En annan 1-års tillbakablick kommer här! Då var nämligen jag och Kaprifol iväg på vår första terrängträning tillsammans 🙂

Det blir ju genast lite färre saker att blogga om när Kaprifol inte rids, det ska väl snart bli ändring på det hoppas jag, men inte riktigt än. I morgon ska hon få en längre promenad så får vi se hur det går. Hon är ju inte halt och bryr sig inte alls om att jag petar och tvättar såret, men det är ju svullet som sagt. Tänkte dock att det kan ju bli bättre med lite rörelse.

Även Alice har fått vila idag, det var ett riktigt ruskväder både i natt och i morse och inte var det mycket bättre på eftermiddagen heller. I morgon däremot ska hon också få röra på sig en runda.

I övrigt är det ganska lugnt, huset är relativt städat, jobbet går fint och i går var bonden här och kikade inför att han ska köra hit våra höbalar. Det är för tajt för hans största kärra men kanske skulle han låna en mindre eller så kommer han med två balar åt gången nu i början. Han hade nämligen planer på att fixa en mindre kärra lite mer permanent eftersom han hade behov av det på flera ställen. Jag är nöjd vilket fall som helst, så han får göra som han vill sa jag 🙂

I morgon kväll/natt tror jag Axel kommer hem! Lite osäker på när jag ska hämta honom, men jag tror nog det kommer nått sms under morgondagen 🙂

En gammal bild på Alice får pryda dagen ganska onödiga inlägg 😉

Idag har båda Alice och Kaprifol fått gå på promenad. Kaprifol sår ser lite bättre ut, det är dock relativt djupt på en punkt så det tar nog lite längre tid att läka än jag först trott. Hon är i alla fall inte längre halt så det går ju åt rätt håll i alla fall. Jag kollar tempen på henne varje dag samt sköljer såret med klorhexidin, i övrigt får det vara i fred så länge det inte blir värre.

Under kvällen har även jag och Rebecka tränat lastning, dock inte med någon av mina utan det är fuxpojkarna som har tränats. Först ut var Zack, Susannas häst som jag fick lov att träna lite med för att se om jag kunde applicera samma metod på honom som jag gjort på Kaprifol.

Eftersom det var första gången jag tränade honom, tog vi det långsamt och jag provade lite olika saker för att se var hans ”problem” satt. Han hade inga problem med att gå över rampen i sidledes till exempel, så det gjorde vi ett par gånger för att komma igång.

Att stå med framhovarna på rampen var heller inte så svårt, utan det var steget efter det som var lite jobbigare tyckte han.

Zacks metod för att slippa gå in i släpet var att dansa ut med vänsterbogen och försvinna ut bredvid släpet. Därför tog jag ett lite längre spö i handen för att peta lite på hans vänstra sida när han flöt iväg, för att få tillbaka honom till utgångspunkten. Så fort han var där jag ville ha honom lät jag honom vara i fred, och när vi stått stilla och vilat en liten stund bad jag honom antingen gå ner igen, eller upp ett steg till.

Ganska snart, och så länge jag hade honom rak, var det inga problem att gå upp på rampen och när vi stod och vilade gick han självmant nåt steg framåt, för det var ju ändå ganska trevligt att stå där inne i släpet och ta det lugnt. När han själv backade ner fick han direkt gå upp igen och så fort han dansade iväg åt sidan fick han direkt gå tillbaka till det raka ursprungsläget, vilket gjorde det lite ”jobbigt” att vara utanför släpet och därför blir det en stor och trevlig skillnad att stå inne i släpet där man får vila och beröm.

Ett par gånger kom vi så här långt:

Och efter första gången i det läget tog vi en paus och gick runt lite en bit bort från släpet innan vi gav oss på det igen. Sen kom vi ganska snabbt till läget ovan igen och då fick han stå där en liten stund innan jag bad honom att gå ut och sen slutade vi för idag. Rolig häst att träna och han lärde sig snabbt!

Sen var det den andra fuxens tur, men då var det Rebecka som höll i grimskaftet. Även Simon gjorde stora framsteg idag och kunde för första gången stå stilla inne i släpet utan att direkt backa ut igen. Jag var inte lika duktig på att fota som Rebecka var, så ni får bara en bild på Simon 😛 Och man ser att det inte är samma häst som ovan eftersom Simon har två vita bakben medan Zack bara har ett!

