Jag tror inte att Kaprifol har så mycket erfarenhet av killar i sitt blott fyraåriga liv. I stallet där hon är uppväxt fanns det endast shetlandsponnyer och eftersom Kaprifol är en ganska långbent tjej tror jag inte att hon fann några av de pojkarna speciellt intressanta. När hon flyttade till mig umgicks hon endast med tre äldre damer och även om de säkert berättade en massa smaskiga historier för Kaprifol (Blondie väntade ju ändå bebis då) så är det inte förrän nu Kaprifol faktiskt har umgåtts med killar i sin egen storlek.

Självklart föll hon för den första bästa, nämligen fina Pondus. Den busiga blicken under den långa luggen och de breda axlarna. Dessutom är han väldigt mån om att hålla sina tjejer nära och ropar gärna efter dem när de försvinner ur sikte. Inte lätt för en ung tjej att motstå.

Idag har Kaprifol fallit för en annan kille. När hon idag fick komma in i sin box för första gången kände hon sig lite nervös och hon förstod inte riktigt varför hon skulle stå där alldeles ensam när solen sken utanför dörren för första gången på ett dygn. Just när allt var som mörkast kom han in genom stalldörren, Mr Niceguy. Högresta, manliga Mr Niceguy med stora fina bruna ögon. Kaprifol kunde knappt stå på benen när han närmade sig och lyckan var total när hon fick hälsa på honom och klia lite på honom över boxväggen. Men vem kan klandra henne, Mr Niceguy (bara namnet!!) är helt klart det bästa pojkvänsmaterialet hon har träffat hittills!

(ägarens bild)

Resten av tiden i boxen var mycket trevligare, Kaprifol kunde stå och dregla över Mr Niceguy som bara stod någon meter bort. Lyckligtvis är hon fortfarande kär i Pondus så det var inga problem att få med henne tillbaka till hagen igen. Mindre roligt var det att städa boxen efter henne… Har inget strö i den ännu, ska hämta nästa vecka troligtvis! =)

Idag visade Kaprifol en sida som jag inte riktigt sett förut. Jag tror det är en blandning av överskottsenergi, livsglädje och just den där lilla detaljen att hon bara är fyra år och inte har upplevt så mycket i sitt liv ännu.

Jag parkerade bilen vid hagen och ropade på hästarna som kom i sakta mak och mötte mig vid grinden. Kaprifol lät sig villigt bli infångad och hon följde med mig ut ur hagen och bort längs grusvägen. Lugnt och fint gick vi, men med energiska steg. Jag tänkte ta en lite kortare tur idag eftersom jag är ordentligt förkyld så jag gick till den hage som vi strax ska byta till och tänkte att jag kunde ju gå ett varv och kolla över staketet samtidigt som Kaprifol fick följa med. Den nya hagen ligger nära den nuvarande hagen så strax svängde vi ner på en gräsväg till vänster och närmade oss grindöppningen.

Precis när vi är framme vid grindöppningen gör Kaprifol en totalt oväntad 180-gradig vändning på mindre än en hundradels sekund. Lyckligtvis hade jag ett ganska långt grimskaft samt att mina reflexer är ungefär lika snabba som Kaprifols, så hon kom inte längre än sin vändning innan hon stod still igen. Jag vände henne på rätt köl, och vi dansade fram mot grinden bara för att gräva ner hovarna i marken och FNYSA HÖGT åt badkaret som låg uppochner en meter snett innanför grinden. Jag vet inte om ni har sett ett uppochnervänt badkar förut, men uppenbarligen hade inte Kaprifol gjort det och hon var ytterst skeptisk till det hela. Efter lite övertalning kom vi in i hagen, stängde grinden efter oss och sedan gick vi fram och bekantade oss med badkaret, och Kaprifol fick erkänna att det nog inte var så farligt trots allt.

