Vinterhagen har nu varit tom på hästar i tjugofem dagar och den stora öppna delen, som ju inte var så ”illa åtgången”, ser riktigt fin ut medan plätten vid stallet som varit helt upptrampad återhämtar sig lite långsammare. Men det kommer allt gräs där också. Nu de senaste dagarna har dock skräpporna börjat komma upp och de mognar snabbt så vi bestämde oss för att putsa vinterhagen nu innan de får en chans att släppa sina frön och sprida sig ännu mer. De är ju typ tvååriga de där växterna så om man kan hindra/begränsa spridningen så tänker jag att man borde kunna bli av med dem på sikt.
I alla fall, Axel, min tappra månskensbonde, satt i traktorn i drygt två timmar i går kväll. Hagarna är aldrig så stora som när man ska putsa dem… Men det blev himla bra! Just för parasitspridningens skull hade det varit bättre om vi putsade för en dryg vecka sen eftersom det då hade följt ett par varma soliga dagar där maskskitarna torkar ut och dör, men det var för tidigt för skräpporna då. Och nu vågade vi inte vänta längre eftersom skräpporna mognar väldigt snabbt samt hinner bli för stora för att klippas ordentligt. Men så länge det blir några soliga dagar snart så ska väl de flesta maskarna dö också hoppas jag (även om de är väldigt seglivade och gärna lever upp till 1,5 år). I den bästa av världar hade ju vinterhagen vilat hela sommaren, men då räcker inte riktigt betet i de andra hagarna så vi får beta vinterhagen någon gång vid behov. Men men!
Jag tyckte vi började ganska bra och hon kändes fin i skritten, och i traven i höger varv, men i traven i vänster varv blev det bara tjafs mellan oss och jag redde inte ut det helt enkelt. Hon var lagom pigg och fin, men jag lyckades inte alls få henne avslappnad och mjuk i vänster varv i traven. I höger varv var hon helt okej.
Lite svårt är det ju också när jag inte ska trava så mycket ännu och jag vågar inte rida på så mycket böjda spår än heller, så jag har inte så mycket ”tid” på mig att rida liksom. Får ta nya tag en annan dag. När vi kommer igång lite mer tänker jag nog dra iväg henne till Åsa också, tveksamt om jag vill rida en träning själv, men Åsa rider henne gärna åt mig i så fall.
Jag har börjat få lite, lite foglossning i ”vänster fram”, jag känner inget när jag rider som vanligt med det sticker till lite om Kaprifol hoppar till eller gör någon större hastig rörelse och första stegen efter att jag har suttit av är lite stela. Får se hur det utvecklar sig helt enkelt.
LoviseC 