Ett gäng bilder från dressyrträningen i måndags!

Det var en lite mer energisk Kaprifol som Åsa fick sitta upp på idag, jämfört med förra gången då hon var aningens matt. Det är både på gott och ont, mest gott skulle jag väl vilja säga. Hon har tankarna lite överallt i början innan hon kommer till arbete och ser mycket och tänker mycket innan huvudet slappnar av och kroppen kan börja arbeta lite mer ordentligt. Kontakten var däremot stadigare idag och när de blivit varma i kläderna kunde Åsa sätta lite mer tryck i Kaprifol idag och traven bliv riktigt gungig och härlig.

I övrigt fortsatte Åsa jobba med skänkelvikningarna och nedsittningen i traven vilket gick bättre än sist. Kul att det går framåt! Skillnaderna mellan höger och vänster varv i traven blir också mindre och mindre, vilket jag är väldigt glad för. Vänster varv är ju både min och Kaprifol svårighet, men jag fick fler tips med mig idag som jag ska tänka på nästa gång jag rider. I galoppen är varven jämnare, lustigt nog.

Lite smakprov på bilder så kommer det fler senare!

Igår var det alltså dags för tredje träningen med Åsa i sadeln. Kaprifol skötte sig fint med lastning och åkning och även på plats. Hon blir bättre och bättre på att klara av att stå stilla medan jag sadlar, så länge hon har fått gå lite precis efter avlastning. Bra träning att vara iväg själv sådär!

Jag skrittade fram henne för hand och när Åsa kom satt hon upp i sadeln direkt. Kaprifol har utvecklats ytterligare ett snäpp sen sist och var stabilare ”i ramen” redan från sekunden som Åsa tog tyglarna. Roligt! Åsa tog direkt tag i att jobba lite med sidvärts både i skritt och trav, lite repetition från förra gången och även här gick det lite bättre än sist. Hon jobbade mycket med lösgörande volter, övergångar och satt även ner i traven korta sekvenser, det tycker Kaprifol fortfarande är lite konstigt. Hon väntar sig att det ska ”hända nåt” när man sätter sig ner (övergång till skritt eller galopp exempelvis), så då blir hon väldigt frågande och vet inte riktigt vad hon förväntas göra och blir då lite spänd. Men det går också framåt och Åsa sitter ju så himla lätt och fint.

De jobbade med galoppen också, både på stora volter och längs fyrkanten. Här är uppgiften att få Kaprifol att våga ta för sig och galoppera på framåt trots att man har ett stöd i handen, har henne i ramen så att säga, för hon tar väldigt lätt stödet som en broms och då bryter hon av till trav.

En väldigt bra träning nu igen alltså! Var de inte himla fina också! Man skulle kunna tro att vi färgkoordinerat oss innan men det hade vi faktiskt inte, haha. Nu börjar jag ju jobba nästa vecka så nu blir det träning på kvällstid i fortsättningen och nu tror jag det får gå två veckor till nästa träning så jag hinner komma in lite i jobbet igen. Så får vi se hur länge jag kan hålla igång Kaprifol tillräckligt mellan träningarna för att det ska vara värt att låta Åsa träna henne. Nu är hon ju dock så pass bra igång och trevlig att rida så klurar ändå lite på om jag ska söka lite efter en medryttare som kan rida henne en eller ett par dagar i veckan under en tid. Får klura lite.

Det blev ju alldeles för många och fina bilder från träningen i tisdags så jag kan inte låta bli att lägga upp ett gäng till här! Så fint och ljust ridhus också 🙂

Jag har ju en vecka till semester så vi kör en ny träning på tisdag igen!

I går var det dags för andra träningen med Åsa i sadeln och både jag och Åsa tyckte att utvecklingen redan gått åt rätt håll. Kaprifol var ”i ramen” mycket snabbare än sist och jobbade på riktigt bra. Roligast var att båda galopperna såg riktigt fina ut, både samlade och balanserade. Så roligt!

I slutet, efter mycket lösgörande arbete, la Åsa lite tid på framdelsvändningar och skänkelvikningar. Framdelsvändningar tycker Kaprifol är svårt, hon har inte riktigt fattat poängen med dessa, men skänkelvikningarna gick helt okej i både skritt och snäppet bättre i trav. Finns såklart en del att jobba på även där, men inte så tokigt ändå.

Ni är säkerligen nyfikna på hur det går med ridbanan, men jag sparar på de bilderna tills i morgon för jag och Kaprifol har ju varit ute på roligheter idag också! Vid elvatiden stoppade jag in Kaprifol i släpet och åkte den dryga halvtimmen till Åsa i Vittene för dressyrträning. Idag var det dock inte jag som skulle rida, utan Åsa.

