Stackars lilla Kaprifol. Jag som hade i tanken att vi skulle inleda vår träningshöst med en lugn och trevlig promenad upp till stallet, mysa lite och sen gå tillbaka till hagen via en annan väg. Och ja i stora drag blev det ju så också, men lite annat blev det också!

Först och främst var det bara Kaprifol och Pondus i hagen när jag kom så för att inte Pondus skulle bli ensam kvar fick jag ta med honom också upp till stallet. Halvvägs mötte jag dock Nova och hennes ägare och när Pondus fick syn på Nova blev han helt tokig och sprang på tvären och gnäggade och höll på. Kaprifol blev ju också lite stissig då såklart. Mitt i allt detta började tåg-övergångens signaler pipa och blinka, PRECIS när vi var på övergången. Ingen av hästarna brydde sig, men ändå, vad är oddsen? Vi gick av rälsen och strax kom tåget åkandes tio meter ifrån oss men hästarna brydde sig inte om det heller. De var fortfarande fokuserade på Nova som närmade sig. Jag lämnade över Pondus till Novas ägare så tog hon med sig honom tillbaka till hagen igen. Kaprifol fick finna sig i att gå åt andra hållet när men det gick bra, hon följde snällt med mig upp till stallet även om hon var lite spänd och på tå.

Kaprifol hade inte riktigt någon ro att stå stilla och äta sina mineraler uppe vid stallet men jag borstade och kliade lite på henne och när jag tyckte att hon slappnat av plockade jag undan efter mig. Vi gick en kort runda som skulle ta oss tillbaka till hagen via en annan väg än den vi gick först. Bakom en kurva möter vi en häst och två tjejer och Kaprifol stannar lite och stirrar som om hon aldrig har sett en häst förut, men vi kan snart gå förbi dem och fortsätta vår promenad.

Sen är det lugnt en stund och vi närmar oss hagen och Kaprifol slappnar av och skrittar fint och jag tänker att, jamen det blir ju i alla fall en bra avslutning på promenaden. Då plötsligt tvärstannar Kaprifol och står och stirrar rakt framför sig. Jag tror först att det är en häst som kommit lös men så stiger det ut en älg rakt ur skogen, kanske hundra meter framför oss. Stor älg med fina horn som skrider långsamt över grusvägen och går in i skogen på andra sidan. Kaprifol ser ut som hon sett ett spöke ungefär och jag kan höra hennes hjärtslag. Vi båda kan följa älgen genom skogen till höger om oss, ibland ser vi den och ibland hör vi den. Sen försvinner den en stund och kommer plötsligt utspringandes ur skogen i en hage längre bort. Helt ljudlöst för mig men Kaprifol fort runt och stirrar på den och hade jag släppt henne där så hade hon sprungit efter den typ. De sista tvåhundra metrarna till hagen är Kaprifol två decimeter högre än vanligt och hon skrittar med korta trippande steg och är totalt på helspänn. Men hon lyssnar ändå på mig och när vi kommer fram till hagen slappnar hon av lite mer och jag kliar och klappar lite på henne innan hon får gå in i hagen till sina vänner. Där slappnar hon av mer och strax börjar hon gäspa flera gånger i rad.

Mycket för lilla hjärnan idag tror jag allt =)

När jag kom till stallet idag efter jobbet gick jag en kort runda i omgivningarna runt stallet, jag är så nyfiken på hur ridvägarna ser ut och jag längtar som en liten tok tills jag kan ge mig ut och utforska!

Jag gick ut på skogsvägen bakom stallet som jag inte gått på tidigare och kom snart ut på grusvägen som leder till vår lilla ridvolt, gläntan i skogen. Jag har bara varit där en gång tidigare (när jag var och tittade på stallet) så jag kom knappt ihåg hur den såg ut.

Mysigt värre!

Så här ser gläntan ut, hade det bara varit staket runt hade man kunnat kalla det för en mindre ridbana. Helt klart funktionsduglig och väldigt fint inramad av skogen.

Hej där galoppbacke! Här kommer lätt bli platsen för min och Kaprifols första galopp tillsammans. Lång, lätt stigande lutning som inbjuder till galopp men som gör det lite extra jobbigt så det inte blir för mycket bock och bus! Vi får ha Alice som draghjälp såklart!

Tillbaka vid stallet igen.

Jag måste visa er denna finurliga lösning också:

Inne i stallet finns en lucka i golvet och öppnar man den så hittar man:
Gödselstacken! Inte så tokigt att slippa gå ut i ösregn, snöstorm eller lera upp till knäna för att tömma skottkärran mitt i vintern! Bara att öppna luckan!