Både jag och Axel var faktiskt lite smått o-sugna på att åka till Gäsene på Pay&Jump idag eftersom vi var lite krassliga båda två. Det droppade lite regn när jag steg upp också, lyckligtvis började inte tävlingen förrän klockan 11 så jag behövde inte gå upp speciellt tidigt i alla fall! Även hästen var lite o-sugen på att åka släp, men vi kom iväg till sist! Och det var väl bra det, för det gick ju himla bra!
Så fort banan var memorerad fick hästen på sig sadel och jag värmde upp. Tävlingen gick snabbt så jag hann inte rida fram riktigt så länge som jag kanske tänkt, men jag hoppade lilla hindret, räcket och oxern var sin gång och Kaprifol kändes jättefin. Pigg, aningens tittig mot omgivningen men hoppade bra.
Så blev det vår tur! Jag travade runt hindren lite och visade henne ettan och en av vattenpölarna på banan innan jag körde igång. Igång med galoppen bara!
Och hej vad det gick! Vi fick några taskiga avstånd men Kaprifol hoppade snäll över och hoppade mig nästan ur sadeln ett par gånger, lite onödigt mycket luft över hindren ibland, men hon hoppade utan att tveka alltför mycket. Jag fick ett ganska bra flyt och det kändes bra!
Åtta hinder var det och vi var felfria! Och som sagt, det kändes inte så dumt. Axel sa direkt att jag skulle byta ut nästa start till 90 centimeter i stället för att hoppa 80 igen, och efter lite funderade tänkte jag, va fasen, varför inte? Jag hade ju redan fått en rosett, hehe, och vad kunde hända liksom? :p Det kändes även som ett bra tillfälle eftersom första rundan gick så okomplicerat och nästa bana skulle vara lika dan, bara ynka TIO centimeter högre.
Jag undrade ett par gånger vad jag gett mig in på, men det var ju bara att köra! På framhoppningen hoppade jag bara räcket en gång, viket kändes bra. Jag hade en bra känsla och vet ju att teoretiskt sett är inte höjden några problem, det sitter först och främst i mitt huvud, så jag ville inte riskera att gå ut från framhoppningen med ett dåligt hopp på oxern. Det går alltid mycket sämre på framhoppningen, och vi var ju uppvärmda. Så som sagt, ett språng på räcket och sen var det vi!
Och det gick ju som en dans, felfria här med! Eftersom det var fyra andra klubbryttare som startade i klassen blev det automatiskt ”Gäsenecuppen” i denna klass vilket betyder att det dessutom blev omhoppning! Så jag skrittade några steg, memorerade omhoppningsbanan (fem hinder) och så körde vi igen! Vår första start i 90 ledde alltså till Kaprifols allra första omhoppning!
Även här var vi felfria, sicken häst va? Här fick jag upp tempot lite mer också så det gick nästan bäst här faktiskt. Dubbelnolla och tiden 47.90!
Det var faktiskt bara en till som var dubbelnolla, de andra rev redan i grunden, men hon hade hela fem sekunder bättre tid än jag, så vi hamnade på en andraplats av fyra startande! Då var vi även för få för att vi skulle få pris, jag och Kaprifol, men vad gör det! Supernöjd över dagen och KUL att vi är uppe på tävlingshöjder, äntligen 😉
