Efter förmiddagens stallbesök har det inte hänt så mycket här hemma. I morgon däremot, då bär det av till Axels föräldrars stuga i Småland för nyårsfirande! Då får vi även träffa vår saknade Katla igen, han har ju varit där i en hel vecka utan oss i morgon. På tal om Katla, idag kom det ett brev på posten där vi blev ”kallade” till ett vaccinationsbesök för lilla katten. Så på onsdag blir han återigen skyddad mot otäcka sjukdomar som kattpest och kattsnuva.

Syster tar hand om hästen i några dagar och jag hoppas att det tinar lite mer tills jag kommer hem igen, så det går att rida ordentligt. Det är helt OK med ett nytt lager snö också, det är ju trots allt fortfarande vinter så det är väl lite tidigt att hoppas på vår.

Så nu är vi tillbaka i lägenheten i Göteborg där vi kan vila upp oss efter några intensiva dagar i Åmål. Systers (fantastiska!) hus har varit smetfullt med folk (och bebisar!) i flera dagar och det tar ju på krafterna. Det jobbigaste, och roligaste, har helt klart varit de stenhårda biljardturneringarna sent på kvällarna när de små har gått (tvingats) till sängs. Även de kluriga kamperna i ”Partners” (Fia med knuff i modern tappning) har bidragit till en mycket lyckad julhelg.

Maten har varit god i alldeles för stor mängd, men det är ni väl inte så förvånade över att höra. Julklappsspelet var ovanligt spännande i år; när alla paket samlats på bordet var det hela femton stycken i olika storlekar, former och presentpapper. Kampen om klapparna var hård och huvudstriden höll sig kring ett par små fönsterlampor, en kabelvinda och en glassmaskin. Jag hade vantarna på lamporna en kort stund innan någon annan snodde dem för mig! Jag kom dock hem med två jättefina prydnadssaker, så jag är nöjd ändå! Axel fick tag på en Jamie Oliver-stekpanna.

Flest julklappar fick min systerdotter helt klart, hon somnade med både böcker, lego, leksaker och en alldeles egen veteranbil bredvid sängen! Tydligen så gäller regeln ”inga julklappar” inte för syskonbarnen, för de fick hur många paket som helst. Men Katla är visst inte tillräckligt fin för julklappar, för jag och Axel gick helt lottlösa ur den julklappsutdelningen. Taskigt, för jag tror faktiskt att Katla skulle uppskatta legobitar tio gånger mer än småungarna.

Lite bilder från gårdagen kommer här! De flesta är helt ärligt stulna ur syrrans kamera så jag hoppas att det inte var några konfidentiella bilder!

Systers nya hus i vinterskrud

Sill-bordet

Syskonbarn

Syskonbarn

Familjen Enberg (syster)

Familjen Casserstedt (bror)

Familjen Klässbo (syster)

Gudomligt söta syskonbarn!

Som egentligen ser ut så här!

I morgon är det julafton!!

Här är gårdagens och morgonens aktiviteter i bilder! Av det som fastnade på bild i alla fall!

Detta bildspel kräver JavaScript.

Ja det blev en väldigt kort visit i stugan i Småland för den här gången, men vi är ju tillbaka här i nästa vecka! Nu sitter vi i bilen på väg till Åmål!

Anledningen till att visiten blev ännu kortare än planerat (vi åkte från Göteborg vid ca 11.40) var att en viss katt inte behagade att dyka upp igår när vi skulle åka. Jag släppte ut honom på morgonen vid sju och han kom hem igen klockan nio när vi gick upp. Här skulle vi såklart låtit honom vara inne, men så fort han hade ätit lite mat ville han väldigt gärna gå ut igen. Vi hade fortfarande en del grejer att fixa så vi släppte ut katten igen och tänkte att han nog inte går så långt.

När bilen var packad hade Katla fortfarande inte dykt upp och vi letade efter honom överallt, men jag vet inte riktigt hur länge. Vi började undra om han anade ”ugglor i mossen” och kanske inte ville åka hemifrån, men så plötsligt dök han upp från ingenstans. Precis so han brukar göra. Så då åkte han in i buren snabbt som attan!

Lite kassa mobilbilder från gårdagen:

Såhär års brukar det ramla in lite extra post i vår brevlåda. Det brukar komma handskrivna kuvert med kort i. Det konstiga med det hela är att nästan alla är foton på bebisar. Vad är det för en konstig tradition, att alltid skicka brev med bilder på sina bebisar runt juletid?

Jag förstår inte riktigt. Är det en årlig koll, så man ser hur mycket ungen har växt? Eller är det bara att föräldrarna så gärna vill sätta på ungarna konstiga jul-utstyrslar och visa för alla de känner? Eller vill de ha en anledning till att sätta på barnen konstiga kläder?

Är det kanske så att jag och Axel borde skicka foton på Katla till alla vi känner?

Ja, jag har ingen aning. Vet du?

En eskimå och två pepparkaksflickor