Idag har Kaprifol fått vila eftersom vi åkte till Nissafors tidigt i förmiddags. I helgen är Susanne och familj här och hälsar på så jag tänker att jag och syster kanske kan rida lite tillsammans någon av dagarna, Kaprifol ska röra på sig både lördag och söndag i alla fall. Kanske en uteritt och ett pass på banan? Får se. På måndag ska jag tömköra henne på min fina ridbana och på tisdag är det träning för Åsa igen, med Åsa på ryggen.

Fin bild på min skönhet från igår!

Rebecka gjorde mig sällskap i stallet idag och vi gjorde i ordning hästarna för en tur ut till gärdet. Alice har fått vila i två dagar så vi tog med henne ut för att se hur hon kändes och så tänkte vi turas om lite på Kaprifol.

Kaprifol fick bli lite extra uppklädd idag!

Vi skrittade först hästarna en runda så de blev ordentligt framskrittade och så gick vi till gärdet sen. Jag red då Alice och Rebecka Kaprifol och Alice kändes fräsch idag igen, skönt! Hon fick ändå mest skritta men lite trav på gräset blev det i alla fall för tanten.

När Rebecka var nöjd med Kaprifol bytte vi hästar och jag red lite på gärdet jag med. Kaprifol var väldigt avslappnad och fin och kändes härlig! Tog lite galopp i varje varv också, inte alls dumt 🙂

Kaprifol är nu inne i sin tredje igångsättningsvecka och förutom att travintervallerna får ökas ytterligare får hon nu även klättra. Vi firade detta med backvägen idag, inte för att det är så mycket klättring egentligen men det är ju lite backigt i alla fall och bra träning! Trots dagens regn blev det en himla fin eftermiddag och varmt var det också.

Kaprifol var verkligen på sitt bästa humör idag och var lagom pigg från start till mål, helt underbart 🙂 Vi travade massor och det råkade bli lite galopp också. Vi kom i trav mot en vattenpöl som täckte hela vägen och i stället för att stanna till och titta eller trava rakt igenom den så tog Kaprifol ett jättefint litet hopp över, haha. Inte så där ”AAH EN VATTENPÖL”-hopp utan mer, ”ja här hoppar vi väl!”, och så landade hon så fint i galopp och vi tog några språng innan jag saktade av. Fina goa hästen 🙂

Alices motion gick idag ut på att bära omkring på mig i hagen i jakt efter Kaprifols flughuva som hon tagit av sig. Det gjorde hon bra, men hon fattade inte att hon skulle ge mig huvan också så jag fick vackert hoppa av. Massa kli och gos fick hon också så hon var ganska nöjd med dagen 🙂

Dressyrpasset i morse gick bra, det känns inte som att vi har tappat så mycket på den här tiden som hunnit gå faktiskt. Hon var bitvis lite springig men stundtals jättefint. Det blev mycket skritt och jag använda mina travintervaller i båda varven längs fyrkanten plus nån enstaka större volt vilket kändes helt okej. Ganska varmt var det också så jag var rätt nöjd över att ha kommit iväg under förmiddagen i alla fall eftersom det har varit runt 22-23 grader resten av dagen (och är fortfarande nu klockan sex).

Lite fin i lindor och matchande schabrak i dag också 🙂

Några kor fick vi gå förbi också men det var snälla kor som inte kom i full galopp mot oss, så då var det ganska lugnt tyckte Kaprifol.

Axel var ute i trädgården och grejade när vi kom skrittandes, så han fick ta en bild, hehe. Jag hade ju dock inte riktigt matchat Kaprifols och min klädsel, men så har jag inte så mycket bra ridkläder just nu! Dessa ridbyxor med resår i midjan är jag riktigt nöjd med i alla fall, magen får bra plats i dem 😉

Inne i stallet fick Kaprifol bli lite av-svampad och det ledde såklart till en härlig rullning ute i hagen sen!

Första veckan i Kaprifols igångsättning blev ju lite utdragen på grund av Gäsenes tävlingar och lite jobb här hemma, men nu har hon i alla fall haft sina fyra travpass med skrittpass där i mellan och vi ökar intensiteten nu när vi går in i andra veckan!

Travintervallerna ska nu dubblas (från 100m till 200m) och jag ska göra det sex gånger i stället för fem gånger. Eftersom hon dessutom ska skrittas 20min före och efter travintervallerna samt skrittas mellan varje intervall blir det relativt långa rundor faktiskt. Denna veckan tänker jag även lägga in ett eller två pass på ridbanan där vi håller oss på fyrkanten samt lite större bågar.

