Vid halv niotiden igår kväll kom katten in genom sin lilla lucka och hoppade glatt upp i mitt knä där jag satt i köket. Han var väldigt blöt och jag kom plötsligt ihåg att det skulle regna stora mängder hela natten och fortsätta pöla idag. Det är inte längre så varmt ute på nätterna så jag hade planerat att sätta på hästarna tunna regntäcken, men glömt bort. Tur att katten påminde mig, det var ju inte lite det skulle regna. Himla bra att ha hästarna hemma också, jag drog på mig skor och jacka och var ute i hagen med täckena på mindre än fem minuter. Hästarna kom långt bortifrån när jag ropade (läs: skramlade med en hink) och hade ännu inte hunnit bli speciellt blöta så det var bra tajmat med täckena.

Jag tittade till hästarna i morse och de var torra och goa under täckena som fick sitta kvar på. Det lär ju fortsätta pöla!

Här är två bilder på Kaprifol från i går när vi tränade ”att bli parkerad och stå kvar”. Alice är ju otroligt duktig på att stå där hon blir parkerad, om det beror på hennes lathet eller min fantastiska träning kan ju vara osagt. Kaprifol har varit helt oförstående ganska länge och tycker bara det är onödigt att stå stilla; hon vill antingen följa mig eller gå åt andra hållet där något roligare lockar. Men träningen går faktiskt framåt och jag kan numera få henne att stå stilla en liten stund i alla fall. I bland. Om hon är i rätt mood och om inget väldigt spännande lockar en bit bort.

Alice syns inte lika mycket på den här bloggen nuförtiden. Det har flera orsaker såklart, där den största anledningen är att det inte händer så mycket i hennes liv för tillfället. Av naturliga själv; Alice börjar bli till åren och Kaprifol får stiga fram och ta för sig mer precis som jag planerade när jag köpte Kaprifol för drygt ett år sedan. Över sommaren har Alice fått ta det väldigt lugnt men så är också sommaren hennes sämsta årstid då det är alldeles för varmt för henne.En annan anledning till att hon inte syns så mycket här är helt enkelt för att jag skäms lite över hur fet hon är. Hon var på ”bättringsvägen” men så bytte jag hage på hästarna förra veckan och då smällde hon upp över en natt och är nu tillbaka i sin rundaste skepnad. Nu är ju snart sommaren och dess goda gräs över och jag är inte speciellt orolig över att inte få ner henne i vikt igen, men det är ju tråkigt att hon ska vräka i sig så mycket mat.Idag fick hon i alla fall lite motion och extra uppmärksamhet med svanstvätt, oljade hovar, ordentligt rykt och pyssel. Det går absolut ingen nöd på henne, hon trivs med livet som halv-pensionär. Hon är väldigt lugn och avslappnad inne i stallet, är ganska glad i sina korta motionsturer och även om hon skriker lite när jag och Kaprifol är ute på vift tar hon det ganska bra!   Alla bilderna är från idag och jag har försökt fota i hennes bästa vinkel 😉 Framifrån och bakifrån ser hon ut som en tunna.Men det är ju mycket vatten i gräset! Och hon har kraftig benstomme! Eller nä, hon är bara fet. =)

Lucas, du får komma hit och rida lite oftare!

Igår blev det ju premiärtur med vår alldeles egna transport, fast vi ju har åkt i den förut. Lastningen gick bra men jag ska ta och lägga lite tid på att träna lastning utan att åka i väg nu när jag har möjlighet till detta. Kaprifol behöver ju få mer vana vid att stå där inne, samt åka, men det kommer med tiden helt klart. Hon är väldigt duktig redan nu men är lite orolig där inne ännu.

Släpet då! Det är en tvåaxlad Värmlandsvagnen Classic 677, årsmodell 2010 med en totalvikt på 1360kg och en lastvikt på hela 683kg. Det gör att till och med Alice i sin tjockaste modell får åka lagligt i släpet, om det skulle behövas. Jag får även köra släpet fullastat med vår BMW och mitt vanliga B-körkort.

Transporten har bra ventilation i form av två öppningsbara fönster i fram och en ventilation på dörren i fram. Man kan även lämna den övre bakre luckan på glänt utan att regnet faller in, så att luften kan passera ut där bak. Det finns även ett fönster i fram så att man nästan kan se hästen inifrån bilen och så är det panikbommar framför hästen som man kan lösa ut utifrån ifall en olycka skulle vara framme.

Den rullar väldigt lätt efter bilen och är mycket trevlig att köra. Den känns stabil och även rampen känns väldigt stabil när stora Kaprifol klampar på den och det är väldigt skönt eftersom hon tidigare har tyckt att just rampen är lite otäck. Det har inte fronturlastning som jag var väldigt inne på att ha tidigare, men jag känner inte längre att det behövs eftersom Kaprifol har blivit jätteduktig på att backa ut ur släpet. Så jag är helt klart väldigt nöjd med mitt släp!

Nu när alla är tillbaka efter sina semestrar drar alla härliga traditioner igång igen! Sista fredagen i månaden:

Fredagsfrukost!

Jag har jobbat hemifrån idag och passade på att rida Kaprifol tidigt i morse innan regnovädret och åskan drog in över Ornunga. Vi traskade bort till Viksgårdens paddock som var extra bra att rida på efter allt regn. Kaprifol var riktigt fin att rida idag och jag hittar fler och fler sätt att få henne att jobba bra och följa mig. Jag är extra nöjd med skritten idag faktiskt, den har tidigare varit lite svårpåverkad men nu fick jag henne att slappna av fint med lång hals. Även traven var bättre idag än tidigare och hon gick riktigt stadigt bitvis och hon höll i hop lite bättre i övergångarna och varvbytena.

Jag gjorde ett försök att introducera sidförande hjälper idag också och det gick förvånansvärt bra måste jag säga. Om det gick helt enligt skolboken är ju svårt att säga men Kaprifol fattade principen direkt och vi kunde gå ett par steg sidvärts några gånger i varje varv i skritt. Tur att jag inte planerar att sälja henne, det är ingen annan som kommer kunna rida henne sen när hon lärt sig mina påhittade hjälper. =)

Kaprifol var ganska så fotovänlig idag!