånga benen efter sig och det krävs en hel del styrka i ben-rygg-armar för att få honom att bära upp sig igen. Kommer lätt ha träningsverk i morgon. Men vet ni vad, i morgon är jag stalledig och det ska faktiskt bli lite skönt efter dessa intensiva dagar.

Ser jag ut som en mygga på en älg eller vad tycker ni?

Här är lite bilder från dressyrträningen i förrgår, då jag fick rida ponny!

Det höll faktiskt på att bli mörkt när jag red, och himlen var regngrå så det bidrog lite till att bilderna blev lite suddiga, men lite att titta på är det ju ändå!

Visst ser den söta hopponnyn ut som en dressyrponny ändå?

Jag har bara ridit den här ponnyn en gång förut, då lite kort på ridbanan. På lektionen red vi mkt lösgörande så att ponnyn, som är lite äldre, skulle mjuka upp sig och komma ner i formen och trampa under sig lite bättre vilket han har lite svårt för ibland. Det var en nyttig lektion både för mig och ponnyn!

Idag har jag ridit inte mindre är tre hästar, och ingen av dem var min egen. Det är inte alla dagar jag gör det! Den första hästen var inplanerad sedan tidigare och den red jag ut i skogen på, tillsammans med ägarens mamma och hennes häst. Så här ser den hästen ut:

Inte så tokig va!? Var en väldigt trevlig ridtur =)

Häst nummer två finns det tyvärr inga bilder på, men den tillhör en tjej som jag hjälper en del i stallet. I dag på hennes lektion fick jag rida andra halvan för att känna lite på hästen, var skoj! I morgon ska jag dessutom rida dressyrlektion för Sofia på just den här hästen, ska bli spännande.

Häst nummer tre var den andra hästen som är och hälsar på i stallet, alltså kompis med häst nummer ett. De var båda med på hoppträningen för Sofia idag på kvällen och i slutet av lektionen fick jag testa att hoppa den här fina hästen. Jag som knappt har hoppat alls det senaste året, och under de två senaste åren har jag väl hoppat max 50cm på Alice! Jättefin var hästen i alla fall, och vi tog några enstaka språng och hoppade sedan en 8-hinders bana på 80cm. Hur kul som helst!

Några bilder fastnade vi på, även om kameramannen gjorde sitt bästa för att låta bli 😉

Ser ut som en liten unge gör jag också, får sträcka lite mer på mig i morgon..

Snälla människor som låter mig prova deras fina hästar!!

Jag har MASSOR av hästiga bilder att visa, om jag nu bara kan få se dem själv först. Det verkar nämligen inte vara det lättaste. Jag lyckades i alla fall sno hem Sofias/Johans kamera idag och drog fram datorn det första jag gjorde när jag kom hem från stallet, öppnar kameran och plockar ut SD kortet. Eh? GIGANTISKT kort som såklart inte passar i min dator, eller någon annan uråldig annan dator vi har här hemma heller, och inte heller har vi någon SD-läsare eller vad man nu skulle ha.

Granskar kameran noga (stor flashig sak) och hittar en lucka med massa hål bakom. Aha! Här kan man stoppa in en sladd till datorn! Rotar igenom alla sladdgömmor vi har men hittar bara en sladd som passar kameran men inte datorn. Får sedan en snilleblixt: Vart lägger Axel sina viktiga sladdar, jo i lådan där all hans fält-utrustning finns! (Vem har med sig en sladd ut i fält?) Och där ligger den! Ploppar in den i kameran och i datorn och gnuggar händerna, nuu ska jag få se på alla bilder från dagarna som gått. Men icke. Datorn känner inte att kameran finns och jag hittar ingen magisk knapp på kameran som ska sätta igång det hela. Jag ringer då Axel (för, hrm, tredje gången) och han säger då att jag måste ha en mjukvara till kameran innan. Suck. Varför i hela fridens namn då?

Jag försöker leta lite på internet efter någon mjukvara man kan ladda ner smidigt och förståeligt, men lyckas såklart inte. Gör då ett sista försök och startar upp gammel-datorn som legat och dammat igen det senaste året. Den startar rätt snällt, om än högljutt och jag håller andan när jag stoppar in sladden i USB-porten.

PLING! ”Vill du öppna mappen för att se filerna?” JAAA DET VILL JAG!!!

För första gången har min utslitna Packard Bell (inköpt 2007) tagit en poäng mot min Mac (inköpt 2012).

Nackdel? Min Mac hade kopierat alla de där bilderna på en röd minut, för Bell tar det 48 minuter… Och inte är det röda minuter…

Återkommer med tjusiga hästbilder!

Jag är lite stel i kroppen så här på kvällen faktiskt. Det har blivit mycket ridning, vattenbärande, höfixande, promenerande och cykling de senaste dagarna.

I förmiddags red jag ut en sväng på Alice tillsammans med tre andra hästar och ryttare i stallet. Inne i stallet innan ridningen fick hon förstås för sig att vi skulle ut och åka igen. Vet inte riktigt vad hon baserade det på för det var ingen transport som rörde sig på flera kilometers avstånd, hon hade flera hästar som sällskap i stallet och klockan var över nio på förmiddagen. Det ledde såklart till massa trampa-omkring och bajs i stallgången och hon spände upp sig så jag inte fick runt sadelgjorden.. Det slutade med att jag fick ta bort padden mellan sadeln och schabraket och ta ut henne ur stallet, då kunde jag få runt gjorden och sätta fast sadeln. Menmen, det går väl över om ett par dagar (hon var lite sån i går också).

