Profilbild för Okänd

Om LoviseC

Här kan du läsa om min vardag med mitt halvblodssto, ponnyerna, arbetet på gården och alla djuren, och mina två barn.

My new friend

Saker som jag idag har gjort för allra första gången:

  • Bett om att få komma in i en låst skola
  • Cyklat en mil till stallet
  • Ridit stoet Audience
  • Kört fyrhjuling (Jag fick ringa Axel, jag visste inte hur man skulle starta den, men det gick jättebra :P)
  • Kört fyrhjuling med släp
  • Backat in en bal med hö med fyrhjulingen
  • Cyklat en mil hem från stallet
  • Lagat mat till mig själv (nej just ja, det har jag gjort förut, fast det var så länge sen så jag hade nästan glömt bort hur man gjorde!)

Om någon skulle säga till mig för ett tag sedan att jag skulle cykla till stallet så hade jag skrattat och sagt att det var alldeles för långt och det var jag alldeles för lat för. Men de senaste dagarna har faktiskt denna tanke smugit sig in i min hjärna helt utav sig självt. Så efter att jag och Axel kommit fram till att min cykel (som jag köpte för ca 1000kr på Ica Maxi för fem år sedan) för länge sedan borde ha fått vandra vidare till andra sidan, köpte jag i tisdag en cykel. Jag hittade den begagnat på blocket för 500kr, en röd, 26tums, 21-växlad Mountain Bike i riktigt fint skick.

Idag var det dags för premiärturen och det var faktiskt inte så tokigt. Det är riktigt bra och fin cykelväg hela vägen hemifrån mig och till Kåhög, dock korsas den av biltrafik på ganska många ställen så det gäller att hålla uppsikt. På vägen till stallet cyklade jag 11 km på 40min, vilket jag är riktigt nöjd med. Jag cyklade lite fel i början så jag ska nog kunna kapa några minuter, speciellt när jag fått upp konditionen lite. För lite segt i benen blev det ju på slutet, men med tanke på att det säkert var två-tre år sedan jag senast satt på en cykel (och då endast cyklade 1-2km i taget) kunde det har varit mycket värre!

Cykeltur1

 

På hemvägen valde jag en liten annan väg, både i början och i slutet. För det finns ju lite alternativ att välja mellan så jag får testa lite och se vilket som är bäst. Det finns ju dock tre ”saker” som begränsar vägvalet lite, nämligen motorvägen, Säveån och järnvägsspåret. Dessa kan man ju inte alltid korsa där man vill!

Fem minuter längre tid tog det att ta sig hem, och då var jag rätt trött efter några timmars jobb i stallet med hökörning, mockning, ridning och annat.Cykeltur2Lite stolt faktiskt, och RIKTIGT nöjd över min cykel. I morgon blir det dock bilen till stallet för då är det evenemanget Jump For Life på Göteborg Horse Park för hela slanten! En av ”mina” ponnytjejer från stallet ska vara med och delta, och jag är ju tränaren så jag måste ju följa med! =)

Det var en gång…

Man skulle kunna tro att mitt liv är helt händelselöst eftersom jag inte skriver något här, men så är det såklart inte så tänkte berätta lite om vad som har hänt de senaste dagarna, blir nog som en liten novell är jag rädd.

På eftermiddagen i tisdags åkte jag, Axel och Katla till Axels föräldrar i Småland. Det tog dock sin lilla tid, både att komma iväg och att komma fram. Efter stallet skulle Axel nämligen packa inför sina tretton dagar hemifrån (exkursion i Gränna, konferens i Uppsala, fält-tripp i Särna) och så hade vi ju glömt att tala om för katten att han skulle vara hemma till senast klockan tre…

När Axels väska var packad och katten hade kommit hem var klockan närmare sex på kvällen, men vi hade ju egentligen ingen tid att passa så vi körde iväg med gott mod. Med lite bilgodis och juice!

Efter en dryg timmes körning utspelar sig denna dialog (på ett ungefär, ta det med en nypa salt för annars låter det som om vi är helt pantade, och det är vi ju inte!) i bilen, endast några sekunder lång:

”Oj, en lampa började precis lysa.”

”Det är ju batterilampan, batteriet måste ha slutat laddas.”

”Det är ju inte så bra.”

”Lampan är röd. Röda lampor betyder att man ska stänga av bilen direkt.”

Japp. Vi stängde av bilen illa kvickt och rullade till första bästa ställe på 26:an där det fanns lite mer plats än bara vägen, ganska precis faktiskt så vi kunde se skylten där vi skulle svänga av stora vägen mot Hestra. Bilen mådde inte helt bra då faktiskt, en av drivremmarna (till vattenpumpen, generatorn?) hade hoppat loss och det kokade i kylarvätskan. Ja det fanns ju inte så mycket vi kunde göra mer än att ringa Axels pappa Ulf. Han kom genast med både bil och bilkärra så stackars Sodaliten fick vinschas upp på kärran och finna sig i att rulla på andra hjul sista biten.

