Ja nästan iallafall!
Idag fick jag och Linda hjälp av Johan (Sofias man) i stallet att fylla transporten med mindre stockar, lite ”pinnar” och gamla bildäck för att fylla ut vår terrängbana lite. På söndag ska vi nämligen hoppa lite där och då måste vi ju ha lite nytt så det inte blir samma som förra gången! När transporten var full skulle vi åka till terrängbanan och jag fick backa lite trixigt med transporten två gånger för att ta mig dit. Första gången var det inte så svårt, då skulle jag bara backa bakåt från där vi hämtade stockarna, lite snett in på en ficka och sen kunde jag vända ekipaget och köra iväg så det gick väldigt smidigt.
Framme vid terrängbanan fick jag däremot backa runt ett hörn! Och vet ni, det gick helt perfekt nästan! Jag fick rätta framåt lite en eller två gånger när jag skulle backa rakt bakåt efter hörnet, men annars gick släpet precis dit jag ville. Jag har ändrat mitt sätt att tänka lite då jag fick höra ett knep; nämligen att man kan hålla i ratten i underkant för då svänger transporten åt det hållet som man tar handen mot. Eller nåt sånt. Det funkade i alla fall för min hjärna för det gick hur bra som helst.
Även när jag skulle parkera transporten gick det bra, fast Linda fick hoppa ut och kolla för säkerhets skull så jag inte backade för långt. Vore ju synd om den rullade ner för slänten!
Såhär jobbigt tyckte Alice att det var att bli ompysslad idag. (Det ser ut som hon rullar sig men det gör hon inte, hon vilar bara i värmen). Hon har fått ta det lite lugnt nu några dagar för jag tyckte att hennes ena framben kändes lite konstigt, det kändes som en hård knöl på baksidan av benet. Hon har varit hur fin som helst att rida men när jag hittar sånt där så blir jag ju lite fundersam. Idag upptäckte jag nog att hon har en sån knöl även på andra frambenet, och så hade även Blondie, så den ska nog vara där 😛 Haha. Den kändes nog bara lite annorlunda eftersom hon är så gallig hela tiden, vilket ju inte heller är så roligt.
Men bestämde då att jag rider henne i morgon och känner ordentligt på henne, och så kan Linda kika på henne medan jag rider och se om hon ser något onormalt. Känns hon perfekt i morgon så kanske, kanske hon får skutta över en mini-stock när terrängbanan öppnas på söndag. Lite roligt måste man ju få ha även om man är gammal, och det blir nog sista gången för den här säsongen som det går att ”hoppa” på vår terrängbana.
Fy vilken osmickrande vinkel, så där tjock är hon ju faktiskt inte!
