Båda hästarna såg väldigt förväntansfulla ut när tandläkaren backade bilen mot stallet, om de ändå visste vad som väntade.
Nu tror jag egentligen inte att hästarna tycker att det är så obehagligt att få tandläkarbesök, de får ju ordentligt med lugnande medel så de nästan sover igenom hela besöket. Lite känns det ju när det raspas och spolas i munnen, men det känns nog ganska bra efteråt när vassa kanter är borta och eventuella foderfickor är tömda.
Tandläkaren (eg. veterinär med speciellt intresse i hästtandvård) började med Alice och hon däckade ganska så snabbt efter en spruta i halsen. Efter en grundlig titt i munnen på Alice konstaterade han att för att vara 24 år såg det inte så tokigt ut där inne. Två tänder i underkäken var lite höga och hade i sin tur slitit ner motsvarande tänder i överkäken, men i övrigt var det inget att åtgärda. De långa tänderna slipades ner så de inte ska fortsätta nöta på överkäkens tänder.
När Alice var klar fick Kaprifol en spruta och hon dåsade till snabbt så det var bara att börja. Kaprifol, som ju är lite yngre, har ju fortfarande ”växande tänder” så hon hade ett par vassa kanter som slipades bort. Sen hade vi ju även den där mjölktanden som inte såg så rolig ut. Tandläkaren kände lite på den men eftersom den fortfarande satt rätt så hårt så slipade han bara bort den vassa överkanten på den, så får den trilla av sig själv sen när den nya tanden är mer redo.
Tandläkaren slipar mjölktanden rund och fin.
Kaprifol fick i övrigt beröm för sina fina tänder och han trodde inte att hon skulle behöva kollas så ofta som ett år, men Alice ska ju kollas eftersom hon börjar bli till åren så då är det ju lika bra att se över de båda på samma gång. Får se vilken tandläkare det blir nästa år, då bor vi ju i Vårgårda kommun!
Båda hästarna fick ordentligt med tid på sig att vakna upp, jag passade på att fixa stallsysslorna och borsta de båda lite ordentligt. När de var pigga fick de gå ut i hagen igen.
