Loke hade inte sin bästa natt, natten till fredagen, och vaknade upp hostig, hes och ganska hängig så jag bestämde att det var dags att prova på att VAB:a. Vid nio-tiotiden, efter att ha hostat upp en del slem i halsen, var barnet plötsligt jättepigg och glad, så jag undrade nästan om det kanske var ett förhastat beslut. Han sov en dryg timme runt lunch och var fortsatt ganska pigg. Vi åt lite frukt när han vaknade och så satte vi oss i soffan och klappade på en kelsjuk Askja. Loke var lite klängig och ville kramas, och så ofta vill ju inte barnet ligga still i soffan så jag utnyttjade tillfället lite så att säga. Och det dröjde inte länge innan han såg ut så här:

Tänkte att han kanske var lite sjuk ändå, så jag lät honom sova och han låg där och småsnarkade i en och en halv timme tror jag. Jag hann påbörja maten lite och när han vaknade satt han med vid bordet och tittade på när jag hackade resten av grönsakerna till dagens tacos.

Efter middagen körde vi bort Blondie och Lilla grå till hagen vid tennisbanan, det är bra återväxt i år! Här kan de gå månaden ut i alla fall gissningvis.

Finns både gräs och en del sly att tugga på så de var rätt nöjda.

Klockan var inte så mycket än när vi kom tillbaka så vi satte upp två till stolp på betongplattan så nu saknas det bara en stolpe i gräset på den bortre sidan så är den klar sen. Den andra sidan väntar vi med för vi får gissningsvis ett lass grus nästa vecka och det är nog enklare att fixa det innan vi gör staketet helt klart.

Loke var stundtals glad och hjälpsam, och stundtals lite hängig och klängig. När vi städat efter oss och fixat lite med Kaprifol gick vi in och åt smörgås och efter det kom lite feber smygandes till Loke. Det blev en snabb tandborstning och pyjamaspåtagning och barnet kunde knappt hålla sig vaken trots att klockan bara var strax efter sju och han sovit nästan tre timmar under dagen. Han däckade ganska omgående i sängen men vaknade ett par gånger under kvällen och natten. Idag känns han ganska pigg än så länge, men lite varm också.

Gjutningen av betongen igår gick bra och det blir allt himla bra. Möjligtvis blev ytan på stallets platta lite slätare än jag tänkt mig, men samtidigt tror jag att den ganska snabbt kommer få lite lera, sand, hörester och spån på sig så det blir gissningsvis inte så halt. Och skulle det visa sig att det blir alldeles för halt så går det ju alltid att fräsa lite spår i den, men jag hoppas och tror att vi slipper det.

Steget upp till ligghallen är nog lite högt också, så där får vi antagligen gjuta en liten ”ramp” själva, vi får se hur hästarna ser på det hela. Och så ska det på lite mer grus mot hagen sett, samt mot vägen.

Det regnade en hel del under kvällen igår och det var kul att se att avrinningen fungerar precis som vi hoppats. Vattnet rinner till hörnet närmast i bild ovan, vilket är hörnet närmast diket. Vi tänker att vi gräver en liten ränna nedanför betongen och utanför hagen, till diket (typ två meter eller nåt) och fyller med makadam som vi har kvar, så blir vi av med det vattnet på ett fiffigt sätt. Bilden ovan är från i morse efter nattens regn och plattan är ju torr som ni ser, så inget vatten blir ståendes på den.

Jag är på jobbet men Axel är hemma och kikar hur det går. Stallets platta är först ut och i skrivandes stund (9.00) är andra betongbilen på plats. Det lär väl bli ett par stycken!

Kaprifol höll på att dö av spektaklet så Axel fick ta ut henne en stund.. Hon är ju rätt tålig av sig i vanliga fall men efter en dryg vecka på boxvila är hon inte riktigt sitt vanliga coola jag.

Det ska bli väldigt spännande att komma hem och se resultatet i eftermiddag i alla fall!

Under dessa boxvile-dagar är jag ännu mer tacksam för min lösdrift faktiskt, tänk att rodda sig själv, barn som ska till förskolan och så fodra och släppa ut hästar varje dag innan jobbet? Nej tack! Nu måste ju dock jag och Loke ta hand om Kaprifol innan vi åker till förskolan, och det går väl ganska smidigt ändå, men som sagt är det skönt att det inte är ”permanent”. Senare i vinter kommer ju dock fåren behöva lite mat på morgonen, (och hönsen släpper vi ju ut också) men även det kommer vi försöka göra så smidigt och enkelt som möjligt.

Efter vår egen frukost och påklädning går vi ut och så får Kaprifol stå i stallgången medan jag mockar ut nattens bajs lite snabbt, byter hönät (som jag förberett kvällen innan) och fyller på vatten. Loke har snabbt lärt sig att mamma inte tycker om när Kaprifol skrapar med hoven i golvet så han har tagit den uppgiften på sig och går fram till Kaprifol och säger ”nej Ka-ko” eller ”Nu jäcker det”. Och Kaprifol slutar så snällt så och pussar lite på Lokes huvud och tigger godis (och nöjd över att nån gav henne uppmärksamhet).

Det verkar förresten som att Loke håller på att lära sig räkna till tio också. Igår kväll när vi höll på att byta till pyjamas kom det plötsligt ”fem, åtta, nio, tio” med klockrent uttal. Det var länge sen vi räknade högre än fem, så det är nog nåt de gjort på förskolan kanske. Väldigt gulligt var det i alla fall! Det är väl så att man numera kan skylla det mesta på förskolan egentligen? Fast mest de negativa bitarna såklart!

Nu har Kaprifol börjat acceptera boxvilan lite mer och kan slappna av lite mer både när hon är i boxen och när jag tar ut henne för att beta. Skönt på ett sätt men samtidigt ser jag att hon liksom ”slocknat” lite, eller gett upp liksom. Hon blir väldigt glad av att komma ut i alla fall. Kompisarna sällskapar gärna!

Igår kväll fick jag extra hjälp i stallet också, grabbarna hämtade mer grenar.

Och Loke hjälpte till med både vattenpåfyllning…

Och plåsterbyte.

Men vi längtar ju alla tills hon får komma ut lite mer, men en dag i taget!