Enda sedan PS of Sweden lanserade sina träns har jag varit väldigt sugen på ett men har avvaktat ganska länge på grund av det något saftiga priset samt att läderkvalitén inte var så mycket att hurra för innan de bytte leverantör. Under den senaste tiden har de släppt ett nytt gäng fina och välarbetade träns med flera fiffiga lösningar och jag kan inte låta bli att bli extra lockad av deras fantastiska produktbilder. För att komma undan lite billigare har jag kikat en del begagnat och häromdagen hittade jag ett träns som jag länge varit sugen på och slog därför till. Igår hämtade jag ut det på Ica och Kaprifol fick prova det under gårdagens tömkörning.

Just den här modellen är en av de lite äldre men med uppdaterade funktioner och kallas High Function. Lädret är väldigt mjukt och det är lite extra ”padding” där det ligger an mot känsliga områden på hästens huvud.

Det som lockade mig mest med det här (och alla andra PS-träns) är den här lösningen:

Bettet hänger i en elastisk tygbit som gör att det inte är ett statiskt tryck mellan mun och nacke utan det har större möjlighet till rörelse. Jag tycker det känns trevligt och hoppas att även Kaprifol ska göra det.

Tränset har även en större nackplatta för att jämna ut trycket lite och det satt bra på Kaprifol. Jag är dock ganska säker på att det inte hade blivit lika bra på Alice, hon har för mycket fluffig man där uppe så det hade nog bara blivit knöligt 😉

Pannbanden från PS är ju också lite smidiga, och flera företag har liknande varianter, nämligen en knapp som gör att man kan ta av pannbandet utan att behöva plocka isär halva tränset. Det är ju dock värdelöst om man bara har ett pannband med knapp, för då måste man ändå plocka isär tränset för att få på det nya. (Kaprifol vill ha det HÄR tror jag).

Snyggt är det också och jag tycker Kaprifol passade fint i det! Hon var riktigt duktig på att stå modell igår faktiskt!

Alla tre hästarna stod och sov vid grinden när jag kom hem från jobbet tidigare idag. Jag var snabbt ute och gosade med sötnosarna och tog sen in Kaprifol för lite ridning.Kaprifol var ömsom halvsovande ömsom stissig inne i stallet och hon fortsatte på det stissiga spåret när jag satt upp och skrittade iväg. Jag hade tänkt att rida lite på fältet men med tanke på blåsten och hennes öron uppe i det blå ändrade jag mina planer. Jag skrittade fram henne på en kort slinga i skogen och red sedan in i den hagen som hästarna inte går i för tillfället. Kaprifol lugnade sig lite när hon fick vara i närheten av de andra hästarna och ytterligare när hon fått komma igång och jobba lite. Med tanke på den starten gick passet över förväntan och efter lite övergångar, volter och galoppfattningar blev hon riktigt mjuk och fin och kändes riktigt lösgjord. Hon blev väldigt trevlig att rida och så följsam och härlig! Jag ville aldrig sluta rida, men det måste man ju tyvärr!Lyckligtvis kunde jag ta hand om Kaprifol och sedan göra i ordning Alice för ännu ett dressyrpass. Alice fick jogga runt lite hon med och kändes riktigt trevlig hon med. Jag tycker att hon har minskat lite i omfång också, trots att björnpälsen börjat komma. Skönt att hon inte är lika tunn-lik längre även om det allt finns lite att ta av. Men det ska ju bli en kall vinter sägs det ju, så det är väl bra att ha lite extra värmande fett då 😉

I söndags följde Axel med mig och Kaprifol till Viksgårdens paddock och tog lite bilder samt byggde upp ett litet hinder till mig och Kaprifol. Förutom de två terrängdagarna så har jag inte hoppat Kaprifol på riktigt länge, men det märks att terrängträningarna har givit henne ett bra självförtroende i hoppningen.

Vi travade först över tre bommar på marken innan Axel byggde ett litet kryss åt oss som vi både travade och galopperade över.

Kaprifol var lite matt i värmen men taggade till fint när vi började hoppa lite. Roligt!

Vi kom lite fel ibland, men det är ju nyttigt det också 😛 Kaprifol hoppade utan tvekan alla gånger.

Hoppning är ju en färskvara och hindren blir lätt höga om man inte hoppar med jämna mellanrum, så när jag bad Axel lägga upp bommarna såg det nästan hisnande högt ut. Men Kaprifol bjöd fint och hoppade över utan större ansträngning, så dessa 65 cm är nog inte våran limit så att säga!

Det var riktigt roligt! Kul att ha kommit igång med hoppningen lite också, nästa gång får det blir lite fler hinder och en mer planerad övning. Den här gången testade vi lite bara!

Så kanske vi kan komma iväg på nån liten hopptävling till våren också =)