Det är allt en härlig känsla att ha häst på sommarbete! Det väcker lite minnen från förr i tiden när vi alltid hade våra hästar på bete på ”Myren”, en bra bit bortanför det ordinarie stallet. Nu ligger inte den här hagen så himla långt från stallet (kanske 600meter) men det är ändå lite samma känsla. Stallet syns inte från hagen och vi kör vatten i dunkar precis som vi brukade göra. Hästarna ska gå i den här hagen ett par dagar till, sen flyttar vi dem till en annan sommarhage med mer bete i!

När jag kom ut i hagen idag kom alla fyra hästar skrittandes och mötte upp mig mitt i hagen, kelsjuka och nyfikna. Mätta, belåtna och lite småtrötta var de allihop. Jag kliade lite extra på Kaprifol och borstade av henne lite torkad svett från igår med en borste som jag hade med mig ut i hagen. Hon var i övrigt hel och ren och det var inte alls mycket insekter i hagen så hon slapp flygskyddet även idag.

När jag varit i hagen en stund gick jag mot grinden och alla hästar följde med och tittade långt efter mig när jag gick, sedan skrittade de bort i samlad trupp till en skuggig del av hagen.

I förmiddags var det då dags för mig och Kaprifol att packa ihop alla våra saker och byta stall! Lite spännande måste jag erkänna, samtidigt som det är både roligt och tråkigt. Man vet ju vad man har men aldrig vad man får! Efter idag tror jag dock ännu mer på att detta kommer att bli riktigt bra för mig och mina två små hästar!

Jag plockade upp Linda på vägen till stallet, som även idag var med och hjälpte mig! Bilen blev snabbt fullpackad av IKEA-kassar med täcken, schabrak, benlindor och allt vad jag har samlat på mig genom åren. Lastningen tog lite längre tid idag än sist, men efter lite övertalning och en lina bakom rumpan på Kaprifol kom vi in i släpet. Hon stod stilla och fint hela vägen (ca en halvtimme) men hade nog varit lite nervös för hon var plaskblöt av svett när vi kom fram. Dock var det närmare 30 grader varmt ute och släpet har riktigt dålig ventilation så det var nog väldigt varmt åt henne också.

Framme vid nya stallet Lillhult lastade vi ur henne, vilket gick ganska smidigt, och hon gnäggade genast till sina nya kompisar som gick i en hage vid stallet. Vi skulle dock släppa ihop hästarna i en hage en bit bort så vi promenerade dit och Kaprifol följde gärna efter sina nya kompisar över en järnvägsräls och över en bro.

Ihopsläppet gick fint, endast några enstaka sparkar och skrik mellan Kaprifol och de två tjejerna i flocken, killen i gänget var lugn och snäll. Tror att Kaprifol blev lite kompis med honom direkt, en jättefin nordsvensk.

Vi var kvar vid hagen en stund och gick sedan tillbaka till stallet och lassade in grejerna i sadelkammaren. Sedan åkte vi tillbaka till Partille med släpet och hämtade resten av grejerna (glömde dock sadeln och tränset.. Haha) och åkte därefter till nya stallet igen och lastade in i sadelkammaren. Vi gick även förbi och hälsade lite på Kaprifol och de andra tre hästarna innan vi åkte hem; nordsvensken Pondus, ponnyn Nova och skäcken Moonshine (finns ytterligare två hästar i en annan hage) och de var lugna och fina och verkade redan ha blivit lite mer vänner med varandra.

Jag kunde föresten inte ens hitta ”hålen” i hoven idag, efter gårdagens järntråd rakt igenom, men jag sköljde ändå av området med lite bakteriedödande vätska. Hon var heller inte varm i hoven eller ett dugg halt när hon sprang i nya hagen så förhoppningsvis fortsätter det så!

I maj skrev jag en enkel plan/målsättning för Kaprifols utbildning under sommaren och nu när hon har sin sommarvila tänkte jag se hur det där gick egentligen.

Så här skrev jag:

Juni

• Fortsätta med tömkörning
• Longera i bland för framåtbjudning och balans, ibland över bommar
• Löshoppa låga hinder ett par tillfällen för framåtbjudning och lära sig grunderna för hoppning
• Lägga på sadel och motionera henne med denna på (promenad, longering)
• Fortsätta med uteritter som handhäst för kondition och styrka
• Sitta upp och vänja henne vid att jag finns där uppe på hennes rygg
• Kunna styra och stanna och sätta i gång i skritt inne i paddocken (när jag sitter på)

Juli

• Fortsätta med tömkörning, eventuellt låta henne ha sele på sig och kanske dra något men det känns som det är lite mycket att köra in och rida in på samma gång, så troligtvis får inkörningen vänta
• Fortsätta med löshoppning lite då och då
• Rida i skritt och trav i skogen med tryggt sällskap

Därefter sommarvila.

