Som ni kanske minns hade vi lite bilproblem första dagen på Irland, Axels föräldrars bil ville plötsligt inte starta när vi stannat till på vägen från flygplatsen. Detta var på lördagen och bilen fungerade utan problem både söndag och måndag, men när vi skulle åka iväg på tisdag förmiddag ville den återigen inte starta. Vi provade såklart samma trix som fick den att starta förra gången, men det ville sig inte alls. Många telefonsamtal ringdes och lite tips från olika mekaniker provades, men bilen ville inte starta. Problemet lokaliserades till troligtvis bränslepumpen, så alltså inte så mycket vi kunde göra där på plats. Till sist kom en bärgare/mekaniker ut och kikade på bilen och jag tror att det blev konstaterat där och då att det var bränslepumpen som var boven i dramat. Som ni förstår rann tiden iväg ganska bra och eftersom vi var nio personer och en fungerande bil fick vi kasta om våra planer lite. Jag och Axel åkte iväg i hyrbilen och handlade i en närliggande stad, och de övriga ”ungdomarna” gick en runda i Ballyhooly där vi bodde och såg sig omkring. Det hade jag och Axel gjort ett par dagar tidigare, det finns ett slott och lite gamla kyrkor bland annat.

Under kvällen drog vi fram grillen ur förrådet och grillade kött, åt god potatis, sallad och så hade vi en trevlig hemmakväll allihopa, så det blev inte så tokigt ändå. Hur det skulle gå med bilen, ja det fick vi inte veta förrän nästa dag.

Det finns en ort med det namnet bara tolv mil från där vi bor, men det finns också ett ställe på västra Irland med samma namn, och det var dit vi åkte under vår andra dag på nyss nämnda ö. Femton mil hade vi från vårt boende och vi åkte dit direkt efter frukost. Vi hade en båttripp bokad i Dingle men den blev först inställd på grund av dåligt väder/för höga vågor (vi skulle ute med racer-gummibåt) när vi nästan var framme, men sen ändrades i stället konceptet på turen så att den blev av i alla fall, fast senare på dagen. Vi hade då som sagt redan åkt en bit och passade då på att åka på lite sightseeing i området.

Först stannade vi på en strand, blåsigt men härligt med lite öppna vidder 🙂 Gladast var nog Shiva som fick rasta av sig ordentligt.

Efter stranden åkte vi vidare och genom Dingle, dels för att spana lite på vart vi senare skulle vara, men också för att åka ut på udden bortanför Dingle.

Vi stannade för fika på en trevlig restaurang en bit utanför staden då det var mycket folk och rörelse i staden och i princip omöjligt att hitta parkering. Senare hörde vi att man tydligen håller på/ska spela in delar ur nästa Star Wars-film där, så kanske berodde på det? Restaurangen var hur som helst bra med trevlig personal och goda scones. Minns inte vad den hette tyvärr.

Efter fikarasten åkte vi vidare och spanade på utsikten, körde igenom mysiga byar och stannade vid ett par ställen för att kika lite extra, fota och spana lite efter fossiler.

Lite geologi blir det ju automatiskt på såna här resor också 🙂

Relativt snart var det dags att dra oss tillbaka till Dingle för vår båttripp som tog oss ut i bukten utanför Dingle där Fungi bor, den typ tama delfinen. Vi åkte även en sväng ut längs kusten utanför den väldigt skyddade hamnen i Dingle och såg häftiga klippor och grottor från båt-view. Härliga vågor var det också! Jag har tyvärr inga bilder från detta, det var bara Britt som hade med sig kameran ut i båten. Kanske får tag på några från henne senare.

Efter en första natt i huset på Irland åkte vi mot resans första utflytsmål; Blarney Castle, ett slott inte långt söderut från där vi bodde. Slottet byggdes 1446 och är omringat av en vacker trädgård med både giftiga växter, fina vattenfall, grottor och ett stall.

Jag och Axel gick mest runt i trädgården och kikade, och vi var även inne i stallet och i en grotta. Man kunde även gå in i slottet men eftersom det var väldigt lång kö dit skippade vi det. Högst upp i slottet finns nämligen The Blarney Stone, ”The Stone of Eloquence” och någon påhittig människa har sagt att om man kysser stenen vinner man gåvan av vältalighet (jepp…). Nog för att vi gillar stenar, Axel och jag, men här gick vår gräns i alla fall 😉