Nu sitter vi i bilen på väg till Borås för återbesöket på sjukhuset samt lite ärenden. Loke sover snällt i bilen, ungefär som vid alla andra tillfällen alltså. Natten har varit bra! Han fick inviga sin vagga i natt och sov där 23-06 med paus för mat vid 02 och 04. Han var hungrig även vid 06 och eftersom vi snart skulle gå upp när han ätit färdigt fick han ligga kvar hos oss och mysa en stund. Plus att vi misslyckats med nattens blöj-påtagning så hans lakan fick åka i tvätten, hehe. 

Lite bilder från de senaste dagarna!

Fyra timmar efter att vår Loke fötts blev vi utskrivna från förlossningen och jag fick åka rullstol genom sjukhuset till BB-hotellet där vi alla tre skulle tillbringa den närmaste tiden. Klockan var strax efter sex på måndagskvällen när vi kom till vårt rum. Här fanns det allt vi behövde i blöj-och bind-väg, två sängar + en plastlåda på hjul till bebisen, badrum med skötbord och dusch, tv och en fåtölj. Det hände inget större under vår första kväll tillsammans, vi fick lite information från barnmorskorna samt att Axel hämtade upp lite kvällsmackor från restaurangen två våningar ner.

Natten flöt på bra och vi sov helt okej även om vi inte direkt vaknade utvilade någon av oss. Loke var lugn och snäll, men det var mycket att tänka på och inte så bekväma sängar och lite mörbultad var jag också, hehe.

På tisdagsmorgonen åt vi frukost nere i restaurangen och vid nio var det dags för besöket hos barnläkaren. Här kollades vikten igen (han vägde nu 3485 gram), lite reflexer, magen  klämdes på, benen trycktes ihop och munnen undersöktes. Loke sov igenom nästan hela behandlingen. Här lyssnade även läkaren på hjärta och lungor och som jag nämnde tidigare hördes ett litet blåsljud på hjärtat. Det skulle högst troligtvis försvinna till morgondagen men för att man inte kunde veta säkert fick vi därför vara kvar på BB, annars hade vi nog kunnat få åka hem. Vi hade ju dock inte riktigt fått ordning på amningen ännu heller, så för den saken skull var det nog också bra att vi blev kvar. Loke ville inte suga och när tiden tickade över dygnsgränsen tyckte jag det började bli lite jobbigt att inte ha fått i honom någon mat. Han sov i princip hela tiden och det var svårt att veta om han ”var sån” eller om han blivit slö. Jag fick handmjölka ut lite mjölk och mata honom med de små dropparna med sked med jämna mellanrum, men det tycktes inte bli någon förbättring vare sig på hans eventuella slöhet eller på hans sugförmåga. Vid sju på kvällen fick jag därför in en elektrisk bröstpump till vårt rum så jag skulle kunna få ut mer mjölk samt stimulera mjölkproduktionen bättre. Loke fick även sitt blodsocker kollat, men det såg jättebra ut så det fanns ingen anledning till oro.

Under natten fick vi ställa klockan var tredje timme och pumpa mjölk och mata med sked, inte det roligaste jag har varit med om, men det funkade. Vi provade att låta honom suga också, men inget intresse i detta. Men så plötsligt på onsdag morgon så tog han bröstet som om han aldrig gjort annat och smaskade i sig mjölk i 30 minuter i sträck. Här följde även återbesöket till läkaren där blåsljudet var borta och strax därefter gjordes hörseltestet med godkänt resultat. Vi hade sen ett litet möte med barnmorskan och pratade lite och planerade de följande dagarna och så fick vi även OK att åka hem. Klockan 10.15 lämnade vi BB-hotellet och Loke fick komma ut i friska luften för första gången. Vi köpte en liten bröstpump på apoteket och lite ersättning för säkerhets skull men vi har bara behövt använda pumpen en gång för han har kommit igång och äter själv nu.

Vi är hemma sedan lunchtid igår och har nu vår första hela hemmadag tillsammans, himla härligt! Jag tänkte skriva en sammanfattning här hur det gick till när vår pojke kom till världen, många av er har redan hört det men för min egen del vore det roligt att ha det nerskrivet. Jag ska försöka lämna de äckligaste detaljerna utanför, hehe.

