Vid niotiden i förmiddags blev vi upplockade av en minibus som körde oss en bit utanför Reykjavik till Ishestar som skulle leda vår turridning. Vi fick först se en liten film om hur man ska rida och hur man ska och inte ska bete sig uppe på hästryggen. Därefter fick vi prova ut hjälmar och sedan var det dags för hästutdelning. Här frågade de hur mycket erfaranhet man hade och när jag sa att jag hade ridit i princip hela mitt liv blev jag tilldelad en söt svartskäckig häst vars isländska namn betydde ”Without Pants.” Senare fick jag höra historian om hur det kom att bli så, men den kan jag berätta en annan gång. Without Pants var en sjuttonårig valack som tidigare varit en tävlingshäst och hade därför en mycket bra och trevlig tölt. Han sas vara ”forward” men snäll, och det var han!
Vi var ganska många på turen, men efter uppvärmningen i skritt delade vi upp oss i två grupper, en långsam nybörjargrupp och en lite snabbare avancerad grupp. Nästan alla av oss valde den snabba gruppen och vi satte ganska snart iväg i ett friskt tempo som vi höll större delen av turen. I början studsade jag omkring ganska bra där uppe på min hästs rygg, men efter en stund hittade jag lite knappar och lite mer balans och vi lyckades komma in en härlig tölt. I början tappade vi tölten mest hela tiden men när vi blev varma i kläderna kunde vi hålla den nästan hela tiden och oj vilken häftig upplevelse! Så mjuk gångart! Och visst var han pigg och framåt min häst, han sköt iväg på minsta lilla signal och jag fick hålla ganska bra i honom för att han inte skulle springa för fort. Efter ett tag red vi lite längre fram i gruppen och då var han inte lika dragig, så där var det bättre att rida. Lite tävlingsinstinkter kvar tror jag bestämt!
Jag hann allt njuta av vyerna också! Häftigt och kargt landskap med snötäckta bergstoppar vid horisonten. En dryg timme var vi ute, och vi stoppade halvvägs för en kort paus där hästarna fick pusta och vi stäcka på benen. Axel var duktig på att rida och ta kort samtidigt så några bilder från turen har vi! Axel fick rida en liten fuxvalack (Isak) som dock inte hade lika lätt till tölt som min, så där blev det mest trav och lite galopp. Även resten av vårt gäng klarade sig bra trots det höga tempot!