Vi red i alla fall lite längre idag och la in en kort travsträcka för första gången efter semestern och Alice kändes väldigt pigg och fräsch! Hon skrittade på riktigt bra först i kön större delen av turen, framför tre andra mycket större halvblodshästar, min fina, dumma, lilla tant.

Efter stallet var jag hemma ett par timmar innan jag cyklade hem till syster. Vi satt och snackade en stund och sedan gick vi och hämtade Lucas på dagis. Stannade hos dem och åt middag och åkte sedan hem när Lucas gått och lagt sig. Han är väldigt underhållande den där lille grabben, så vi hade väldigt skojjigt!

I morgon blir det mer ridning på schemat, jag ska dock inte rida Alice för det ska Emelie (medryttare) göra. Jag ska få rida ut en sväng i skogen på en tjusig halvblodsvalack som är på besök i stallet! Ska bli väldigt roligt! På kvällen är det även lite hoppträning för Sofia som jag ska kika på hade jag tänkt.

Ja idag har jag inte andats mycket annan luft än den som luktar häst! Men det blir lätt så när vädret är OK, det är söndag och ingen pojkvän som väntar hemma. Jag var i stallet vid tolv ungefär, efter en välbehövlig sovmorgon efter en natt full av ett helt otroligt kraftigt och närgånget åskväder. Jag möttes då ganska direkt av stallägaren Sofia som skulle få besök av en vän + hennes dotter och deras två hästar, så hon planerade raskt in ett ”miniridläger” med lite träningar under de dagarna som vännerna är på besök. Så det blir nog en hel del mer stall de närmaste dagarna! (Passar på när inte Axel är hemma..)

Alice är ju inte direkt i någon form för träning men jag fick låna en ponny i stallet så jag red en dressyrlektion för Sofia på kvällen, vilket var väldigt roligt! Det var ju hur länge sedan som helst som jag red ordentligt, men jag kom faktiskt ihåg hur man gjorde! Jag tog även det hela på fullt allvar och klädde ut ponnyn till en riktig dressyrhäst med vitt schabrak och vita benlindor, var väldigt tjusigt! Får se om jag fastnade på några bilder i Sofias kamera i morgon!

Så här såg ju Alice ut när hon kläddes ut till dressyrhäst en gång i vintras!

Idag var alltså jag och några till från stallet ute på Göteborg Horse Park och eventet Jump For Life; en för i år ny Pay & Jump för både hästar och ponnyer där allt överskott oavkortat skänks till Svenska Hästars Värn (en organisation som tar hand om vanvårdade och övergivna hästar). En trevlig tanke tycker jag, och det mesta var välordnat och bra, även om jag hade förväntat mig det hela lite större! Men det kanske kommer till nästa år, om eventet kommer tillbaka.

På förmiddagen började ponnyhoppningen där jag hjälpte Vilma till start i sina två klasser. I första klassen (60cm) var ponnyn lite väl taggad så han busade till efter första hindret och Vilma åkte av, men det gick bra som tur var. Sedan är det ju så att på Pay & Jump (”Träningstävling”) får man rida klart hoppbanan även om man egentligen är utesluten, så Vilma fick hoppa upp igen och slutföra banan med endast ett stop på banans läskigaste hinder.

Till andra klassen (70cm) var de båda lite mer lagom taggade så de tog sig runt helt felfritt och tjusigt! När Vilmas ponny var instoppad i transporten igen stannade jag, Linda och Ronja kvar på tävlingen och såg flera ponnyryttare rida runt banan.

Vilma och Burmas New York (”Jocke”). Axel har ju med sig sin kamera såklart, så inga actionbilder idag…

Det som är lite tråkigt med dessa träningstävlingar är att det lockar väldigt många ekipage som egentligen inte alls är redo för en tävlingsbana. Det är väl egentligen det som är meningen med träningstävlingar, men någon gång måste man ju ändå förstå att man fortfarande måste kunna ha kontroll över sin ponny bland hästar, hundar och folk och faktiskt ha någon chans till att komma runt banan. Sen är det ju också så att det inte delas ut rosetter (priser) på träningstävlingar, däremot kan du köpa en rosett i cafeterian efter din ritt, oavsett ditt resultat… Så det kanske är därför man vill vara med, så att man kan gå och köpa sig ett pris efteråt…

När ponnyklasserna nästan var slut öppnade sig himlen och regnet fullkomligt vräkte ner samtidigt som det mullrade oroväckande ovanför oss. Då valde vi faktiskt att åka hem, trots att vi såg fram emot pausunderhållningen med ”beridet bågskytte” och uppvisning av två väldigt vackra frieserhästar, och så eftermiddagens Pay & Jump för storhästar. Lite synd, men hästtävlingar i ösregn är ju aldrig roligt, så när man KAN åka hem, så gör man ju det!