Jag måste ju faktiskt säga att jag har följt min plan ganska bra. Halva juli har gått och jag har (som det stora målet var) ridit i skogen i skritt och trav på henne, med Alice som sällskap.

Får se när jag sätter i gång henne igen! Men 1-2 månaders vila blir det i alla fall så får jag se när det känns lagom.

Det var inte så länge sen jag och Axel bytte lägenhet, och om inte alltför lång tid är det även dags för hästarna att få nya hemtrakter. Jag har nämligen, efter mycket funderingar fram och tillbaka, bestämt mig för att lämna Sofias stall i Partille och flytta båda hästarna till ett mindre stall i Landvetter. Alice är ju på Tjörn nu, men när hon kommer hem därifrån kommer hon åka till Landvetter i stället för Partille. För Kaprifols del blir det flytt redan nästa vecka. På tisdag packar jag ihop hästarnas saker och blir Landvetter-bor i stället!

Ni är säkert nyfikna på varför jag har valt att flytta hästarna, och det finns flera, stora som små, anledningar till detta. En av dessa är självklart geografisk. Jag bor i Öjersjö och jobbar i Borås och det nya stallet ligger däremellan vilket kommer göra min vardag lite smidigare och tidsbesparande. Det nya stallet är även mycket mindre och jag tycker att antalet hästar och människor har blivit lite för många för min smak i det nuvarande stallet. Jag kommer dock inte lämna Sofia och hennes stall riktigt helt och hållet ännu, utan jag kommer fortsätta ha mina hoppträningar varannan torsdag ett tag till! Kan ju inte lämna mina ponnytjejer helt och hållet riktigt än! =)

Det nya stallet har bara åtta boxar, ja ni hörde rätt. Boxar. Mina hästar kommer alltså inte längre gå på lösdrift vilket både känns bra och dåligt. Jag vet att Alice trivs som fisken i vattnet på lösdrift, men jag hoppas också att hon kommer trivas i det nya stallet där de kommer gå ute långa dagar och vila inne på nätterna (på vintern). Hon har ju ändå några år på nacken så jag hoppas och tror att hon kan uppskatta lugnet och tryggheten inne i stallet på natten. Om inte, ja då får jag lösa det då!

En annan stor fördel med det nya stallet är närheten till ridhus. I hela mitt 25-åriga liv har jag aldrig haft tillgång till ridhus så det ska bli en ny och trevlig upplevelse, speciellt under den mörka och frusna delen av året.

Så på den vägen är det! Kommer säkert kunna visa lite bilder och berätta mer när vi är på plats. På tisdag går flyttlasset!

Linda hade ju lite bättre bilder än jag från gårdagens klinikbesök!

Kaprifol vägde föresten 512 kilo när vi vägde henne igår!

Besöket hos veterinären gick bra idag, finns inget att klaga på och Kaprifol har skött sig väldigt bra!

Tio i elva i förmiddags hämtade jag upp Linda som skulle hjälpa mig idag, vi har ju vanan inne från förra året med att transportera häst till Ale Djurklinik! Vi började med att koppla på släpet, hänga in hö och sedan borstade jag Kaprifol ren från dagens lera. Hon fick på sig lite benskydd och sedan gick vi ut till släpet. Precis som tidigare, när jag lasttränat henne, fick hon vara med när jag öppnade baklämmen på släpet och se på när Linda satte fast bommen i bak. Halvvägs upp på rampen stannade hon till lite och vi gick ner en gång innan vi gick helt in. Hon stod lite osäkert medan Linda grejade med bommen i bak men hon kände direkt att hon inte kunde backa bak när bommen var fast vilket kändes bra. Det är väldigt otrevligt med hästar som slänger sig bakåt så fort de märker att bommen är på plats och så vill vi ju inte ha det!

Lite nervös var hon medan vi stängde alla luckor där bak men hon åt lite utav höet och stod stilla och fint. Under resans gång hörde vi henne skrapa/sparka nån enstaka gång bara, annars stod hon så tyst så.

Väl framme i Ale efter 40 min resa öppnade vi hos henne direkt. Höet var nästan slut och hon var aningens nervös men inte så farligt. Det tog en liten kort stund innan jag fick henne att backa ut men när hon väl gjorde det gick hon lugnt och fint ut. Av med skydden och sen fick hon komma in i en liten rasthage medan vi gick och anmälde vår ankomst i receptionen. Hon var lite nervös även här och gick runt i hagen och gnäggade efter oss när vi gick till receptionen men hon var inte stressad eller så. Efter kanske en kvart fick vi komma in i undersökningsrummet och Kaprifol fick gå in i en spilt-box där hon stod relativt lugnt. Veterinären kände lite utanpå munnen och lyssnade sedan på hennes hjärtslag innan hon fick en liten dos lugnande och lokalbedövning där vargtänderna satt (för det var faktiskt två och inte bara en).