Inne i ridhuset var det riktig bastukänsla och en del insekter, men inte lila mycket som utomhus i alla fall. Stackars Kaprifol var nästan svettig redan innan träningen började. Jag skrittade fram Kaprifol för hand och så satt Åsa upp direkt när hon kom. Väldigt roligt att se! Vi har ju våra svårigheter, Kaprifol och jag, både med acceptansen till bettet och att hon är lite sned i vänstervarvet. Men jag tyckte Åsa gjorde ett toppenjobb och Kaprifol jobbade på bra i värmen. Ganska snart såg hon riktigt trevlig ut och i slutet var hon toppenfin, himla kul och nyttigt! Man borde ta ridhjälp oftare faktiskt, när det är grejer man inte riktigt reder ut på bästa sätt själv.

Efter träningen var Kaprifol ordentligt svettig så jag lånade slangen uppe vid stallet och spolade av henne efter att hon fått varva ner lite. Och så gick vi ytterligare lite så hon fick torka i solen och äta lite gräs innan jag lastade och åkte hem igen.

Ny träning inbokad om en vecka!

Åh, jag är så sjukt nöjd med dagens träning för Åsa! Efter lite bettrassel i veckan så har jag tänkt alldeles för mycket på olika scenarior som gör att hon är så grymt missnöjd med bett, men för varje träning jag har med Åsa så blir det tydligare och tydligare att det faktiskt inte är bettet som är problemet utan jag måste bara rida rätt. Sen är hon otroligt känslig och orolig i munnen, men det betyder bara att jag måste vara minst lika känslig och med min hand och ge henne det ultralätta, men ändå ack så viktiga, stödet som hon vill ha. Tråkigt bara att jag ska hinna glömma bort det mellan träningarna och börja tjafsa för mycket med Kaprifol och ställa för höga krav på henne innan vi är ”där”.

Nåja, nu hann det ju gå så där superlångt mellan träningarna igen (Göteborg Horse Show, lite svullet bakben och så nu senast sladden på släpet), men nu SKA jag boka in en träning snart igen. Eller först ska faktiskt Åsa få tömköra Kaprifol, det var länge sen hon fick ett sånt pass i kroppen.

Dagens bästa var nog ändå den där vänstergaloppen som var riktigt rund och härlig. Efter det tappade vi dock all ork och högergaloppen blev lite platt fall. Men det kommer det med tror jag allt! Fina härliga häst!

Jag är SÅ nöjd med kvällen och dressyrträningen för Åsa! Lastningen och körningen till ridhuset gick bra och jag var där i ganska god tid för att hinna sadla och värma upp lite. Jag var ensam idag, fatta vilken härlig känsla det är att jag KAN åka iväg helt själv såhär!

Ridhuset var utrustat med dressyrstaket och ”domartorn” idag, så det var lite extra spännande att se vad Kaprifol sa om det. Staketet brydde hon sig inte alls om men bordet var lite konstigt tyckte hon.

Eftersom ridhuset var tomt och Kaprifol haft lite för mycket energi den senaste tiden longerade jag henne lite innan jag sadlade och satt upp.

På linan skötte hon sig hur lugnt som helst så det blev inte många varv, men kändes bra att ha ”känt på energin lite” ändå, eftersom hon gått tre dagar ganska lugnt nu (i.om fruset underlag).

Kaprifol var ganska söt i gul!

Inga actionbilder idag tyvärr eftersom jag var ensam!

Som ni ser red jag även med bett idag, förutom ett pass i förra veckan så var det flera månader sedan jag sist red med bett. Men idag var det dags att prova lite igen och det gick faktiskt riktigt bra. Hacket har hjälpt mig med att faktiskt våga ta i henne lite, och jag tror att Kaprifol har fått lite hjälp också av det och liksom fattat lite mer vad jag vill av henne. Sen behöver vi träna vidare på att hon ska ”hålla sig i ramen” med bettet, men jag tyckte att det gick riktigt, riktigt bra idag faktiskt. Det ska bli väldigt roligt att jobba vidare med hjälp av Åsa, och jag kommer fortfarande växla rätt friskt med hacket men då kanske främst vid uteritter där hon går som bäst på det.

Även lastningen hem gick bra, Kaprifol gick direkt in i släpet och stod jättelugnt och fint på vägen hem, helt slut stackarn 😉

Det hade allt hunnit gå en stund sedan förra dressyrträningen nu, men idag var det dags och den här gången för Åsa i ridhuset i Vittene. Kaprifol var taggad, men inte lika taggad som sist vi var där lyckligtvis. Hon fick skritta lite inne i ridhuset innan jag sadlade, för att landa lite och gå ur det värsta springet i benen innan vi ville att hon skulle stå stilla.

Jag klippte Kaprifol igen i förrgår och det var ju minusgrader idag så jag tog tillfället i akt och tog på det tjocka gosiga täcket som vi fick i ”avskedspresent” från Sofia när vi flyttade därifrån. Hon har allt växt i det lite, men det kunde vara lite tajtare i bogen.

