Efter ett par vändor in och ut ur släpet lät sig Kaprifol lastas och jag och Helena styrde bilen mot Husaby och gårdagens återbesök för Kaprifol. Loke hade tidigare under dagen hjälpt mig göra hästen lite presentabel.

När det blev vår tur hos veterinären gick vi först en vända i löpargången för att kika och sen tog Helena över grimskaftet och sprang två vändor. Jag är inte i skick för språngmarsch riktigt, om jag kan undvika, så jag är väldigt glad över att hon kunde följa med!

Härnäst gick vi in i ridhuset och efter en stunds skritt fick Kaprifol trava på i båda varven. Och lyckligtvis såg det bra ut!! Hon rör sig väldigt mycket mer avslappnat och böjer på benen igen, jämfört med att hon typ velat trava med raka bakben tidigare. Hon rör sig inte helt hundraprocentigt rent/symmetriskt/korrekt på höger bak men veterinären kallade det mer en form av stelhet i princip. Det tar gärna lång tid innan knäet återhämtar sig helt efter dessa skador och när man varit inne och pillat på broskvävnader mm så veterinären var nöjd. Vi stod och pratade en stund och här borde jag väl antecknat typ, för hälften av alla detaljer är lite röriga så här i efterhand. Vi pratade i alla fall om två alternativ för framtiden där det ena var att ge en shot med kortison för att snabba på processen om jag väldigt gärna ville sätta igång henne nu. Detta var såklart inget alternativ, dels för att jag inte vill behandla ”i onödan” men också för att jag ju faktiskt ska föda en bebis om en vecka och är inte så jättesugen (kroppsligt i alla fall) på att sätta igång att rida nu. Andra alternativet är att ge henne mer vila och tid för brosket att återhämta ytterligare. Och det passar ju mig alldeles ypperligt faktiskt. Hon ska därför få gå i sin vanliga hage i en månad framöver och så kan jag börja skritta henne lite smått sen om jag vill. Då är vi ju framme i november så jag tänker att vi tar det rätt lugnt över vintern med skritturer och uppbyggande uteritter och siktar på att komma igång lite mer ordentligt till våren igen sen. Det känns ju väldigt avlägset just nu, men med två små barn och vintertid med mörker och lera kan det nog ändå vara rätt skönt att inte ha en häst ”i full träning”. Jag kanske ändrar mig i januari, men då är det ju bara att köra på i så fall!

Det bästa med dagen var nog ändå nästan när veterinären sa att Kaprifol fick gå ut i sin vanliga hage. Jag har googlat mig blå efter hur andra hästar har fått göra efter likande operationer och i de allra flesta fall har det varit sjukhage i sex veckor, vilket skulle betyda att Kaprifol skulle haft fyra veckor kvar ”i fängelse”. Så jag var lite inställd på ett sånt besked och blev därför väldigt glad och lättad över detta! Det har ju varit lite meckigt att hålla Kaprifol nöjd på liten yta och i box på natten och jag kände att jag inte riktigt hade nån plan för hur det skulle fungera när bebisen vill komma ut. Nån måste ju släppa in och ut och ge hö och mocka mm, men det slipper jag fundera på nu! Och så framför allt för Kaprifols välbefinnande såklart, det var en vääääldigt nöjd häst som fick komma ut i den stora hagen igen, med kompisarna. Jag var lite orolig för att det skulle bli spring och stök, men Kaprifol gick rakt in i flocken som den ledaren hon är och allt var som om hon aldrig lämnat dem i princip. Åt lite gräs, åt lite hö och gick runt och såg allmänt jättenöjd ut. Himla härligt!

Och undersökte betongplattan, den har hon ju inte gått på förrän nu! Men det verkade godkänt.

Och hon har bantat 25kg sen senaste veterinärbesöket för en månad sen, igår vägde hon in på 585kg! Haha, alltid intressant att väga hästen tycker jag.