I dag har Kaprifol en välförtjänt vilodag, men i morgon ska vi ut och galoppa en massa! Tills dess kan vi njuta av fler tömkörningsbilder från i tisdags.

*Hjärtögon*

Lite fler bilder från terrängträningen i torsdags kommer här!

Det blir mycket fina bilder när vi är ute och far så mycket! Det fina vädret gör ju inte saken sämre heller!

I kväll blir det som sagt dressyr och så ska jag åka och hämta Axel också, han kom visst hem i dag i stället för i morgon som det först var sagt. 🙂

Gårdagskvällens tömkörningsutflykt hade inte kunnat bli mer lyckad! För första gången var jag helt ensam med Kaprifol, från start till mål (även om det såklart fanns lite folk hemma hos Camilla) och Kaprifol gick rakt in i släpet direkt både på vägen dit och på vägen hem. Vilken härlig känsla! De senaste gångerna jag har åkt med henne har jag skött det mesta själv även fast jag haft sällskap av exempelvis Axel eller Diana, men nu var det första gången i ”skarpt läge” från start till mål så att säga.

Dagen till ära fick Kaprifol bli lite extra fin med röda lindro och knoppar i manen, och den blanka sommarpälsen gör ju inte hästen fulare precis!

Och inte heller gjorde hon mig besviken under träningen, hon jobbade hur fint som helst! Även Emeli, som tömkör, var supernöjd och tyckte att det var stora framsteg från förra gången.

Kaprifol var stabilare i formen i traven, flyttade jättefint undan tömmen så fort den nuddade sidan på henne och i galoppen orkade hon galoppera mycket lugnare och trevligare, även oms et fortfarande finns mycket jobb just med galoppen än.

Mot slutet av passet kunde Kaprifol även jogga lugnt och fint i en trevlig lite längre och lägre form med bara vikten av tömmarna som stöd. Tidigare har hon velat hänga lite i tömmen och behövt lite extra stöd och varit svårare att få i den här lite längre formen.

Eftersom söndagens dressyrpass blev en vilodag tänker jag rida ett enkelt dressyrpass i dag och ”åka lite snålskjuts” på gårdagens tömkörning. Sen blir det vila på torsdag innan vi ger oss ut och galopperar ”fort och långt” på fredag 😛 Passande nog har bonden tagit första skörden på våra gärden här i dagarna så det får nog bli ett galoppass där ute tror jag bestämt!

Det blev träning igår, och det blev dessutom privatträning eftersom det bara var jag som anmält mig. Roligt och intensivt, minst sagt! Det var väldigt intressant att vara själv, för nu kände jag ändå att vi har fått lite draghjälp och extra boost av de andra ekipagen på Hippo-cup-träningarna, för igår kändes Kaprifol som hon känts under uppridningarna; pigg och framåt, absolut, men inte alls samma bjudning eller ”go”.

Vi (jag hade Diana med mig igen!) mötte upp tränaren, Rebecka, vid framridningsbanan hos Gäseneryttarna och gick sedan över vattnet (en å som rinner mellan terrängbanan och själva anläggningen hos föreningen). Vi gick ju över det vattnet, lite tveksamt, i torsdags och det mindes Kaprifol för hon gick direkt i och upp på andra sidan. Jag fick berätta lite om oss och vad vi gjort och sen trava och galoppera lite på terrängbanan för att se oss omkring lite. Vi hoppade sedan fram på två mindre stockar och Kaprifol hoppade fint och glatt. Rebecka tyckte jag hade en bra grundsits och Kaprifol såg trevlig ut, men jag behöver ha henne lite mer ihop och kvick och ”mellan hand och skänkel”. Hon sa att det ser ut som att så länge det inte är några större frågor är det inga problem, men om Kaprifol blir tveksam så har jag henne inte tillräckligt framme för skänkeln och då blir det gärna ett stop. Och det är ju precis så som det har varit, och det visade sig även när jag efter uppvärmningen fick hoppa sex-sju hinder i följd varav det fjärde hindret var lite konstigt tyckte Kaprifol så där stannade vi till.

Så jag fick rida på lite mer framåt, men behålla stödet i handen och gärna ännu mer stöd tillochmed och framför allt inte släppa stödet när jag känner att hon blir lite tveksam. De gångerna jag lyckades med detta gick det riktigt bra och vi hoppade en himla massa hinder!

Vi hoppade även upp-och-lerhopp samt en dike som var lite väl dolt bakom högt gräs, så det var lite småäckligt.

Det var en bra träning på många sätt, och helt klart lite ”tekniskt svårare” än de träningarna vi ridit innan. Under Hippo-cup-träningarna har vi bara hoppat ett eller två hinder i rad (förutom under banridningen på eftermiddagen såklart) men igår fick jag hoppa flertalet hinder i följd nästan hela tiden och eftersom terrängbanan i Gäsene är ganska liten kom hindren tätt i följd. Mestadels klarade vi det fint, men på slutet fick vi hoppa en riktigt klurig sväng som jag fick ta om ett par gånger innan vi klarade det. Det var två stockar på en båge med kanske 3-4 galoppsprång emellan bara, och jag fick inte riktigt med mig Kaprifol i svängen så vi missade den andra stocken 😛 Vi fick även rida an både diket och nerhoppet i galopp, och det har vi bara gjort i trav tidigare, så det var också lite svårare.

Jag fick även i läxa att korta stiglädren 1-2 hål (syns ju tydligt på bilden ovan..) och så ska jag ut och galoppera FORT. När jag tycker att det går fort ska jag öka farten lite till 😛 Detta för att Kaprifol ska våga ta för sig lite mer i galoppen, och för att jag ska få lite bättre känsla för tempot. Och träna kondition samtidigt såklart!

Diana var jättesnäll och fotade lite, jag ställde dock in kameran lite dåligt så vissa bilder blev lite suddiga. Men roligare än inga!