Ja snön lär ju snart vara borta för i år så det gäller att passa på med släden! Jag tog med mig barnen ut till stallet så fort jag var klar med jobbet. Eftermiddagssolen lyste gott på oss!
Lite för gott tyckte Assim som nästan somnade medan jag spände för och packade in barnen.
En liten runda i skogen blev det på drygt tre kilometer. Jag tänkte först köra hela vägen ner till Birgers vändplats men sista biten på den grusvägen hade för stora stenar under snön så jag fick vända lite tidigare. Vi körde en extra sväng över gärdet i stället så vi kom upp på andra sidan stallet.
Efter detta blev det middag och sen hoppade vi in i bilen, kopplade släpet och åkte till ett sågverk i Vesene för att hämta ett lass spån. Det funkar ju inte jättebra med pellets när det är så här kallt, och den var ändå slut nu så det passade ju bra. Väldoftande kutterspån var det, lite blandat med finare sågspån. Det lilla barnet var inte jätteglad i bilen medan vi lastade så det blev inget stort lass, men vi får åka dit igen helt enkelt. Väldigt smidigt var det, vi backade intill spånhögen och skyfflade rakt in i släpet och när vi kom hem backade vi intill ligghallen och skyfflade ut!
Ja snart har jag nog utsatt den stackars hästen för det mesta ändå. Hon verkar ju lyckligtvis uppskatta mina tokigheter oftast. Jag hittade en ganska billig sele på begagnatmarknaden och den anlände i veckan, så igår fick Kaprifol prova den. Den passade med nöd och näppe, kan kanske justera den lite till, men det funkar till ändamålet tills vidare i alla fall.
Laddad med godis i fickan spände jag för Kaprifol för släden och så promenerade vi runt till ridbanan. Kaprifol brydde sig inte om spektaklet som skrapade och sladdade fram bakom henne utan förstod snabbt att det här arbetet genererade mycket godis! Det var ju kolsvart ute näst intill så jag gick in på ridbanan för att börja där inne. Där blev det ju dock ganska många svängmoment, och det var lite klurigt tyckte Kaprifol. Sen blev hon lite fundersam/upprörd när ena skakeln av någon anledning hoppade av selen, dunkade ner i backen och släpades delvis under hennes mage några meter i skritt innan jag fattade vad som hänt. Helt befogat kan jag tycka. Men jag kopplade loss henne, la tillrätta skaklarna och så spände jag för henne igen. Och så fortsatte vi som om inget hade hänt.
Men lite knöligt var det ju att gå runt runt i paddocken så vi gick ut i skogen i stället och ut på gärdet. Här sprang vi några steg! Fy vad jobbigt, tur att det ändå är meningen att man ska sitta i släden! Men Kaprifol hade inga bekymmer såklart. När vi kom ut på andra sidan gärdet och upp på ”vägen” tillbaka till stallet kopplade jag på tömmarna och gick några meter bakom henne i stället för att gå bredvid med grimskaftet. Det gick ju också bra, så här hoppade jag upp och satte mig på ”kuskbocken” bak på släden. Helt klart ett större värde i den kuskbocken när man kör stor häst, nere i sitsen ser man ju inte ett smack. Kaprifol drog på fint! Några meter trav tog vi också, såklart, haha. Vingligt var förnamnet, men det berodde nog mest på att det ju som sagt var rätt mörkt ute och faror lurade i alla skuggor.
Så det får ju försöka hinnas med att åka nån dag i dagsljus också, men vågar nog inte ta med mig barnen riktigt än… Inga kossor ute så här års i alla fall!
Sen är nog skaklarna i kortaste laget, det ser värre ut på bilden än vad det är i verkligheten, dels för att släden här är lite ”framåkt” och för att skuggorna gör att det ser närmare ut. Men hon var aldrig i närheten av att slå i den vare sig i skritt eller trav, men det finns ju inte så mycket extra utrymme precis. Men för en eller två åkningar per år ska vi nog överleva.
Igår fick vi barnvakt hela dagen av Axels föräldrar. Jag jobbade i Borås i vanlig ordning och Axel åkte till Göteborg för att vara filmstjärna för en dag. Han är delaktig i ett projekt med Göteborgs Energi och de skulle göra nån slags reklam/informationsfilm där Axel alltså fick några sekunder av fame. Jag kommer självklart länka till filmen när den kommer ut!