Kaprifol däckade ganska snabbt och veterinären började med en allmän undersökning i hennes mun. Det såg ganska bra ut, lite karies på hennes 3.5- och 4-års tänder men annars inget att anmärka. Kariesen beror troligtvis på att dessa nya tänder ännu inte har kommit upp i ”rätt” tuggnivå ännu så de slits inte så mycket som de ska göra ännu. Hon sa också att Kaprifols stam, den ”gamla svenska stammen” är känd för att ha väldigt bra tandkvalité så det hoppas vi ju på!

När det var dags att dra ut tänderna fick Kaprifol lite extra lugnande då hon redan vaknat ur sin dvala och sen vickade veterinären lite på ena tanden och tog sedan en tång och drog ut den. På andra sidan var tanden redan lite lös så den kunde hon ta med tången nästan direkt. Kaprifol rörde inte ett öra under den korta tiden det tog, det tog nog inte ens en minut per tand.

Själva tänderna var ju inte mycket att hänga i julgranen, jag visste att de skulle vara små men så här små!? Även veterinären tyckte att de var väldigt små, men det är också så att ju mindre de är desto mer obehag ger de så hon tyckte det var väldigt bra att ta bort dem.

Varför det heter vargtand vet jag faktiskt inte, men om man ska tro på det jag läst på nätet så är de så kallade rudimentära vilket betyder att de håller på att tillbakabildas. För länge länge sen var hästens huvud längre och hade då plats för fler kindtänder men med tiden har evolutionen bestämt att just denna tand inte längre behövs/får plats så därför är den på väg bort. Det är inte alla hästar som får dem, och när de förekommer så är de som sagt inte speciellt stora.

Kaprifol fick några minuter på att vakna innan vi gick ut ur spiltan och på vägen ut passade vi på att ställa henne på vågen! Nån som  vågar gissa vad hon väger? 4år, halvblod, ca 165 cm i mankhöjd.

Sen fick hon stå i en box en stund och vakna till liv medan vi gjorde rent släpet och hämtade fakturan för kalaset i receptionen. Därefter var hon hyfsat vaken så vi gick bort mot transporten, tog på skydden och började lasta. Hon gick halvvägs upp och sen typ somnade hon så hon hade väl egentligen behövt några extra minuter på sig att vakna men efter lite knuff i rumpan gick hon upp och ställde sig bra i släpet så vi kunde stänga om henne. Ingen mat eller godis denna gång, 1h skulle det gå innan hon fick äta igen.

Under resan hem stod hon lika stilla och fint som på vägen dit och det dröjde inte länge innan vi var framme i stallet igen. Alice gnäggade så fint när vi kom och Kaprifol svarade henne och hade inga problem med att backa ur släpet denna gången! En mycket givande och lärorik dag för lilla hästen måste jag nog säga!

Axel och jag åkte till stallet tillsammans idag och gjorde i ordning båda hästarna relativt snabbt för en ridtur. Enligt väderleksrapporten skulle det nämligen börja regna lite senare och det ville vi gärna slippa få på oss.

Vi red samma skogsslinga som vi tog senast vi red och det gick väldigt bra. Upp för den brantaste stigen, genom skogen och ut på grusvägen där vi travade på i raskt tempo en riktigt lång bit. Sen red vi in i skogen igen och tog oss nerför de sliriga stigarna tillbaka till grusvägen som ledde oss tillbaka till stallet. Båda hästarna skötte sig fint, Kaprifol tyckte dock att det var jobbigt att gå nerför backen, hon ville hellre kasta sig nerför i princip. Vi hade en liten diskussion där men jag lyckades övertala henne att gå-fart var ett bättre alternativ och vi kom helskinnade ner och landade på alla hennes fyra ben.

Sista biten på grusvägen skrittade vi avslappnat på långa tyglar och både hästar och ryttare var nöjda efter ritten!

Så vi hade ett bra avslut idag tycker jag. I morgon ska jag och Kaprifol åka in till Ale Djurklinik och dra ut hennes vargtand. Då kommer hon inte kunna ha bett i munnen på en vecka ungefär så det blir en bra anledning till att starta hennes sommarvila som kommer pågå i omkring två månader. Under den här tiden ska hon bara gå i hagen och äta gräs och bara vara häst, kanske tar vi nån promenad och pysslar lite, men i övrigt blir det full semester för henne för både huvud och kropp.

På onsdag åker Alice till Tjörn för att ha semester hon med tillsammans med hästen Mitch, får se hur länge hon stannar där, men över sommaren i alla fall.

