Med delar av familjen i alla fall! Vid tolvtiden anlände både Klässbos och Enbergs (förutom Johan) och det blev liv i huset!
Nora tog det hela med ro och lät sig beundras.
Vi lunchade ihop och barnen lekte och vi vuxna kunde prata ikapp! Loke liksom bara försvinner med de andra barnen och lekte med dem både ute och inne, så roligt att han hänger med dem så bra. Och att de tar hand om honom så bra!
Det blev fika också lite senare på dagen, Loke hade hjälpt mig att baka morotskaka under morgonen!
Vid fyra-fem åkte systrarna hemåt och vi gick ut en liten kort promenad, nattade djuren och röjde lite i trädgården. Sen tog vi kväll!
Som jag skrev redan igår var det dags för sista besöket på sjukhuset vid lunchtid igår. Vi pratade förlossning och amning och så fick Nora ligga på vågen igen. Resultatet visade 50g upp sen i onsdags vilket ju var skönt att se, då har kurvan vänt. Axel och Loke var med på besöket och lekte mest i väntrummet medan jag pratade med en barnmorska. Det gick ganska snabbt ändå, jag är ju återigen väldigt nöjd med min förlossning, hur jag togs om hand mm. Vi var ju heller inte inne så länge den här gången så så mycket att prata om var det ju inte, hehe.
Efter besöket åkte vi hemåt och stannade på Ica längs vägen och handlade lite innan vi åkte vidare.
Väl hemma var vi ute lite, vädret är ju dock himla tråkigt för tillfället så det blev inte så långvarigt. Men en liten promenad med vagnen tog jag och barnen, medan Axel började med middagen. Det är väldigt skönt att kunna gå relativt normalt igen! Var ju lite segt där i slutet av graviditeten, och kroppen är ju inte helt återställd ännu men en liten promenad gick himla fint.
I övrigt blev det lite inomhuslek och kvällsbad för Loke innan läggdags. Nora sov gott redan innan dess.
Idag är det en ny dag och helg är det också! Axel ska hjälpa till att stycka de två älgarna som sköts under jakten, nu på morgonen, och vid lunchtid kommer båda mina systrar med familjer och hälsar på! Skoj skoj!
Igår lyckades vi äntligen ta oss ut, jag och Nora. Loke var redan ute så det var ett moment mindre att rodda, jisses det kommer ta en stund att få in rutinerna på detta känner jag. I ”förberedelserna” för att gå ut ingick matning av bebis och byte av två bajsblöjor varav den ena resulterade i klädbyte dessutom. Det hinner ju liksom bli mellanmålsdags för Loke innan vi hunnit ut efter frukosten typ! Lägg till då att passa in så bebis gärna är nymatad och Loke nykissad, hehe. Men det ska väl gå som smort om ett tag. Till sist kom vi ut i alla fall och det blev invigning av syskonvagnen med båda barnen.
Loke skulle såklart inte sitta ner utan stå upp och hålla koll på Nora. Sötnos. Han har lite svårt att låta bli att pilla på henne, extra kul var det ju när hon sög på hans finger när han stoppade in det i hennes mun!
Nora tog det hela med ro i alla fall och somnade snart.
Loke hjälpte till att ge Kaprifol lite mat, hon ska äta ett mått pulver innehållandes diverse ledpreparat en tid framöver och trots typ 90% socker i burken kräver det några nävar kraftfoder för att ätas upp.
Axels farfar joinade oss i onsdags kväll och tillbringade torsdagsförmiddagen till Lokes tvåårs-present. En uppgraderad gungställning!
Loke godkände den helt klart! Det är förberett för en till gunga också, Loke har ju snart växt ur denna.
Axels föräldrar åkte hem igår och älgjaktsveckan är slut för den här gången! Det blir enstaka dagar i höst sen bara. Idag är vi således hemma alla fyra. Loke och Axel är på veckans barnträff i skrivandes stund och om en timme ska jag och Nora plocka upp dem och så åker vi in till Borås för sista återbesöket på sjukhuset.