Jag kunde ju såklart delge all min enorma erfaranhet av filmning till Axel innan, några av er minns väl den förträffliga filmen Skagern Runt? Den ligger här hemma i byrålådan annars, om någon vill fräscha upp minnet. Fantastiskt mästerskap, där jag ju även var en av producenterna…
Och nu senast medverkade jag i ”The Right Marble”, en film om provning av marmor inför byggandet av Obama Presidental Center i Chicago. Själva bygget verkar lite försenat men det ska nog vara på gång i år.
I går hade vi ”veckans träning” på jobbet, det brukar vara på onsdagar men denna vecka bytte vi till tisdag. Isande vindar och nästan tio minusgrader, så det tog en stund innan kroppen blev varm. Därav tog det lite emot att gå ut igen på kvällen, men det var ju bara att pälsa på sig!
Men det var inte så farligt faktiskt, visade det sig. Isvindarna hade lagt sig så luften var stilla. Jag fixade djuren (får, kaniner, höns) och sen fick även hästarna vatten och sen tog jag in Kaprifol för lite ridning. Även hon fick bli lite påpälsad under framskrittningen, tog av täcket sen när vi joggat oss varma.
Pigg är förnamnet på fröken, lyckades galoppera lite både på gärdet och på ridbanan faktiskt, ytterst kontrollerat dock så inte riktigt nån ”energi-ventil” men hon blev lycklig av att få den gångarten i alla fall. Hon var väldigt nöjd efteråt (och kändes jättefin hela passet) så nån nytta gjorde det väl ändå.
Även Assim fick röra på sig, gäller att passa på när jag har ångan och värmen uppe. Han fick en promenad + lite longering på banan. Inte lika roligt som att bli tömkörd sa han, men han knatade på i alla fall!
Det blir lite motion på halvfart för hästarna när det är så här kallt. Dels för att jag gärna inte jobbar dem så svettiga på kvällen i -11 (ingen risk för Kaprifol iof, men Assim blir ju svettig ganska lätt i sin päls) och dels för min egen skull såklart. Mörkt, isande vindar och mer än tio minusgrader, ja då är det ju lite mer lockande att sitta under en filt i soffan. Men lite motion har det blivit de senaste dagarna. I fredags red jag en sväng barbacka och Assim drog ju släden. I lördags vilade båda hästarna och i söndags red jag ut på Kaprifol med Loke bakefter i pulka, hehe. Inte så långt, men hon fick ändå röra på sig i alla fall. För Lokes del blev det nog ändå lite för långt, men i början tyckte han att det var väldigt roligt i alla fall när vi travade på fram genom snön. Nora ”red” Assim!
Och igår blev det tömkörning för båda hästarna. Kaprifol var först ut och var pigg och travade på med gigantiska steg på fyrkantsspåret. Lite spännande är det ju för i mitten av båda volterna är det halvt isbana under snön, men spåret är bra. Så det gäller ju att styra ordentligt! Nyttigt det också, Kaprifol vill ju gärna gena i kurvorna när hon är pigg och lite ”yvig”, men nu fick jag se till att få ut henne ordentligt till yttertömmen hela tiden. Kanonfin var hon, men skulle må bra av att fräsa ur lite energi på ett gärde nån dag.
Assim fick lite extra gos och kli innan träningen, vi firade ju ändå ett år ihop! Han var också kanonfin på tömmen idag, var nog bästa passet någonsin. Han halkar dessutom inte alls genom snön i mitten av volterna, så med honom kunde jag göra lite fler och mindre volter och på så sätt jobba honom lite bättre. Han hinner dessutom galoppera ett par språng på långsidorna så det blev ett gäng sådana övergångar också. Duktig ponny!
Idag har det gått ett helt år sedan den lilla svarta ponnyn satte sina små hovar på vår gård för första gången!
Han har givit oss mycket glädje och det kommande året kommer nog bli ännu roligare!
Loke har börjat visa lite intresse för att styra själv och försöka rida lätt i traven, och Nora åkte ju med riktigt bra i vagnen innan kylan kom. Jag ser fram emot våren då vi kan ta lite längre rundor med ponnyvagnen med båda barnen, utan att förfrysa ansiktet!
Det verkar vara flera som håller på med vinterbad i min krets, låter fruktansvärt i mina öron! Den enda typen av vinterbad som jag kan tänka mig är detta!
Krispigt om näsan men alldeles varmt och gott om resten av kroppen.
Igår efter jobbet selade vi på Assim och stoppade ner barnen i släden, och så satte vi kurs mot sjön. Det var inte helt lätt att ta sig ner dit då det var sandat hela vägen, men det gick till slut. Och väl värt besväret ändå!
Det gick att köra både i snön och på det halv-plogade på isen, Assim tog sig fram utan problem. Men han tyckte det var läskigt! Han ville gärna inte trava om inte jag sprang bredvid honom, och när det knäppte i isen stannade han upp och tittade ner. Men jag klandrar honom inte, jag tycker också att det är lite läskigt att vara på isen. Klok häst!
