Jag skrittade bort till paddocken med Kaprifol idag för att repetera lite från träningen i fredags. Kaprifol var aningens på tå på vägen dit men väl framme var hon riktigt avslappnad och nästan lite seg i början innan vi kom igång. Jag tog lite trav och galopp i båda varven innan jag började jobba henne lite mer och hon kom igång fint. Jag red lite serpentiner, volter och en massa övergångar och det tog inte alls lång tid innan Kaprifol blev mjuk och fin. Jag bad henne sedan om ytterligare lite ställning och form och där gick det plötsligt upp något slags ljus för Kaprifol och hon hamnade i en väldigt trevlig form och fick ett helt annat stuns i steget. Jag fick en väldigt härlig känsla och Kaprifol kändes väldigt tillfreds. Jag travade runt lite och vågade knappt andas för att störa henne men hon travade runt så stadigt så i båda varven och även i varvbytet. Lite lustigt det där ändå, att det bara kan ”lossna” sådär, jag började undra om hon lagt tungan över bettet eller något, men det hade hon inte.Efter lite trav åt båda varven och en långsida med ytterst lite ökning av steglängden i bibehållen form saktade jag av och gav henne långa tyglar och massa beröm innan vi traskade hemåt igen. Roligt, roligt! Hoppas det håller i sig! Den här veckan har jag dressyrträning redan på onsdag eftersom jag är borta med jobbet torsdag och fredag.

Vid tvåtiden lastade vi Kaprifol och styrde mot Hedmans Häst&Hund i Sollebrunn för sadelprovning. Resan dit gick smidigt och vi kunde snart lasta ur Kaprifol och Lena (”sadelprovaren”) kom ut och vi kikade på sadeln. Kaprifol har ju haft den här sadeln (Prestige Versailles) i princip ända sen jag började rida henne förra sommaren så det kändes som att det var dags att kika på den. I början var den ju lite stor men jag räknade med att hon ganska snabbt skulle ”växa i den” och nu var jag lite fundersam på om hon kanske tillochmed växt ur den.

Men det har hon inte! Lena tyckte att den låg riktigt bra. Kaprifol har en rak rygg med medelstor manke och sadeln är något svängd, men inte så att det gör något. Hon har också en väldigt kort anläggningsyta men lyckligtvis är sadeln hon har idag även den kort så det var inga problem. Hon rekommenderade dock att jag ska byta ut fårskinnspadden då den börjar bli utsliten och ”tillplattad” och med tanke på att den har ganska många år på nacken kan det verkligen vara dags att uppgradera den till en ny. Sadeln ligger bra även utan padd, men den ligger nästan ännu bättre med den och eftersom Prestige-sadlarna kan ha en tendens att bli lite ”nypiga” i framkant är det bra att ha en padd för säkerhets skull.

Så jag är väldigt nöjd över besöket! Jag fick dessutom rabatt på kostnaden eftersom det gick så snabbt och enkelt =) Det är heller inga problem att bara bredda sadeln i framtiden om/när Kaprifol fortsätter att muskla sig över rygg och manke. Skönt att få det bekräftat!

Kaprifol var duktig med lastningen på vägen hem också och stod stilla och fint, även om hon allt är lite nervös fortfarande. Ytterligare en bra ”resdag” att lägga till erfarenhetskontot i alla fall.

Jag och Kaprifol hade en riktigt härligt uteritt igår. Jag red den lite ”nyare” 6km-rundan; asfaltsvägen förbi paddocken och sen in på en riktigt trevlig grusväg som tar en tillbaka och ut på asfaltsvägen igen, fast nu närmare hem. Jag har ridit den en (och en halv) gång tidigare men nu red jag den åt andra hållet och det var inte alls dumt.

Det är ju lite tråkigt att det är såpass mycket asfalt, men grusvägen i skogen väger upp dess nackdelar. Och det är ju nyttigt att rida på asfalt ibland också. Det blev mycket skritt men vi travare lite och galopperade ett par gånger på grusvägen. Speciellt sista galoppen var väldigt trevlig för då hade Kaprifol taggat ner lite och vi kunde rulla på i lagom tempo utan att hon ville hasta iväg för snabbt. Det var länge sen vi galopperade en längre sträcka ute i skogen, vi tyckte nog att det var lika härligt båda två!

I dag blir det lugnare för Kaprifol, i eftermiddag styr vi ju mot Sollebrunn och sadelkoll med Kaprifol bak i släpet.