Det hela började natten till måndagen då jag fick lite mer ”riktiga” sammandragningar jämfört med de jag tidigare haft. Det var dock inte något som jag egentligen lade så mycket vikt i utan jag vaknade, hade en sammandragning och sen somnade jag och sov 1-2 timmar tills nästa sammandragning kom.

Axel brukar ställa klockan på 06.00 när han ska till jobbet, just denna dagen hade han dock glömt ställa om klockan så jag vaknade vid 07.00 och han låg fortfarande kvar och sov. En kvart senare lyckades han ta sig upp ur sängen i alla fall och jag, som var ganska trevligt utvilad, låg kvar och halvsov lite. Ytterligare ca 15-25 minuter senare vaknade jag dock till ganska ordentligt då vattnet gick. Helskum upplevelse verkligen och det kom ganska stora mängder så att säga! Jag tog mig in i badrummet och ropade för att höra om Axel fortfarande var hemma och det var han. Än hade jag inga direkta ”oroande” verkar så jag tog en dusch och åt frukost i godan ro innan jag ringde in till förlossningen för att höra hur vi skulle gå vidare. Vi fick då en undersökningstid klockan 10.00 inne i Borås för att se hur saker och ting låg till så vi packade ihop våra grejer och åkte iväg. Än var vi rätt lugna och ganska övertygade om att vi skulle få åka hem igen eftersom det inte kändes som att det hände så mycket mer än att vattnet gick. Under resan in till Borås kom mina värkar dock igång rätt bra och de blev tätare och starkare ju närmare sjukhuset vi kom.

Inne på sjukhuset fick jag en CTG inkopplad på magen, den mätte bebisens hjärtljud och registrerade mina verkar i 30 minuter medan jag halvlåg på en säng. Värkarna fortsatte öka i styrka och det började kännas lite mer på riktigt så att säga. Även CTG visade detta så barnmorskan undersökte mig och jag var då öppen 4 centimeter. Hon sa lite annat ”fackmässigt” också om hur huvudet var placerat/gånget som jag kan uppdatera med i morgon när jag fått mina journaler. Jag var i ”gränslandet” i alla fall, och än var det långt kvar, men vi blev inskrivna på förlossningen, jag fick även tjusiga sjukhuskläder och rekommenderades att gå runt lite. Inne på vårt förlossningsrum träffade vi barnmorskan och en student som sedan var ”våra” under resten av förlossningen. Klockan var runt elva-halv tolv när vi kom in på rummet. Varje kvart kom barnmorskestudenten in och lyssnade på bebisens hjärtljud och däremellan fick vi vara ensamma och värkarna fortsatte att komma regelbundet och de blev starkare. Jag stod upp för det mesta, låg i sängen en stund med en värmedyna på magen och sen när det började bli lite jobbigare tog jag ett bad. Väldigt skönt och det lindrade himla trevlig, i en halvtimme ungefär. Sen blev jag väldigt varm och kallsvettig och jag upplevde att det började trycka på lite. Klockan var runt kvart i ett-ett när jag gick upp ur badet och la mig då i sängen. Barnmorskan kollade med ultraljud så bebisens huvud låg rätt, vilket det gjorde och jag var nu öppen åtta centimeter. Värkarna började bli ganska jobbiga så jag fick nu lustgas vilket hjälpte. Sen rullade det bara på och snabbt gick det också. Jag hade svårt för att låta bli att krysta och uppmanades till att verkligen bara försöka andas men ”till sist” fick jag höra att jag var helt öppen så jag kunde låta ”kroppen göra jobbet” och klockan 13.59 kom vår pojke ut. Han lades upp på min bröstkorg och var bara sådär pytteliten och söt som bebisar är. Axel fick klippa navelsträngen såklart och efter lite undersökningar av mig blev vi lämnade ensamma och fick bonda lite alla tre. Vi fick även jättegott och välbehövligt fika inburet som vi kalasade på.

Vi var kvar på förlossningsrummet till klockan sex och strax innan det fick jag middag (som jag delade med mig av till Axel) och vår bebis mättes till 52cm och 3620gram med ett huvudmått på 33.5cm. Vi har nu bestämt att han ska få heta Loke, från den nordiska mytologin.

I nästa del berättar jag lite om de nästkommande dagarna 🙂