Jag har ju haft lyxen att vara ute i stallet i dagsljus i princip ända sen Loke föddes, och mest ”beundrat” våra lampor vid stallet på avstånd och inte ens testat paddockbelysningen faktiskt. Men igår kväll mockade jag lösdriften vid sextiden och då var det ju såklart kolsvart så när jag var klar tände jag till paddocken och tog med mig Kaprifol i bara grimman för att känna in det hela lite. Banan är ju tyvärr frusen men eftersom vi sladdade den precis innan det frös är den i alla fall helt slät så det går ändå att gå omkring där inne utan att bryta benen av sig. Kaprifol fick gå lite lös och hon verkade inte bekymrad över mörkret i alla fall!

Det känns helt klart som att det kan funka och rida där, det är inte den bästa belysningen jag sett men inte den sämsta heller och definitivt MYCKET bättre än ingen alls. Nästan så jag ser fram emot att provrida i mörkret, hehe.

När jag var kvar för kvällen och stängde stalldörren blev jag väldigt glad över våra ”mysplampor” på väggen också, det är himla trevligt att få lite ledbelysning på vägen till huset.

En torsdag har startat och jag och Loke ligger och drar oss lite i sängen fortfarande. Axel är ledig idag, men fick rycka in och jobba lite nu på morgonen, så jag väntar på att han ska bli klar så vi kan äta frukost tillsammans. Loke har haft två nätter i rad nu där han sovit 22-03.30 i ett svep vilket är riktigt trevligt. Trots detta är jag lite småkrasslig och har lite ont i halsen, får hoppas det går över snabbt. 

Planen för idag är att bygga staket. Inte häststaket dock utan fårstaket. Vi har nämligen bestäm att vi ska bli med får, haha. Mer om detta sen!

Som ni nog märkt har vi varit duktiga på att fylla våra två frysar under hösten. Det började med Axels egenskjutna rådjursbock och i helgen var det dags för grisarna. I dag kände vi att vi hade dålig koll på vad som faktiskt fanns i frysarna så vi hade svårt att planera våra middagar. Så nu under kvällen har vi inventerat både frysen i köket och den i källaren (som är fylld till brädden) så vi kan beta av köttbitarna en i taget. Det är en del, minst sagt. Vi får nog sluta med vår ”vegetariska dag” tror jag, hehe.