Då blir det premiär med hela familjen i bilen! Loke får nog dock hålla sig till sin egna stol…
I går morse var jag, Axel och Nora tillbaka på sjukhuset i Borås för första återbesöket efter förlossningen. Inne hos läkaren blev Nora undersökt grundligt; klämd på magen, reflexkontroll, höftledskoll, lyst i ögonen mm. Allt var bra! Hon blev vägd också och landade på 3400g, en ganska normal minskning sen födseln.
Därefter gick vi in till en barnmorska där Nora fick naveln kollad och syresättningen i en hand och en fot kunde inte blivit bättre; 100%. Även hörseltestet blev bra och efter lite trix fick barnmorskan ut tillräckligt med blod från ett stick i Noras söta huvud för PKU-prov.
Vi pratade lite amning också; Nora suger som en liten igel och mjölken har redan runnit till ordentligt så det är bra. Baksidan är att vi hade lite otur under natten då Nora lyckades misshandla mitt ena bröst totalt, så jag fick lite tips om hur jag ska få det att läka så snabbt som möjligt. Får hoppas jag lyckas med det.
Därefter blev vi utsläppta och nu har vi bara återbesöket på fredag kvar innan vi lämnas över till BVC.
Nora mätt och belåten efter den godaste måltiden i sitt liv:
Resten av dagen var lugn (utöver besök från pappa och Regina!) och jag småsov en del i soffan och slappade en del över lag. Känner dock att energin börjar komma tillbaka lite nu så det börjar väl bli dags att ta sig ut lite, inviga syskonvagnen och röra lite smått på sig igen. Vädret är så tråkigt bara!!
Två hela dagar har vi nu varit hemma och det tuffar på! Lillasyster, som fått namnet Nora, äter, sover och bajsar i princip. En generellt nöjd liten bebis! Loke tycker att det är spännande med en bebis i huset men har, såklart, lite svårt att vara försiktig och förstår inte riktigt att hon inte kan vara med att leka osv. Mest spännande är det när bajsblöjan ska bytas, då står Loke på första parkett med händerna delvis för ögonen. Vid första blöjbytet hände allt på en gång; kiss och bajs och kräk ”live” över hela skötbordet. Spännande minst sagt!
Axel har varit iväg på en del älgjakt och jag har fortfarande Marleen här som sällskap, väldigt uppskattat! Hon har exempelvis tagit med Loke på handlingsutflykt med lekplatsbesök medan jag och Nora vilade här hemma, bra för oss alla!
Idag på morgonen är det dags för första återbesöktet på förlossningen, det blir läkarbesök, blodprov och hörseltest för lilltösens räkning.
Vid sex-halv sju i söndags kväll när vi var ute på ”kvällsrundan” började jag få värkar igen, och den här gången kände jag att det var mer på riktigt. Men det var inte så farligt och kom inte så ofta, och med tanke på lördagens ”fiasko” tog jag det rätt lugnt med att dra förhastade slutsatser. Hönsen stängdes in, fåren fick hö och vi skyfflade lite grus framför stallet. Axel har under helgen fixat stålkanterna på betongen vid stallet så vi kunde fylla upp med grus även där nu!
Sen gick vi in, Loke nattades och Axel gick på uppstartsmötet för jakten. När han var hemma vid nio var värkarna uppe i var åttonde minut ungefär. Vi bestämde då att åka in till förlossningen och packade ihop det sista och åkte in lite lugnt. Jag hade haft lite kontakt med förlossningen tidigare under kvällen och ringde dem igen nu för att meddela vår ankomst.
Väl framme fick vi komma in i samma undersökningsrum som med Loke och jag fick CTG på magen, lyssna på bebisens hjärtljud och blev undersökt. Värkarna var regelbundna och lite lagom i styrka. Jag var öppen fyra, mot fem, centimeter och livmodertappen var utplånad. Bebisens huvud stod dock fortfarande rätt högt upp, med intakta hinnor. Jag fick då en pilatesboll att sitta och gunga lite på i en timme ungefär, vilket resulterade i att bebisens huvud kom ner lite mer och jag var öppen fem centimeter. Klockan var nu runt tolv och vi fick komma in på ett förlossningsrum, även detta högst troligt samma som med Loke!
