I flera dagars tid har jag och Axel suttit vid datorerna och pluggat stenhårt på materialet som vi har fått hemskickat, nämligen Lucas Rutiner. I lördags eftermiddag var jag i full färd med att riva staket i stallet när syster ringde och sa att nu var det dags för oförberett praktiskt prov!! Så jag kastade såklart stolp och tråd åt sidan och susade hem till Axel där det blev dusch och rena kläder. Vi åkte tillsammans hem till familjen Enberg som snart skulle utökas med en liten ny familjemedlem!

Min och Axels uppgift var såklart att köra in dem till sjukhuset och passa lille Lucas medan Susanne och Johan var på sjukhuset. Vid halv sju åkte de in till sjukhuset och vi lekte med Lucas fram till läggdags då vi satte på pyjamas, läste saga och matade med välling. Lucas blev lite ledsen just när vi sade godnatt men efter ungefär trettio sekunder tystnade han tvärt och sov sedan sött större delen av natten.

Bebisen anlände vid tiotiden på kvällen men Susanne och bebisen stannade såklart kvar där över natten, medan Johan kom hem lite senare. Vi sov över hos syster och passade Lucas även en stund på förmiddagen på söndagen när Johan var inne på sjukhuset en sväng. Då gick vi till lekplatsen med Lucas och lekte i sandlådan och gungade, skoj!! Så om Lucas får bestämma tror jag nog vi fick bra betyg i de allra flesta praktiska delarna på provet =)

Jag har faktiskt inte cyklat till stallet alls den här veckan. Anledningen till det är att jag har cyklat till skolan i stället, och att cykla både till stallet OCH till skolan på samma dag har känts lite för ambitiöst (läs: jobbigt). Fördelen med att cykla till skolan är ju att jag inte förlorar någon tid på det, då det faktiskt går lika snabbt som att cykla som att ta bussen+spårvagnen. Nackdelen är ju såklart att jag är lite varm och svettig när jag kommer fram, men det har faktiskt inte varit så farligt ännu då jag har cyklat relativt lugnt. Dessutom sitter jag ju mest för mig själv, ensam i en datasal, och jobbar så det är bara jag själv som drabbas av det =)

Har jag berättat att min cykel fått namnet Ruby? Den är röd och det står ”DiamondBack” på den så jag tyckte att det var ett passande namn. Min förra cykel hette Mike, för det rimmade på Bike. Mike the Bike!

Desto snabbare kan jag cykla på vägen hem, för då är det ju bara att hoppa in i duschen när man är framme. Mätte sträckan hem idag, och enligt Runtastic cyklade jag de 6.5 kilometrarna på 25 minuter ungefär, vilket är godkänt. Det är ju svårt att få upp farten inne i stan, det är alldeles för mycket bilar och människor för det, plus att man får stanna vid rödljus stup i kvarten.

Ja hur blev det med den där mjukglassen?

Eftersom glassen ska stå i frysen ett par timmar innan man ska äta den, tog jag fram den ur kylen redan på eftermiddagen. Enligt förpackningen ska man endast vispa innehållet i ungefär tre minuter och det verkade stämma ganska bra, ”smeten” hade då tjocknat lite och fluffat till sig lite. Sedan skulle det in i frysen i minst 3.5h.

Vår glass stod inne i lite mer än fyra timmar och var då väldigt frusen så innan jag kunde vispa den för andra gången fick den stå framme en ganska lång stund. Jag testade att vispa den en gång lite för tidigt, och då blev det bara klumpar utav det hela, men en stund senare när den var mer tinad blev den len och fin igen. Såg helt klart ut som mjukglass!

Vi åt glassen ur en skål så vi fick ju inte riktigt känslan av att ha en riktig mjukglass med rån och allt, men smaken var riktigt bra och den slank ner snabbt! Nästa gång får vi nog köpa tomma glass-rån och testa, blir ju lite mer på riktigt då!

Men helt klart enkel att göra och god!

I går var det en riktigt aktiv dag både för mig och Axel. Vi började förmiddagen med att cykla till stallet tillsammans där vi pratade med stallägaren och pussade lite på Alice innan vi cyklade hela vägen hem igen. När vi var hemma duschade vi och bytte om och jag hann titta lite på EM i hoppning innan vi hoppade upp på cyklarna igen, denna gången rullade vi till centralstationen. Camilla, Anders och lilla Elina är nämligen i Göteborg i helgen för Anders sprang Midnattsloppet i går kväll, så vi träffade upp dem i stan. Vi promenerade runt i stan i en timme ungefär, tills Susanne, Johan och Lucas mötte upp oss, då satte vi oss på ett café och fikade och pratade en stund.

När vi var nöjda gick vi till trädgårdsföreningen, ett inhängnat område där vi kunde släppa de små lösa en stund så de kunde rasta av sig lite! Lucas sprang runt som en liten duracellkanin medan Elina och hennes kompis Tilde tyckte det var roligast att putta runt på varandras barnvagnar. Roande var det i alla fall!

