Vi fick upp ett gäng franska skruvar igår så nu är staketet snäppet stadigare, dock inte riktigt så stadigt som vi hade hoppats, men det får nog duga. Det är liksom själva stolpskon som inte är tillräckligt stadig och då hjälper det ju inte riktigt med fler skruv.

Vi klurade även en del på hur grinden ska se ut och satte två stödben till de blivande grindstolparna vilket gjorde det hela mycket stadigare. Nu blir det nog inte någon ”hängande gångjärnsgrind” så dessa stoplar får inte mer tyngd på sig, men de behövde ändå stadgas upp lite. Jag väntar lite med att berätta hur vi tänker ang grinden, för vi hinner säkert ändra oss igen, haha. Men jag tror vi har en bra lösning!

Det kluriga är ju att vi har valt att göra grindhålet så pass brett, och det är ju såklart för att både traktorn och en eventuell dumper/lastbil ska kunna komma in ifall/när vi i framtiden behöver fylla på med lite material. Men som sagt, vi kom på bra idéer när vi klurade igår 🙂

Här ser ni stödbenen på lite håll också, jag föreställer mig en kruka på vardera sida med nån söt liten buske/växt i!

Förutom bommar och hinderstöd, som man ju kommer väldigt långt med, är det väldigt roligt att ha lite andra grejer man kan blanda in och variera med när man hoppar. Hittils har vi en vattenmatta och en grind, som ni nog redan sett, och när jag får lite tid över planerar jag att leta upp några brädor på loftet och förvandla till ett plankhinder också.

Men en annan grej som är väldigt trevlig att ha i sin ”hinderpark” är sockerbitar, eller cavalettistöd. De finns i olika varianter, och man kan även bygga egna såklart. Den gigantiska nackdelen med köpe-varianterna är att de är snordyra och de man bygger själv blir oftast ostadiga, tunga och otympliga. Själva grejen med sockerbitar är ju just att de ska vara lätta att bära och man kan använda dem både som stöd och som ifyllnad till hinder. Vad menas med snordyra då rå?

Ja de vanliga vita, fyrkantiga sockerbitarna ligger runt 320–350kr/STYCK. Och man klarar sig oftast inte med en, utan minst fyra är att föredra, då kan man ju bygga ett studshinder i allafall… Men för lite plast liksom?

Går man in på Hööks så blir man först lite optimistisk, där kan man köpa fyra stycken för 649kr! Men så ser man storleken på dem, de är bara 30x30cm… Vill man ha så små cavalettiblock så rekommenderar jag att köpa pottor på IKEA för 20kr/styck i stället (det har vi gjort!).

Det finns en hel del nya varianter av sockerbitarna också, HÄR kan man hitta roliga färger och former, för 850kr/styck! Som hittat!

Ibland kan man råka hamna på en sida som säljer kaninhinder eller agilityhinder som har trevligare priser, men de är ju lite små kan man säga. Jag har letat begagnat också såklart, men inte haft någon tur där tyvärr.

MEN! Och nu kommer vändningen! Jag smsade till ägarna av paddocken en bit bort och tackade så hemskt mycket för att jag har fått använda deras bana under de här två åren men nu är vår egen bana klar så jag kommer inte längre rida hos dem. Jag frågade även om de kanske ville sälja sina cavalettistöd till mig, och de sa ja! Jag får köpa deras block för 100kr/styck och jag får dessutom deras bommar på köpet!

Dessa ovan är det, de har åtta stycken men vill behålla två så sex block får jag köpa vilket är alldeles lagom! Jättesnällt verkligen! Ska se om jag kan hämta dem i helgen så kan vi ha dem när vi löshoppar nästa gång. För i övrigt dröjer det ju ett tag innan jag lär inviga dem på hemmaplan, haha.

Efter löshoppningen igår la vi lite tid på att fixa underlaget, jag och Axel. Och traktorn. Först sladdade vi det och sen satte vi på plogen och förflyttade lite material från den värsta ”knölen” till hörnet närmast gödselstacken där det fattades en del. Sen krattade vi och sladdade det igen fast nu åt andra hållet, blev mycket bättre! Blir ju bättre för varje gång vi sladdar det också såklart, men nu är materialet relativt bra utspritt överallt.

När vi var nöjda med underlaget för den här gången tog vi fikapaus, och sen tog vi tag i lite sågning, klyvning och stapling av den där vedhögen som fortfarande finns kvar. Den måste ha varit gigantisk från början, den tar ju aldrig slut! Men den minskar i alla fall, och det är ju huvudsaken. Nu tog jag ingen bild igår, men oroa er inte, det blir fler tillfällen 😉