Träningen inleddes sen med att jag pratade lite med Åsa, detta var ju första dressyrträningen för henne (vi red markarbete i grupp förra gången) så jag berättade lite vad vi hade problem med och lite sånt. Vi började då i skritt på en fyrkant och jag fick flytta Kaprifols bakdel i varje hörn, samt lägga in lite halter på sidorna. Detta är ju en av våra svagheter då jag inte riktigt lyckats lära Kaprifol sidförande skänkel ännu (hon går lite åt sidan, men mest framåt). Jag fick bra hjälp här dock och har nu lite mer konkreta grejer att träna på så att jag får Kaprifol att förstå vad jag vill.

I traven jobbade vi med lite övergångar och att ha koll på den där vänsterbogen. Det gick riktigt bra och Kaprifol kändes fin i båda varven i traven. Jag fick även vara lite alert med att se till att hon inte dyker och blir för låg i halsen, det blir ju lätt så med hacket tyvärr.

När det var dags för galopp var vli lite möra i kropparna både jag och Kaprifol! I vänstergaloppen har vi svårast, hon blir gärna utåtställd och jag får inte riktigt runt henne kring innerskänkeln. Högergaloppen är mycket finare, men här hade vi hunnit att bli ganska trötta och jag var lite för långsam i min reaktion så vi fick en del onödiga avbrott, men i övrigt kändes den bra.

Självklart hade vi en del skrittpauser också, och efter den sista vilan repeterade vi lite av den sidförande skänkeln som vi inledde passet med, fast nu längs långsidan för att få lite hjälp av väggen. Jag hade lite svårt att koordinera alla hjälper så att det blir klart för Kaprifol vad hon ska göra, men bitvis fick vi till det! Vi testade en gång i trav på slutet, men i övrigt gjorde vi det i skritt. Lagom svårt redan där 😉

Överlag en svettig och bra träning! Det märks också att vi båda har vilat lite, men vi kommer snart igång igen. Jag har dessutom ytterligare två träningar för Åsa på gång då hon hade ett ”kom-igång-pris” för tre träningar, vilket jag tackade ja till. Jag har inte bestämt datumen än, men det blir relativt snart i alla fall!

Igår kväll hade jag som sagt en markarbetesträning inbokad för Åsa som håller till på en gård i Vittene, utanför Vårgårda. Jag hade med mig Rebecka som sällskap, vilket var skönt eftersom hon visste var ridhuset fanns och hittade alltså dit. Det är lite ”nervöst” att åka iväg själv med släpet i mörkret till ny plats tycker jag, eftersom man inte riktigt vet hur det ser ut och jag vill gärna slippa vända med släpet på okänd plats i mörkret. Men det var jättelätt att hitta och enkelt att parkera framför det stora fina ridhuset!

Kaprifol tyckte det var lattjo redan från början och gillade att komma in i ridhuset efter ett par dagar på frusen mark. Vi var lite tidiga så Kaprifol fick skritta fram ordentligt innan träningen började vilket var skönt för hon hann tagga ner lite grand i alla fall. Vi hade sällskap av två andra ekipage och Kaprifol tyckte det var lite läskigt att ha en häst galopperandes för nära bakom sig igår och så var ett av hörnen lite skrämmande också. Hon brukar inte riktigt bry sig om sånt här, men den extra energin hon hade gjorde väl att ”bägaren rann över” ibland så att säga. Hon gjorde inga dumma grejer, men var väldigt stark och ”på” och busade till lite ibland.

Det var tre övningar på träningen igår; skänkelvikning mellan bommar, upphöjda travbommar och studs. Vi började med de två förstnämnda och bommarna gjorde Kaprifol riktigt bra och lyfte högt, högt på sina ben varje gång. Bra styrketräning! Skänkelvikningarna gick ibland bra och ibland dåligt. Hon var lite väl på redan här så jag hade svårt att få igenom mina halvhalter och hon tog mina sidförande hjälper lite för mycket som gas ibland. Men ibland fick vi till det i alla fall och trots lite väl mycket energi så var hon ändå fin.

Studsen bestod av tre stycken enkla sockerbitar och vi började med bara galoppbommar och sedan la Åsa upp en av bommarna i taget som vi fick rulla över ett par gånger. Även här var Kaprifol väldigt taggad och satsade bra mot studsen och sen busade hon lite efter. När två och tre studs var upplagda blev hon lite uppbromsad automatiskt och här blev hon äntligen lite, lite trött så jag kunde komma om med skänklarna lite bättre och faktiskt rida henne lite. Här blev hon himla trevlig i galoppen och hon var riktigt fin! Som sista grej bytte vi varv och hoppade alla tre studsen, saktade av till trav och travade över travbommarna på båge på kortsidan. Eftersom Kaprifol gärna busade lite efter studsen hade vi lite tajt att komma ner i trav, men det gick ändå bra och efter första gången var vi båda lite mer förberedda så då gick det ännu bättre. Överlag väldigt nöjd och jag kommer prova träna för Åsa fler gånger! Men nu: Lite vila för Kaprifol!

Jag har några filmsnuttar också som jag ska försöka få upp, får se om jag hinner det innan vi åker till Holland i morgon kväll bara 🙂