När klockan blev läggdags för barnen skiljdes vi åt och jag och Axel gick faktiskt tillbaka en bit längs avenyn och in på Bishop arms där vi tog varsin öl och hamburgare. Inte så tokigt avslut på eftermiddagen! Sedan promenerade vi tillbaka till centralstationen där vi parkerat cyklarna och cyklade hemåt igen. Väl hemma gjorde vi ett försök till att titta på film, men jag måste erkänna att jag somnade i soffan ganska snabbt =)

Man skulle kunna tro att mitt liv är helt händelselöst eftersom jag inte skriver något här, men så är det såklart inte så tänkte berätta lite om vad som har hänt de senaste dagarna, blir nog som en liten novell är jag rädd.

På eftermiddagen i tisdags åkte jag, Axel och Katla till Axels föräldrar i Småland. Det tog dock sin lilla tid, både att komma iväg och att komma fram. Efter stallet skulle Axel nämligen packa inför sina tretton dagar hemifrån (exkursion i Gränna, konferens i Uppsala, fält-tripp i Särna) och så hade vi ju glömt att tala om för katten att han skulle vara hemma till senast klockan tre…

När Axels väska var packad och katten hade kommit hem var klockan närmare sex på kvällen, men vi hade ju egentligen ingen tid att passa så vi körde iväg med gott mod. Med lite bilgodis och juice!

Efter en dryg timmes körning utspelar sig denna dialog (på ett ungefär, ta det med en nypa salt för annars låter det som om vi är helt pantade, och det är vi ju inte!) i bilen, endast några sekunder lång:

”Oj, en lampa började precis lysa.”

”Det är ju batterilampan, batteriet måste ha slutat laddas.”

”Det är ju inte så bra.”

”Lampan är röd. Röda lampor betyder att man ska stänga av bilen direkt.”

Japp. Vi stängde av bilen illa kvickt och rullade till första bästa ställe på 26:an där det fanns lite mer plats än bara vägen, ganska precis faktiskt så vi kunde se skylten där vi skulle svänga av stora vägen mot Hestra. Bilen mådde inte helt bra då faktiskt, en av drivremmarna (till vattenpumpen, generatorn?) hade hoppat loss och det kokade i kylarvätskan. Ja det fanns ju inte så mycket vi kunde göra mer än att ringa Axels pappa Ulf. Han kom genast med både bil och bilkärra så stackars Sodaliten fick vinschas upp på kärran och finna sig i att rulla på andra hjul sista biten.

Nu är det ju ändå så att OM nu bilen ska gå sönder så ska den ju gå sönder på väg till farmors gård i Törnabo, där det finns både verkstad, bilhiss och lite finurliga människor som kan det där med bilar. Så bilkärran rullades dit på direkten, bilen ställdes av och vi åkte till stugan en bit därifrån för att ta itu med bilen dagen därpå. Vid det här laget hade ju klockan tickat en stund, som ni kanske förstår.

Dagen därpå åkte Axel och Ulf till bilen för att fixa den (jo jag stannade faktiskt ”hemma…”) och det visade sig att anledningen till att drivremmen hade hoppat loss var att kullagret i vattenpumpen hade gått sönder. Och nu när ni säger det så har det faktiskt tickat lite värre under motorhuven den senaste tiden.. Så bilen fick ett nytt kullager och drivremmen sattes på, så är väl allt bra sen! Men icke sa nicke. Sodaliten var lite ledsen nu och ville inte starta alls plötsligt. Här tog Axel och Ulf lite paus, det var nämligen så att Axels bror Nils har ÅTTA KOMPISAR på besök från Holland så de behövde lite skjuts till dagens aktivitet. Så jag och Axel åkte tillbaka till bilen själva och, nu till det fiffiga, tog batteriet från vår krockade gröna BMW som står i Törnabo och stoppade in det i vår blåa BMW och tadaa; Sodaliten blev glad och startade.

Glada för att det gick att lösa på ett sånt smidigt sätt hoppade vi in i bilen och åkte mot stugan. Vi hann dock inte så jättelångt innan plötsligt Axel stängde av bilen och sa att den hade blivit väldigt varm. Vi kunde inte se något lurt under motorhuven men vi ringde till Ulf och han visste såklart vad som var fel på vår bil. Kylarvätskan, som såg full ut, behövde luftas. Så bilen startades med korken avskruvad och plötsligt så sjönk mätaren och vi kunde hälla i en sisådär tre-fyra liter vätska utan problem. Lättade över att det var ett såpass ”enkelt” och ”förklarligt” fel körde vi vidare en liten bit, bara för att stanna någon kilometer senare. En gul lampa lös, ”fyll på kylvätska”. Okej sa vi, och hällde i en halvliter till, tills mätaren visade att det återigen var ”fullt” (tur att vi hade en femliters dunk med vatten i bilen!).

Vi körde vidare, och fick stanna igen! MER VÄTSKA, sa bilen. Sedan kunde vi i alla fall åka hela vägen till stugan utan fler stop, och bilen gick fint och tyst.

Men ni kan väl förstå att jag var lite skeptisk till att hoppa in själv i bilen i morse, för att endast i kattens sällskap köra till Göteborg? Men det gick bra som tur var!