Båda mina pållar har fått vila idag, Kaprifols ben är fortfarande svullet men det ser ändå lite bättre ut tycker jag så i morgon ska hon få en liten promenad tänker jag mig. Jag har däremot inte vilat utan jag tog Simon i snöre och hängde med Rebecka ut när hon red Zack och det blev en promenad på fem kilometer så det är ju inte fy skam ändå.

När vi var tillbaka i stallet lade vi ut dagens höranson till hästarna. De kunde nästan inte var mindre intresserade av höet faktiskt, men idag hade de i alla fall nästan ätit upp gårdagens mat så de fick lite nytt i alla fall. Men det är skönt, då vänjer vi in magarna lite lugnt (om det nu inte är så att det är Alice som står och smockar i sig allt hö själv, men jag tror inte det) och så behöver de heller inte tjafsa om maten.

Kaprifol är fortfarande lite livvakt åt Alice men jag tycker ändå att det blir bättre och bättre. Kan ju inte låta bli att tycka att de är lite söta ändå. Så fort Alice kommer lite för långt bort från Kaprifol skyndar hon sig efter och antingen följer efter Alice som en skugga, eller vallar henne dit hon själv vill gå… 😛

Underbara söndag! Jag tog sovmorgon till nästan halv nio idag och var ute i stallet direkt efter frukost. Jag såg över Kaprifols sår och så tog vi en kort promenad tillsammans och var tillbaka lagom till att Susanna och Rebecka kommit. Rebecka skulle rida Zack idag och jag och Alice hängde på, det blev rundan förbi badplatsen plus avslutande omvägen genom skogen. Alice var pigg och tyckte nog ändå det var rätt trevligt att komma ut, trots att det fortfarande är lite läskigt att vara ensam med Zack (som är supersnäll så hon borde väl slappna av snart tycker jag).

Fint väder hade vi också!

När vi var tillbaka i stallet hann jag inte göra så mycket mer än att fixa i ordning och äta lite lunch innan jag åkte över till Camilla. Idag var det nämligen dags för nästa Traudi-träning och jag hängde med som hästskötare, sällskap och fotograf! Väldigt kul att hänga med! Lite extra roligt var att Karolina, hon som jag tränar för, red lektionen innan Camilla så jag fick se henne lite ”in action” också. En tjusig frieser var det dessutom!

Vid femtiden ungefär var jag hemma igen och då började jag med att köra bort släpet till stallet, det har varit uthyrt i helgen så det stod vid huset. Jag skulle även ta träckprov på Kaprifol så jag lät henne gå lite in och ut ur släpet som jag ändå hade framme. Och det dröjde såklart inte så länge innan det kom lite skit jag kunde plocka. Bra att lastträna lite ibland också utan att åka iväg såklart, och hon gjorde det toppen!

Kaprifol är allmänt busig, studsig, bockig och ÄLSKAR att springa och leka i hagen och tar oftast alla chanser till detta. Hon brukar dock vara väldigt säker på foten och trots att hon kanske halkar till någon gång så bockar hon vidare och är lika glad för det. Igår kväll hade hon dock lite för mycket fart i en av sina studs-serier och halkade till rätt rejält och jag såg direkt att det gjorde ont och hon började halta lite på ena bakbenet. Jag tog ut henne ur hagen ett par minuter senare och kände igenom henne lite och Axel fick springa några meter med henne. Jag kunde inte känna något men hon haltade något i traven. Bara att hålla tummarna att det var en enkel sträckning som skulle gå ur tills idag. Men ni vet väl redan svaret va?
03.15 ringde klockan i morse och en halvtimme senare var jag och Axel påväg i bilen. Jag lämnade honom hos sin kollega i Lerum, som skulle ta de båda till Landvetter, och jag körde hem igen. Jag var hemma strax efter fem men eftersom det var mörkt ute fortfarande gick jag in och sov två timmar ungefär, sen gick jag ut i hagen och kikade på Kaprifol.

Och hon var fortfarande halt, inte mycket, men så det syntes tydligt ändå. Hon hade även ett sår/rispa på ena bakbenet som jag inte såg i mörkret i går och det var lite svullet precis där, så det var bara att gå in och avanmälan pay&jumpen idag. Skittråkigt såklart, men jag kände det på mig redan igår så jag har hunnit ”bearbeta” det redan och vi får satsa på en annan helt enkelt. Lite skönt att det ändå var ganska tydligt och enkelt att bestämma att vi inte skulle åka, hon hade ju kunnat se fräsch ut men sen inte kännts fräsch när vi börjat hoppa till exempel, det hade ju varit mindre roligt. Såret och hältan ska nog försvinna ganska snabbt i alla fall.