Kanske kom vi över en tröskel idag, jag och Kaprifol! Idag var hon en helt annan häst, med ett helt annat lugn i sig. Även idag fick jag ta med mig Pondus upp till stallet och där inne stod redan två andra hästar så Kaprifol fick mycket sällskap inne i stallet idag vilket säkert bidrog till att det var lugnt. För första gången kunde vi faktiskt ha det lite trevligt i stallet, jag och min lilla häst. Jag ryktade henne ordentligt, kliade lite på de bästa ställena och lyfte hovarna utan några problem.

När vi var klara tog jag med henne ner till Gläntan och hon följde med mig utan att tveka. I Gläntan longerade jag henne lite och det gick mycket bättre än igår, stor skillnad på hennes fokus och uppmärksamhet! Vi tränade även på att stå stilla på kommando, vilket hon faktiskt är urkass på, men det gick lite framåt det också.

I morgon tror jag att vi bara myser lite i stallet medan hon har tränset på. Sen blir nästa steg att ta upp tömkörningen igen men jag vill gärna att hon blir lite mer vän med bettet först, hon är fortfarande inte speciellt villig i att bli tränsad men med lite träning ska väl det också ge med sig.

Nu blir det mat och sen ska jag rida Imagine på en dressyrträning för Sofia i gamla stallet. Ska bli skoj!

Kaprifol och Pondus var ensamma i hagen när jag kom för att hämta in min lilla buse idag, så jag fick ta med mig Pondus upp till stallet och ställa honom i en hage där uppe. Det var ju uppskattat av Kaprifol och hon höll sig lugn och fin i stallet trots att Pondus sprang som en dåre i hagen och gnäggade efter henne och Nova. Kaprifol brydde sig inte så mycket om honom faktiskt, vilket var skönt, kanske håller brunsten på att gå över äntligen..

Jag tog med mig Kaprifol ner till Gläntan där vi gick runt lite och repeterade start, stop och trav vilket gick alldeles utmärkt sålänge jag gick bredvid henne. Det är inte alls lika enkelt när jag vill ha henne på en stor volt runtomkring mig, men det gick ändå rätt OK idag. Hon var lite ouppmärksam stundtals och lyssnade efter Pondus (som vi kunde höra ibland) och dessutom fanns det livsfarliga vattenpölar lite här och var, som dock blev mindre farliga under träningens gång.

I slutet tränade jag lite inkallning också när hon var längst ut på longerlinan och det lyssnade hon fint på. Därefter gick vi tillbaka upp till stallet igen och där inne fick hon lite betfor tillsammans med mineralerna. Tidigare har jag bara gett henne mineraler i en hink, men de senaste gångerna har hon inte velat ha mineralerna alls. Därför får det nu bli en näve betfor också så slinker mineralerna ner lite lättare.

Jag hade Linda som hjälp i stallet idag och vi hade som plan att styla till Kaprifol lite för skojs skull! Så vi hämtade in henne från hagen, lite tveksamt men upp kom vi i alla fall. Vi borstade, ryktade en massor, borstade igenom svansen med glanssprej, knoppade manen och lindade benen med vita benlindor. Hon höll sig hyfsat lugn inne i stallet men blev ganska otålig på oss till sist, men över lag skötte hon sig bra där inne. När jag skulle träns blev det dock lite halvt kaos och det höll i sig lite när vi kom ut och skulle ta lite fina bilder. Hon var väldigt på tå, kunde inte stå stilla, skrek efter sina kompisar som skrek efter henne och höll på, så det var svårt att få fina bilder. Hon är fortfarande ganska brunstig så jag hoppas att detta ensamhets-komplexet beror på det eftersom hon inte har haft några som helst problem med det tidigare.

Fin blev hon i alla fall, hon såg ut som en riktig dressyrhäst! Fast hon var inte så ful innan heller. Det är tacksamt att ha häst i ordentlig gräshage, hon blir ju aldrig smutsig!

De två första bilderna är innan ”stylingen”:

Igår fick Kaprifol på sig sitt nya täcke! Visserligen var det sol just då, men enligt väderleksrapporten skulle det regna hele natta, så då tänkte jag att det var lika bra att hon fick på sig ett täcke.

Det verkade sitta rätt bra, halsen uppe vid manken åkte bak lite när hon gick men inte så farligt. Snyggt blev det också! =)

Jag tror inte att Kaprifol har så mycket erfarenhet av killar i sitt blott fyraåriga liv. I stallet där hon är uppväxt fanns det endast shetlandsponnyer och eftersom Kaprifol är en ganska långbent tjej tror jag inte att hon fann några av de pojkarna speciellt intressanta. När hon flyttade till mig umgicks hon endast med tre äldre damer och även om de säkert berättade en massa smaskiga historier för Kaprifol (Blondie väntade ju ändå bebis då) så är det inte förrän nu Kaprifol faktiskt har umgåtts med killar i sin egen storlek.

Självklart föll hon för den första bästa, nämligen fina Pondus. Den busiga blicken under den långa luggen och de breda axlarna. Dessutom är han väldigt mån om att hålla sina tjejer nära och ropar gärna efter dem när de försvinner ur sikte. Inte lätt för en ung tjej att motstå.

Idag har Kaprifol fallit för en annan kille. När hon idag fick komma in i sin box för första gången kände hon sig lite nervös och hon förstod inte riktigt varför hon skulle stå där alldeles ensam när solen sken utanför dörren för första gången på ett dygn. Just när allt var som mörkast kom han in genom stalldörren, Mr Niceguy. Högresta, manliga Mr Niceguy med stora fina bruna ögon. Kaprifol kunde knappt stå på benen när han närmade sig och lyckan var total när hon fick hälsa på honom och klia lite på honom över boxväggen. Men vem kan klandra henne, Mr Niceguy (bara namnet!!) är helt klart det bästa pojkvänsmaterialet hon har träffat hittills!

(ägarens bild)

Resten av tiden i boxen var mycket trevligare, Kaprifol kunde stå och dregla över Mr Niceguy som bara stod någon meter bort. Lyckligtvis är hon fortfarande kär i Pondus så det var inga problem att få med henne tillbaka till hagen igen. Mindre roligt var det att städa boxen efter henne… Har inget strö i den ännu, ska hämta nästa vecka troligtvis! =)