Nu är det ju ändå så att OM nu bilen ska gå sönder så ska den ju gå sönder på väg till farmors gård i Törnabo, där det finns både verkstad, bilhiss och lite finurliga människor som kan det där med bilar. Så bilkärran rullades dit på direkten, bilen ställdes av och vi åkte till stugan en bit därifrån för att ta itu med bilen dagen därpå. Vid det här laget hade ju klockan tickat en stund, som ni kanske förstår.

Dagen därpå åkte Axel och Ulf till bilen för att fixa den (jo jag stannade faktiskt ”hemma…”) och det visade sig att anledningen till att drivremmen hade hoppat loss var att kullagret i vattenpumpen hade gått sönder. Och nu när ni säger det så har det faktiskt tickat lite värre under motorhuven den senaste tiden.. Så bilen fick ett nytt kullager och drivremmen sattes på, så är väl allt bra sen! Men icke sa nicke. Sodaliten var lite ledsen nu och ville inte starta alls plötsligt. Här tog Axel och Ulf lite paus, det var nämligen så att Axels bror Nils har ÅTTA KOMPISAR på besök från Holland så de behövde lite skjuts till dagens aktivitet. Så jag och Axel åkte tillbaka till bilen själva och, nu till det fiffiga, tog batteriet från vår krockade gröna BMW som står i Törnabo och stoppade in det i vår blåa BMW och tadaa; Sodaliten blev glad och startade.

Glada för att det gick att lösa på ett sånt smidigt sätt hoppade vi in i bilen och åkte mot stugan. Vi hann dock inte så jättelångt innan plötsligt Axel stängde av bilen och sa att den hade blivit väldigt varm. Vi kunde inte se något lurt under motorhuven men vi ringde till Ulf och han visste såklart vad som var fel på vår bil. Kylarvätskan, som såg full ut, behövde luftas. Så bilen startades med korken avskruvad och plötsligt så sjönk mätaren och vi kunde hälla i en sisådär tre-fyra liter vätska utan problem. Lättade över att det var ett såpass ”enkelt” och ”förklarligt” fel körde vi vidare en liten bit, bara för att stanna någon kilometer senare. En gul lampa lös, ”fyll på kylvätska”. Okej sa vi, och hällde i en halvliter till, tills mätaren visade att det återigen var ”fullt” (tur att vi hade en femliters dunk med vatten i bilen!).

Vi körde vidare, och fick stanna igen! MER VÄTSKA, sa bilen. Sedan kunde vi i alla fall åka hela vägen till stugan utan fler stop, och bilen gick fint och tyst.

Men ni kan väl förstå att jag var lite skeptisk till att hoppa in själv i bilen i morse, för att endast i kattens sällskap köra till Göteborg? Men det gick bra som tur var!

sodaliten

Inget föl

Nej veterinären kunde inte hitta något som skulle kunna utvecklas till ett föl idag när Alice ultraljudades inne på kliniken i Ale. Livmodern var fortfarande i dräktighetsstadiet men någon fosterblåsa syntes inte till, så troligtvis resorberades det ganska nyligen. Alice var ganska spänd så det var lite svårt för veterinären att se, men det blev bättre efter en stund. Det finns en minimal chans att fostret gömde sig någonstans då livmodern låg väldigt veckat och bökigt, men veterinären trodde inte det tyvärr.

Lite ledsen och besviken såklart, men det var ju en stor chanstagning redan från början så den här utgången var ju inte alls så oväntad egentligen. Men hoppet tändes ju ganska rejält när hon blev dräktig på första försöket, eftersom det då är störst chans att det går vägen. Det finns såklart massor av anledningar till varför fostret resorberades, men det tänker jag inte fundera så mycket på. Det som har hänt har hänt, och jag kommer inte att försöka få henne dräktig igen.

Men det var helt klart värt ett försök, och det var ju väldigt spännande där ett tag!

IMG_2966Alice skötte sig fint i undersökningsspiltan i alla fall.