Så här ser veckan ut om jag lyckas hålla planen:

Onsdag: Travpass 1 (Birgers väg)
Torsdag: Skrittpass
Fredag: Travpass 2 (ridbanan)
Lördag: Vila
Söndag: Travpass 3 (ridbanan)
Måndag: Skrittpass
Tisdag: Travpass 4 (grusvägar förbi westerstallet)

Skrittrundan efter jobbet idag var ju självskriven, första dagen på vårt igångsättningsschema är avklarad! Det var första gången på ganska länge som jag var ute själv på Kaprifol men det var inga konstigheter. Hon var väldigt energisk, men vem kan klandra henne för det? Hon var i alla fall inte speciellt tittig, trots lite nyutsläppta gräsklippare och annat som dykt upp de senaste dagarna. Hon var även väldigt kontaktbar och ridbar i skritten och även då när hon spände till. Jag kunde ställa henne riktigt bra bort från lite läskiga saker och så kunde vi fint skritta förbi. Hon ville väldigt gärna trava, men vi sparar på det någon dag till men jag hade en riktigt trevlig känsla när jag red och vill bara rida mera!

I morgon och på fredag blir det nog lite tajt om tid för ridning dock, då jag ska till Gäsene efter jobbet båda dagarna. I morgon är det dock bara banbygge så då planerar jag nog in en handhästrunda och så får hon vila på fredag då det är första tävlingsdagen. Jag får satsa på mera ridning och första traven till helgen helt enkelt!

Idag har jag varit i Husaby med Kaprifol på återbesöket efter att hon blev behandlad för knäledsinflammation. Jag pratade ju med veterinären igår som berättade att de vid en andra rutinkontroll på röntgenbilderna från förra besöket upptäckte att Kaprifol har osteochondros (”lösa benbitar”) i sitt högra bakknä. Det är inte helt ovanligt på hästar och framförallt vanligt på snabbväxande raser som fullblod och travhästar. Eftersom Kaprifol har haft lite annorlunda uppväxt där hon växt väldigt snabbt i perioder är detta en av ”åkommorna” jag alltid haft lite extra i bakhuvudet. Lösa benbitar behöver dock inte vålla hästen någon skada och de kan dessutom ligga ”vilande” i lång tid och först börja besvära hästen när arbetsbelastningen ökar eller liknande. Med detta vetande åkte jag och Kaprifol in till kliniken idag.

Vi började med att mäta henne med den där ”lameness sensorn” på rakt spår i trav, precis som vid förra besöket. Vid förra besöket visade den en avvikelse på höger bak samt vänster fram, och ingenting efter bedövning av bakknäet. Idag visade den en ytterst liten avvikelse på höger bak, inget som man kunde se för blotta ögat dock.

Vi fick vidare till longering i ridhuset där Kaprifol fick trava och galoppera på stor volt i båda varven. I vänster varv var hon jättefin i båda gångarterna och i höger varv har hon lite jobbigare att hålla galoppen, men hon såg ren ut. Vi satte då på Kaprifol tömkörningsutrustning för att se hur hon såg ut med lite mer ”belastning” på sig, och det var två veterinärer som kikar på Kaprifol nu. Även här såg hon jättefin ut i vänster varv i båda gångarterna och även i traven i höger varv. I första galoppen i höger varv var hon lite seg, sprang in lite i fattningen och tappade sedan galoppen lite. Vi bytte då varv, galopperade lite i vänster varv (jättefint) och bytte tillbaka till höger varv igen. Nu var plötsligt även höger galopp mycket bättre och Kaprifol rullade på fint på volten.

Tömkörningsutrustningen åkte av och vi gick till löpargången för att göra böjprov. Båda bakbenen böjdes högt, lågt och i knäet och Kaprifol visade inga reaktioner någonstans. Hur bra som helst! Hon visar alltså ingen hälta någonstans, utan mer en ojämnhet/oliksidighet på volten vilket troligtvis beror på att hon har gått med den här  inflammationen ett tag och inte velat belasta/ta i lika mycket med höger bak som med vänster bak vilket har lett till att hon nu är väldigt oliksidig och svag i höger bak. Sen kan man ju fundera på varför hon fick inflammationen från början och då är det ju lätt att dra slutsatsen att det är hennes lösa benbitar i knäet som ställer till det. Vi låter dem sitta kvar i dagsläget i alla fall och märker vi att igångsättningen inte går bra eller att inflammationen kommer tillbaka så kan vi fundera på att operera bort dem. Det är en relativt enkel och vanlig titthålsoperation så det är inget gigantiskt ingrepp, men slipper man är det ju skönt!

Så jag kunde lasta in Kaprifol i släpet igen utan mer medicinering och med ett igångsättningschema i handen. Kaprifol har skött sig minst lika bra som vid förra besöket och fått massa beröm för sitt temperament och uppförande. Tänk om hon kunde vara lika väluppfostrad hemma 😉