Nu på kvällen har jag och Kaprifol varit ute på en 5.5km-runda tillsammans. Hon var pigg och glad och bitvis lite på tå; kossorna har ju börjat poppa upp i hagarna runtomkring och det är ju lite extra spännande då. Det blev mycket skritt eftersom rundan innehöll en del asfalt men vi fick också en kilometerlång galopp i varierat tempo. Nu när hon är starkare i galoppen har jag börjat låta henne galoppera även i svaga sluttningar och då kortar jag galoppen så mycket jag kan så vi tar det lugnt ner, och så får hon galoppera på lite mer när det går uppför. Den långa uppförsbacken tog vi dock i skritt så hon fick jobba lite extra, här har vi kommit upp för backen:

Alltid lika söta öron 🙂

Jag vet inte hur länge vi var ute, men det tog nog inte så lång tid. Kaprifol skrittade i riktigt bra tempo hela vägen runt (i jämförelse med en viss skäck som jag har att jämföra med) så även de rundorna som är lite längre gå ju väldigt fort med min racerhäst. Får hitta längre rundor snart 😛

Hon var inte alls på fotohumör när vi kom tillbaka, men lite bilder måste jag ju ha för att pryda bloggen! Hon är riktigt fin i sin mörka sommarpäls nu också 🙂 

Om jag säger och skriver det tillräckligt många gånger så kanske det sätter sig till sist? Det är SÅ SVÅRT att använda benen ordentligt på en häst som redan har framåtbjudningen och så lätt att börja plocka i handen i stället. Det säger ju emot sig själv liksom, att lägga på benen på en häst som ”bara springer”. Idag var jag ändå ganska duktig och började direkt i skritten på en 20m volt och la in många många vändningspunkter och någon halt här och där för att få henne uppmärksam. Jag gjorde volten mindre och såg till att jag vände för skänklarna och inte handen och tänkte lite bakdelen in i vändningspunkterna för att verkligen få med yttersidan och använda mina egna ben. Och POFF efter typ en minut inne i paddocken var Kaprifol mjuk som smör och jag hade inte ens börjat trava än. Hur gick det till liksom? Jag fick tillochmed med mig den där högerbogen som gärna smiter iväg ibland, tänk om jag kunde rida varje dag, och inte bara åka häst?

Plötsligt har även skänkelvikningarna fallit lite på plats också, utan att jag egentligen har tränat så mycket på det. Men efter ett par steg i rätt riktning och mycket beröm fattade Kaprifol grejen och trampade iväg så fint så, kändes det som i alla fall! Inga speglar i paddocken. 😛

I traven fortsatte jag med samma tänk som i början av skritten, men på större spår såklart och hon var riktigt fin även här och jag kunde rida lite trevliga tempoväxlingar, serpentiner och andra krumelurer utan att hon föll isär. Jag la inte så mycket tid på galoppen idag, mer än att jag galopperade 2-3 varv i varje galopp och även där var hon fin. Här orkar vi inte riktigt hålla ihop oss hela tiden, men det är verkligen på gång nu! Så roligt 😀

Efter galoppen fortsatte jag med travarbetet och lite skänkelvikningar i både skritt och trav och Kaprifol kändes himla nöjd och trevlig idag. Väldigt roligt pass och snart var jag nöjd och klappade om henne ordentligt och skrittade hemåt. Vi har föresten lärt oss öppna och stänga grinden in till ridbanan också, utan att hoppa av! Halvvägs hem hoppade jag dock av och gick sista biten.

Veckans planering är lite omkastad eftersom det inte blev nån terrängträning igår och torsdagens gömkörning är flyttad till tisdag. Därför blir det en relativt kravlös uteritt i morgon, dressyr på söndag och terränghoppning på måndag. Eller liknande!

Så som jag peppade, och så blev det ingen terrängträning. Men ni kan vara lugna, jag och Kaprifol är hela och friska och vi var på plats i tid, men det var liksom ingen träning där? Jag och Diana ”letade” på Gäsenes anläggning, på terrängbanan och hemma hos tränaren som bor ett stenkast bort men ingenstans fanns det andra terrängryttare eller någon tränare. Några tränade dressyr på ena banan vid klubben men de visste inget, och inte heller svarade tränaren när jag ringde. Snopet helt klart!

I alla fall, vi var ju där och det stod en bana uppbyggd inne på hoppbanan, så det är klart att jag red in där i stället! Det var en unghäst där inne samtidigt och de hade sänkt några av hindren till ca 40-50cm så jag hoppade på deras höjd. Det var ändå lite mer ”spektakulära” hinder än vad vi hoppat tidigare och stor bana mm. Kaprifol var lite spänd till en början men när jag började galoppera kom kroppen igång och det var väldigt trevligt att galoppera runt på den stora banan! Hon hoppade helt tveklöst också och efter att jag hoppat några av hindren (inklusive ett med en vattenmatta under!) helt utan problem satte jag ihop dem till en liten bana vilket också gick bra. Jag hoppade sedan ett hinder lite högre, först 60cm och sen 70cm och även det gick bra! Så åkturen till Gäsene blev ju absolut lyckad ändå!

Inga bilder blev det tyvärr, jag hade glömt att sätta i minneskortet i kameran.. Klant!

Och nu i morse har jag fått kontakt med tränaren och hon ska ha meddelat mig via deras internet-boknings-sajt med sms, att träningen var inställd, men det meddelandet har inte kommit fram. Så då har vi löst det! Måndagens träning ska bli av som planerat i alla fall så vi får satsa på det 🙂