Vi gick längs staketet en bit och i hagen ligger det ett par hoppvänliga stockar utspridda. En av dessa låg i vår väg så vi gick  över den, Kaprifol och jag, utan några problem alls. Vi svängde tvärs över hagen för att kika på staketet på andra sidan och plötsligt for Kaprifol iväg och ställde sig för att stirra på en stock som låg i en annan riktning än den stocken som vi just gått över. Jag vet inte riktigt varför den var konstigare än de andra stockarna runt oss, men uppenbarligen var den det. Lite extra komiskt i den här situationen var att när Kaprifol stirrade sig blind på den här stocken rullade tåget förbi ungefär femton meter bakom henne utan att hon ens vände örat åt det hållet. Man kan ju ha en diskussion om vad som egentligen är farligast, tåget eller stocken, men ja. Det är ju faktiskt väldigt trevligt att hon inte alls bryr sig om tåget, så jag ska inte klaga! Men lite söt är hon ju. =)

I går när jag var i stallet så fick ju Kaprifol prova sin höstgarderob för att se hur saker och ting passade. Förhoppningsvis kommer hon ju gå naken så mycket som möjligt, men eftersom det inte finns något skydd i ”min” vinterhage så kommer hon (och Alice) få ha regntäcke på sig när det blir äckelväder ute. Lyckligtvis får hästarna på sig täckena på morgonen (vid dåligt väder) så de slipper alltså ha på sig dem på natten inne i stallet.

Först ut har vi detta förträffliga blåa regntäcke som jag fick utav en tjej i förra stallet då det var för litet för hennes häst. Det är storlek 145 och när Kaprifol kom till mig hängde det som en potatissäck på henne, men jag måste säga att hon vuxit i det bra. Jag fick göra det större på alla bredder, så visst har hon växt sen i våras! Det är dock lite trasigt på ena spännet vid halsen, men det ska nog hålla en vinter till.

Detta grönrutiga täcke med fleecefoder är Alices reserv-regntäcke. Det är från Börjes och jag har för mig att det kostade 400kr när det var nytt. Det är också storlek 145, dock lite större än det föregående och inte riktigt lika bra passform på det. Men det passar ju OK, även om alla remmarna just nu är inställda på Alices runda mage, därför ser det lite värre ut än vad det egentligen är. 

Sist men inte minst har vi detta underbara, tjocka fleecetäcke! Jag fick det här av Sofia när jag flyttade från hennes stall och jag älskar det! Det här ska vi ha på oss i vinter när vi skrittar upp till ridhuset i -20 och sen i framtiden får det bli hennes tävlingstäcke =)

Hon har en matchande grimma på sig också ser ni va? Den fick hon av Saga och hennes mamma när vi flyttade!

Utöver dessa täcken har Alice ett tjockt vintertäcke, ett till regntäcke och två fleece. Så vi borde nog klara oss ganska bra, men kanske köper jag ett till regntäcke på Gekås om jag hittar nåt prisvärt. När det väl börjar regna brukar det ju hålla i sig i ett par dagar och då vill jag gärna ha två per häst så jag slipper lägga på dem blöta täcken.

Ja det gäller ju att börja i tid så idag har jag och Kaprifol haft vår första fälttävlansträning! Det blev en mycket lugnare dag idag än igår, vi kom upp till stallet utan bekymmer, borstade lite, provade lite täcken och sen gick vi ner i skogen bakom stallet. Längs vägen tillbaka till hagen ligger vår lilla glänta i skogen som dagen till ära var lite halvt täckt av vatten och det var även någon som byggt ett litet hinder på stigen intill.

Vi började med vattenhindret, hela fyra centimeter djupt med förrädiska grässtrån som växte under vattenytan. Kaprifol var mycket tveksam men lät sig övertalas med en godis (smak: äpple/kanel). Med höga knälyft och några skutt kom vi genom vattnet och Kaprifol var väldigt stolt över sig själv. Vi gick runt ett varv och sedan gick vi genom vattnet en gång till och vi klarade det då också! Massa beröm såklart, men redan här var godiset slut (hade bara med mig två bitar). 

Efter vattenträningen var det dags för hindret och vi närmade oss i rask trav (var ju ändå i riktning mot hagen) och Kaprifol tvekade inte en sekund utan kastade sig över hindret som en tiger och hoppade högt över. Man vet ju aldrig, kanske bits det?

För säkerhets skull tog vi hindret en gång till och hon hoppade lika glatt och fint då, så duktig häst! Sen gick vi tillbaka till hagen och Pondus kom i full galopp och gnäggade överlyckligt när vi kom fram till grinden.

(Och, för att vara lite extra tydlig, jag har alltså inte ridit henne utan gått bredvid. Finns det såna fälttävlingar tro? Fälttävlan vid hand?)