Jag hoppade direkt ner i badet och satt där en timme ungefär, värkarna tilltog snart rätt ordentligt i styrka och när klockan var runt ett gick jag upp. Hopp i säng där jag fick lustgas till hjälp mot värkarna och det hann inte gå lång tid alls innan kroppen ville krysta. Och inte många krystvärkar senare så var vår lilla bebis utanför magen. Lite blå men såklart alldeles ljuvlig. En flicka, dotter och lillasyster.
Alltså född 14:e oktober kl 01.29, 3595g och 50cm lång.
De närmaste timmarna gick åt till eftervård av mig (några stygn i ytliga bristningar och jag fick extra oxytocin för att få ut allt blod ur livmodern som först inte riktigt ville komma ut) och så fick vi vila och fika. Det var fullt på BB så vi fick en säng till inrullad på rummet och sov således kvar där. Det blev dock inte mycket sömn kvar av natten. Vi hade flaggat för tidig hemgång och fick träffa barnläkaren redan vid halv nio (ok i rumpan) och därefter åt vi frukost, samtalade med en barnmorska och så åkte vi hem! Inte ens tolv timmar efter att vi anlänt, effektivt ändå va!
När jag vaknade vid fyratiden på lördagsmorgonen av att magen började dra ihop sig lite smått vaknade hoppet. Idag blir det bebis! När sammandragningarna/förvärkarna fortsatte regelbundet, om än väldigt svagt tre-fyra gånger i timmen kändes det ju rätt säkert ändå. Vi ringde in Axels föräldrar efter frukost så de anlände framåt lunch, såg till alla djuren och åkte och handlade lite grejer.
Men ack så besvikna vi blev. Nog för att känningarna fortsatte hela dagen i stort sett blev det ingen lördagsbebis utav det hela. Så kan det gå! Dagen blev inte helt bortkastad lyckligtvis. Kaprifol fick lite ompyssling, Loke har lekt kungligt med Oma och farfar, det flyttades lite grejer i verkstan/logen och en ganska stor mängd svamp har flyttat in hos oss!
Och oavsett så är vi ju en dag närmare bebisens ankomst. Ska det bli ett söndagsbarn månne tro?
Ja så här länge har jag aldrig varit gravid! Nu är sista av mina ”gissningsdagar” förbi (igår var ju dagen Loke kom, på BF+1) så nu finns det inget att gå på utan ren väntan helt enkelt. Oavsett så närmar det sig ju, det finns ju alltid en slutgräns, så det gäller väl att inte grotta ner sig i väntan utan fortsätta ”leva”. Lite trögt går det ju dock inte att undvika att tycka att det är.
Inte har jag så mycket skoj att bjuda från igår heller. Två bilder togs på blivande storebror; strax efter uppstigning tyckte han att han skulle sova vidare på golvet.
Och finns det något som är potentiellt klätterbart så klättrar man på det. Bord, stolar, badkar, fönster, lekstugor.
Igår under förmiddagen hade vi besök av Camilla och Alma! Alma fyller ett år på lördag så även där har tiden gått fort alltså. Hon och Loke ”lekte” lite med varandra och jag och Camilla kunde snacka ikapp lite, skoj!
Till lunch stekte vi pannkakor, igen, Loke blir helt lyrisk bara man andas ordet så det är svårt att inte äta det för ofta. Gott och enkelt är det ju också! Sen åkte vi in till Vårgårda och slängde skräp, handlade lite frukt och hämtade ut ett paket. Så smet jag ifrån lunchpromenaden igen, idag tänkte jag nog ge mig på den så kanske bebisen ploppar ut sen.
Under eftermiddagen blev det utomhuslek, helt på Lokes villkor. Han ville leka i sandlådan:
Åka traktor, lasta grus i kärran och tippa den:
Och köra skottkärra med grus, och tippa den!
Sen lagade vi mat och Axel kom hem så vi åt tillsammans. Loke tränade på att vara storebror.
LoviseC 