Det finns en ort med det namnet bara tolv mil från där vi bor, men det finns också ett ställe på västra Irland med samma namn, och det var dit vi åkte under vår andra dag på nyss nämnda ö. Femton mil hade vi från vårt boende och vi åkte dit direkt efter frukost. Vi hade en båttripp bokad i Dingle men den blev först inställd på grund av dåligt väder/för höga vågor (vi skulle ute med racer-gummibåt) när vi nästan var framme, men sen ändrades i stället konceptet på turen så att den blev av i alla fall, fast senare på dagen. Vi hade då som sagt redan åkt en bit och passade då på att åka på lite sightseeing i området.

Först stannade vi på en strand, blåsigt men härligt med lite öppna vidder 🙂 Gladast var nog Shiva som fick rasta av sig ordentligt.

Efter stranden åkte vi vidare och genom Dingle, dels för att spana lite på vart vi senare skulle vara, men också för att åka ut på udden bortanför Dingle.

Vi stannade för fika på en trevlig restaurang en bit utanför staden då det var mycket folk och rörelse i staden och i princip omöjligt att hitta parkering. Senare hörde vi att man tydligen håller på/ska spela in delar ur nästa Star Wars-film där, så kanske berodde på det? Restaurangen var hur som helst bra med trevlig personal och goda scones. Minns inte vad den hette tyvärr.

Efter fikarasten åkte vi vidare och spanade på utsikten, körde igenom mysiga byar och stannade vid ett par ställen för att kika lite extra, fota och spana lite efter fossiler.

Lite geologi blir det ju automatiskt på såna här resor också 🙂

Relativt snart var det dags att dra oss tillbaka till Dingle för vår båttripp som tog oss ut i bukten utanför Dingle där Fungi bor, den typ tama delfinen. Vi åkte även en sväng ut längs kusten utanför den väldigt skyddade hamnen i Dingle och såg häftiga klippor och grottor från båt-view. Härliga vågor var det också! Jag har tyvärr inga bilder från detta, det var bara Britt som hade med sig kameran ut i båten. Kanske får tag på några från henne senare.

Efter en första natt i huset på Irland åkte vi mot resans första utflytsmål; Blarney Castle, ett slott inte långt söderut från där vi bodde. Slottet byggdes 1446 och är omringat av en vacker trädgård med både giftiga växter, fina vattenfall, grottor och ett stall.

Jag och Axel gick mest runt i trädgården och kikade, och vi var även inne i stallet och i en grotta. Man kunde även gå in i slottet men eftersom det var väldigt lång kö dit skippade vi det. Högst upp i slottet finns nämligen The Blarney Stone, ”The Stone of Eloquence” och någon påhittig människa har sagt att om man kysser stenen vinner man gåvan av vältalighet (jepp…). Nog för att vi gillar stenar, Axel och jag, men här gick vår gräns i alla fall 😉

I går kväll landade vi hemma, jag och Axel, och nu har vi sovit en natt i vår egen säng vilket var helt underbart. Solen skiner, himlen är blå och det är nästan vindstilla. Svensk sommar när den är som bäst! Vi har storslagna planer för våra två semesterveckor, men just nu tänkte jag backa bandet en dryg vecka och berätta lite om vår vecka på Irland.

Det var alltså lördagen den 23:e som vi åkte mot Nissafors och hämtade upp Axels två bröder innan vi åkte vidare till flygplatsen i Köpenhamn där vi utökades med Axels syster och hennes pojkvän. Vi fem kom med flyget, efter en springmarsch till gaten, och vi landade välbehållna i Dublin framåt eftermiddagen. På flygplatsen i Dublin sammanstrålade vi med resten av vårt resesällskap; Nils flickvän Marsha, som flugit från Holland, och Axels föräldrar som bilat upp genom Storbritannien så att hunden Shiva fick möjlighet att vara med på resan. Nio personer och en hund alltså, så trots att Axels föräldrars bil hängde med på resan behövde vi ännu en bil som vi snart hämtade ut hos Hertz inte långt från flygplatsen.

Resan kunde börja!

Vi hann dock inte många kilometer innan vår hyrbil varnade för ”loss of pressure in left front tyre”. Det lät ju inte så roligt, så vi avlägsnade oss från motorvägen och stannade på en mack för att se hur det låg till. Vi kom fram till att vänster framdäck var precis utbytt och innehöll mycket mer luft än de andra däcken, och att datorn antagligen inte var omställd på detta (dessa datorer..). Det ordnade sig ju dock enkelt, vi släppte ut lite luft i däcket och såg till att alla fyra däcken hade rätt tryck och så ställde vi in datorn med en knapp och så var vi redo att åka igen. Trodde vi. För nu ville plötsligt inte Axels föräldrars bil starta, alls.

Det är ju också en relativt ny bil så det finns inte så mycket man kan pilla med under motorhuven. Alla säkringar gicks igenom utan framgång och batteriet kopplades ur och i för att prova att nollställa datorn. Men det fungerade inte. Efter en stund kom en kille ut från macken vi stod på för att hjälpa till och efter ett samtal till ytterligare en person så föreslogs det igen att vi skulle koppla ur batteriet, och låta det stå urkopplat en längre tid (ett par minuter). Detta provades och när batteriet kopplades in igen startade bilen på andra försöket. Puh tänkte vi nog allihopa, klockan hade börjat ticka och vi hade fortfarande drygt två timmars körning över landet till vårt boende. Resten av resvägen rullade lyckligtvis på bra och framåt tio-elva-tiden på kvällen anlände vi till vårt boende i Ballyhooly.

Ett stort och fint hus med fyra sovrum, tre toaletter, kök, matsal och ett vardagsrum. På baksidan fanns det även en liten inhängnad trädgård med uteplats och grill. Här bodde vi ända fram till fredagen då vi åkte tillbaka till Dublin. Men mer om det senare!