En liten fikapaus tog vi också innan vi vände och tog oss tillbaka mot badplatsen. Axel åkte skridskor när jag och barnen körde med släden. Ursprungstanken var att vi skulle köra runt sjön allihop, men eftersom Assim inte gärna travade på nöjde jag mig efter en bit med honom, och Axel åkte runt själv.
På vägen hem tog vi en annan väg så vi slapp en del av gruset, så det gick mycket smidigare. Ett ordentligt arbetspass blev det för Assim i alla fall! Så duktig kille.
Hemma blev det sen middag och i säng med barnen och sen gick jag ut igen och tillbringade ett par timmar i stallet. Mockning åt hästar, städ åt kaniner, foder åt fåren och värme till hönsen. Ja de fick faktiskt värmelampa insatt i går, så de inte riskerar att frysa om sina kammar och slör.
Kaprifol fick röra på sig lite också innan jag gick in. En kall natt följde!
Ja torsdagen rullade på i vanlig ordning, jag åkte till Borås och jobbade och Axel lämnade Loke på förskolan. På eftermiddagen hade de varit nere och åkt skridskor på sjön, roligt att vi har en riktig vinter i år med både is och snö!
När jag kom hem stod maten redo och efter det fanns det lite tid kvar till bus. Nora brukar ta på sig sina stövlar eller sin mössa mest hela tiden, nu har hon avancerat till att även ta på sig sin halsduk. Kanske tycker hon att vi har det kallt hemma? Just nu har vi det iof, hehe. Får skruva upp värmen ett snäpp tror jag. Det kommer fler ord nu också! Hoppa/hoppla är det senaste, och så mössa såklart (fast mer i stil med möööö).
Vi kvart över sex hade vi styrelsemöte i Gäseneryttarna, digitalt, så det var bara för mig att gå ner i källaren och logga in på TEAMS. Rätt smidigt ändå att inte behöva åka hemifrån, även om möteskvaliteten inte alltid blir lika bra som ”live”. Jag avslutade några minuter i förväg för att kunna gå upp och lägga ett av barnen.
De somnade enkelt och jag och Axel grejade lite med hallen som tagit ett par kliv framåt de senaste dagarna. Dörrkarmarna är målade, dörrlisterna är uppe och igår satte vi upp även taklistern! Det som saknas nu är att taklisterna ska målas och sockellisterna ska upp (flera moment där i med sågning av klinkerplattor, fix och fog mm). Och så ska vi ju fortfarande göra ett hål i väggen, haha. Känns ju bra när allt är typ klart…. Men vi väntar fortfarande på tavlan/postern som vi har beställt, som ska täcka hålet.
Så fint blir det!!
Och avslutningsvis lite ägg! Vi får ju nåt ägg per dag lite sporadiskt, men nu blir det nog fler framöver för nu har sommarens kycklingar börjat lägga sina första ägg! Så söta!
Ända sen start är vi väldigt nöjda med Lokes förskola och personalen som jobbar där. Loke trivs bra och personalen är engagerad, hjälpsam och trevlig. De är ute mycket och går på små utflykter i byn, leker i Byahallen och pysslar och läser böcker inne. Inför den här terminen fick vi papper hem att de började använda sig av det webbaserade verktyget Schoolsoft för att lättare sprida information till oss föräldrar, vi fick inloggningsuppgifter och uppmanades att logga in. Min första tanke var att det mest var lite knöligt att behöva logga in och tänkte att det mest var tråkig och onödig information som skulle läggas upp där, haha. Men ack så fel jag hade!
Först nu i veckan loggade jag in där för första gången och insåg att det ju nästan var som en blogg och vi fick en helt ny insyn i lite aktiviteter som de gör tillsammans med barnen.
Så här stod det exempelvis om tisdagen:
Hur roligt som helst att få ”vara med” och läsa lite om vad de gör om dagarna. Axel fastnade ju dock på det där med att barnen hade provat med magneten på en sten, och den var inte magnetisk. På onsdagsmorgonen när jag åkte till jobbet såg jag att det låg en sten på köksbordet, men jag reflekterade inte så mycket mer över det. Sen kunde jag läsa på förskolans ”blogg”:
Ja ni kan väl gissa vilken förälder som hade med sig stenen va? Kul tycker jag! Jag frågade lite om magneter när jag kom hem sen, och Loke berättade genast om saker som de upptäckt, och han visste ju att vi hade magneter på kylskåpet.
LoviseC 