 

Det pirrar i magen

Både i går och idag skrittade jag ut på Alice en sväng i terrängen runt stallet; igår red vi en runda i skogen på ca 20 min och idag blev det grusvägen ca 30min. Hon är positiv till att komma ut och röra på sig vilket är roligt, tanken är att fortsätta skritta henne även denna vecka men öka längden på skritturerna upp till en timme innan jag börjar lägga in lite trav. För min del gör det inget att det tar lång tid innan hon är igång helt igen, vill hellre ta det lugnt och bygga upp henne långsamt så senor och leder och allt vad det är i benen stärks ordentligt. Alice har ju tidigare aldrig haft en sådan lång sammanhängande vila tidigare i sitt liv, och eftersom hon nu är lite till åren är det ju bra att ta det försiktigt. Vi har det ganska mysigt på våra barbackaturer så vi klagar inte någon av oss!

Tidigt i morgon ska vi till Ale Djurklinik på ultraljud. Det ilar till i magen varje gång jag kommer att tänka på det, men jag tror faktiskt att hon fortfarande har en liten bubbla i magen, som nu förhoppningsvis har fått ett bultande hjärta. Hon är fortfarande lite olik sig själv i vissa situationer som jag tror har med dräktigheten att göra. Idag till exempel hade jag sällskap av en valack på vår skrittur och när han en gång kom lite för nära så pep hon och kickade med ena bakbenet mot honom som ett varningens tecken. Vad jag kan minnas har hon faktiskt aldrig tidigare gjort något sådant.

Alice ska även få nya skor i morgon, vilket är välbehövligt. Hovarna ser förjävliga ut faktiskt, både på insidan och på utsidan.  Jag ringde min hovslagare i morse och när jag sa att han kunde komma när han ville denna vecka så sa han att han kunde komma redan i morgon! Då talar man om service!

IMAG1515Blondie i undersökningsspiltan i Ale; här ska Alice stå i morgon!

 

Terränghoppning!

Idag hade vi äntligen tid och rätt väder för att testa terränghindren som jag, Axel och Linda byggde för ett par veckor sedan. Tre ponnysar och dess ryttare vågade vara med idag och de hoppade finfint alla tre så jag tror att våra hinder fick godkänt! Ett av dem var dock helt massakerat när vi kom dit, så troligtvis har hästarna i hagen haft kul någon kväll och lekt ”döda hinder”, men det gick att bygga ihop lite provisoriskt.

Lite fina bilder som Linda fotade med vår kamera idag;

Skrittur

Axel och jag åkte till stallet tillsammans idag och när vi körde förbi hagen med Alice och Blondie i så såg det lugnt och trevligt ut, skönt! De stod visserligen en bit ifrån varandra, men de var lugna. Även Linda var i stallet så vi tog in både våra hästar och borstade lite på dem. Alice pep som en gris en gång när jag tänkte binda upp henne utanför boxen där Blondie stod, så jag backade henne till en uppbindningsplats längre bak för säkerhets skull. Knashäst..

Eftersom Linda inte får/kan rida nu när hon hoppar på kryckor fick jag och Axel låna Blondie när Alice skulle få sin dagliga motion. Axel red Alice och jag red Blondie! Vi skrittade kanske 25-30min idag, på grusvägen fram till stallet. Alice hade riktig racerskritt i början så Blondie hängde inte alls med, men efter en stund minskade hon lite på tempot men såg pigg och glad ut hela turen. Även Blondie verkade nöjd, och inga sura miner emellan damerna syntes när vi red i alla fall.

IMAG1614Efter turen fick hästarna lite mer flugsprej på sig och vi la ut lite hö i hagen så de hade lite att pyssla med, och så fyllde vi på vatten såklart. Det är jättevarmt idag och lite kvavt så det är hur mycket flugor och bromsar som helst. Nu på eftermiddagen kom det dock lite regn så förhoppningsvis spolades lite av flugskitarna bort!

 

Hormoner?

Jag mötte upp Linda i stallet idag vid tiotiden, och det var en Linda hoppandes på kryckor som jag mötte. I förrgår hoppade nämligen hennes knä ur led (HU!) så nu och en tid framöver är hon lite halt så att säga. Vi släppte i alla fall ihop våra tanter i dag, och de hälsade inte ens på varandra utan dök direkt ner med mularna i gräset. De har ju gått tillsammans enda sedan Alice flyttade till Partille, så de känner ju varandra ganska bra, även om de nog aldrig har varit bästa vänner.

Linda är halt!

Linda är halt!

En halvtimme senare började dock Alice springa i hagen, till synes helt utan anledning. Hon travade och galopperade längs staketet, saktade av till skritt och sedan tog hon satts och galopperade igen. Blondie stod i mitten och tuggade gräs och verkade inte riktigt veta vad Alice höll på med. Jag gissade på att Alice var besvärad av flugfän och skit, för jag hade ännu inte smörjt in henne med mot-medel så jag tog ut henne ur hagen. Hela vägen till stallet taktade hon och travade i sidledes bredvid mig och höll på. Inte direkt stressat utan mer, jag vet inte, hormoner och överskottsenergi kanske? Lycka över större hage med mer gräs och en kompis? Ingen aning.