Idag kunde jag äntligen lägga händerna på mitt nya bett och jag blev såklart väldigt sugen på att prova det på direkten. Kaprifol fick komma in i stallet och bli borstad och pysslad med innan jag lugnt sadlade och tränsade med det nya bettet. Jag satte även på henne nosgrimman idag faktiskt, väldigt löst dock eftersom hon aldrig haft det innan samt att jag behöver göra lite fler hål i den. Hon blev väldigt fin i den! Gnistrade så fint i solen så, hihi!

Jag gick en bit med henne på gruvägen innan vi gick in i paddocken, spände sadelgjorden ett hål till och sedan ställde jag ut fyra koner på halva ridbanan som jag tänkte använda som styr-punkter. Kaprifol följde efter mig som en liten hund medan jag placerade ut konerna. Jag ledde sedan fram henne till pallen och tog mig upp i sadeln utan några problem. Sen gjorde vi ett försök att gå runt alla fyra koner på en stor volt/fyrkant och tänka sig, det gick! Vilken skillnad! Vi gick ett par varv och sedan gjorde vi volt tillbaka och gick lite åt andra hållet och det gick jättebra! Visst ville hon gärna gå åt ett annat håll några gånger men jag behövde inte göra speciellt mycket för att hon skulle hamna på rätt köl igen. Massa beröm fick hon såklart. Jag är väldigt glad över hennes naturliga framåtbjudning. Så fort jag ber henne skritta så kliver hon på ordentligt utan att dra benen efter sig, och det är väldigt roligt att hon gör. Allt blir så mycket lättare om hästen har egen framåtbjudning! Vi travade föresten ett par steg också, och det gick bra det med!

Blir helt pirrig av lycka när jag tänker på att hon är min alldeles egna fina lilla häst!

När Kaprifol fått lite gott att äta och kommit ut i hagen igen var det Alices tur! Hon fick en liten skogstur idag och hon var väldigt pigg och glad. Vi hoppade över ett litet nedfallet träd också, lika uppskattat av oss båda!

Mysig tur på goa Alice!

Här är lite bilder på Kaprifol tidigare idag, när vi var i valackhagen och busade. Det var väldigt roligt att se henne sträcka ut ordentligt!

I går hade jag en riktigt bra dag i stallet, dels körde jag ju Blondie och fölet till veterinären och så hade jag även planerat in lite lastträning med Kaprifol. Innan dess red jag dock ut en sväng på Alice och när vi kom tillbaka till stallet fick hon sina hovar lackade med hovolja, blev riktigt tjusigt måste jag säga! Det är ju väldigt torrt ute nu så skadar säkert inte att gegga in hovarna lite ibland så de inte spricker för mycket.

Sen fick Alice gå ut i hagen igen och jag körde fram bilen och släpet framför stallet. Kaprifol fick, precis som förra gången, vara med när jag öppnade luckan och denna gången tyckte hon inte att det var lika läskigt när det gnisslade. Sedan gick jag på en liten båge runt släpet och sätter kurs mot rampen. Jag hade en hink med lite gott i som jag rasslade med, och Kaprifol följde direkt med in i släpet. Duktig häst och fasen vad bra jag är 😉

Kaprifol fick äta lite gott och sedan gick vi ut igen, och sedan in igen. Vi höll på så en stund och sedan nöjde jag mig med det, det kunde ju inte gått bättre! Jag lurade lite på om jag skulle stänga luckan medan hon stod där inne, men eftersom jag var själv kastade jag ganska snabbt bort den idéen. Dumt att chansa. Nu blir det dessutom ingen löshoppning just denna vecka så vi hinner nog träna fler gånger innan hon faktiskt ska åka transport.

Eftersom det gick så himla snabbt med Kaprifol så bestämde jag mig för att lastträna Alice också. Alice har ju alltid, lite till och från, varit ganska svårlastad eftersom hon stressar upp sig väldigt i samband med det så jag tänkte att det skadar säkert inte att träna lite med henne också. Jag fyllde på godishinken med rasslande havre och förberedde mig på det värsta. Ni kan tänka att jag nästan blev lite besviken när Alice, utan att ens frusta eller bajsa eller titta till, klampade rakt in i släpet? Dumma häst, men så visste hon väl mycket väl att jag bara ville träna och att vi faktiskt inte skulle åka nånstans. Hon fick i alla fall äta lite gott inne i släpet och sedan gick vi ut igen. Då såg hon faktiskt aningens förvånad ut, men vi kunde gå direkt in i släpet igen utan att fundera två gånger på det. Tre gånger gick vi in och ut ur släpet och hon fick äta havre där inne, sen slutade jag för det var ju nästan löjligt enkelt. Får se om det håller i sig, om tre veckor lastar vi ”på riktigt” och skjutsar hästarna till betet på Tjörn!