Så här lugnt var det när vi släppte ihop dem.

Så här lugnt var det när vi släppte ihop dem.

Tog i alla fall in henne i en box och kliade henne lite över hela kroppen och smörjde sedan på flugmedlet innan jag släppte ut henne igen. Lite lugnare faktiskt och hon gick runt lite i hagen och betade lite halvhjärtat. Jag var kvar i stallet i någon halvtimme till innan jag fick åka hem (möte på skolan) men då verkade hon lugnt. På eftermiddagen fick jag dock ett sms om att hon fortfarande sprang lite då och då så efter skolan åkte jag och Axel till stallet för att se hur det stod still och då var det ganska lugnt. Blondie verkade dock lite trött på henne för Alice fick inte gå närmare Blondie än typ 10 meter, då lade Blondie öronen bakåt och ”hotade” med huvudet och då vände Alice och sprang åt andra hållet. Blir inte kloka på dessa hästar…

Jag ställde ut en till tunna med vatten, i den andra änden av hagen och geggade in lite mer flugmedel på Alice, så får vi se om de lugnar sig till i morgon. Får hoppas det.

 

1:a augusti

 

Jag var tidigt i stallet i morse för Linda har skadat knäet så jag släppte ut hästarna åt henne idag, samt fixade åt hennes hästar så hon kunde ta en vilodag. När det var klart tog jag in Alice i stallet och spolade av leran på hovarna och tänkte borsta henne ordentligt då hon hade rullat sig, men hon ville inte alls vara lugn i stallet. Hon tramsade sig och stressade upp sig för att hon var ensam och för att det kom en bil och hämtade en transport utanför stallet. Vilken annan gång som helst skulle jag låtit det vara och vänta ut hennes trams, men nu när hon är dräktig mitt i de känsligaste dygnen blev jag lite nojjig och tog ut henne i stället. Jag gick lite med henne och lät henne äta lite gräs längs vägkanten för att hon skulle lugna sig och när transporten hade åkt och hon var lugn ställde vi oss ute och borstade i stället och det gick prima.

Ganska snart, vid niotiden ungefär, kom Susanne och Lucas till stallet och vi borstade Alice lite grand innan vi tog en promenad. Lucas fick rida på Alice hela rundan på ca 20 minuter, skoj tyckte han och Alice var så snäll så!

IMAG1604I kväll blir det middag på restaurangen Taras med båda systrarna och deras familjer, samt ett par vänner till min ena syster. Ska bli kul att träffa Camilla, Anders och Elina igen =)

 

Regn och åska

Det har öst regn ner större delen av natten och det har åskat lite till och från både i natt och idag på förmiddagen. Jag åkte till stallet vid niotiden och förväntade mig en dränkt och trött häst men möttes av motsatsen! Hon var torr och fin och skrittade på bra när vi var ute på vår promenad. Tjugo minuter gick vi idag och det blev hon inte alls trött av, så i morgon blir det nog lite längre ändå. Svårt att veta hur mycket kondis hon har tappat på de här 2 månaderna som hon har varit borta, men än så länge verkar det inte så farligt.

Jag har även ringt Ale Djurklinik i dag och på tisdag i nästa vecka lastar jag, Linda och syster in Alice i transporten och åker till seminstationen för ultraljud på 30 dagars dräktighet. Hoppas att den där lilla bubblan i magen fortfarande finns kvar!! Usch vad nervöst…

Nu ska jag och Axel hem till syster för lite grillning, får hoppas åskan och regnet håller sig borta!

I lådan

I stallet

Självklart åkte jag till stallet direkt efter frukost idag, var ju tvungen att se så Alice hade överlevt natten! Det hade hon såklart och hon var på ett piggt och mysigt humör. Jag borstade henne lite först och sedan fick hon gå ut i hagen igen när det var dags för hoppträning. Det var bara en träning i dag så det gick snabbt, och riktigt bra också så det var roligt.

När det var klart gick jag och Linda på en kort promenad med Alice och en annan häst som står i stallet över sommaren. Alice skrittade på som hejsan, hon som i vanliga fall skarpt ogillar promenader verkade tycka att det var riktigt skoj. Men så var det ju ganska länge sen hon gick där så det fanns väl lite skoj att titta på! Går nog snart över, tänkte nämligen promenera med henne även i morgon och kanske i övermorgon innan jag sitter upp och skrittar lite längre turer barbacka.

Efter motionen fick hon lite betfor med mineraler och så ett nät med hö så hon hade lite att pyssla med en stund. Hon verkade rätt nöjd med livet när jag åkte hem.

Lite färska bilder på´na!