Profilbild för Okänd

Om LoviseC

Här kan du läsa om min vardag med mitt halvblodssto, ponnyerna, arbetet på gården och alla djuren, och mina två barn.

En dag i taget

Jag jobbade som sagt hemifrån igår för att kunna hålla ett litet extra öga på Kaprifol, dels så jag såg att hon åt och bajsade ordentligt efter narkosen och sen för att se hur hon klarar sig instängd i boxen. Hon är väldigt missnöjd, såklart, och vandrar runt en del. Spånet hamnar liksom längs väggarna och det är ganska så svårt att mocka om man säger så… Men hon skriker inte, bankar inte i väggarna och verkar egentligen inte så stressad utan med missnöjd och vill såklart gå ut. Hon fick komma ut och beta lite gräs några minuter på morgonen och några minuter på kvällen, lite oklart om det gör det hela bättre eller sämre egentligen. Hon har ju lite svårt att stå still och äta, hon vill bara ut i hagen till de andra hästarna. På kvällen igår gick det lite bättre, jag tror nog att hon snart förstår de ”nya rutinerna” och landar lite i det.

Sen är hon ju såklart ”som värst” när jag (eller någon annan) är inne i stallet, så när jag har gått ut har jag smugit fram till stallet och kikat in på henne innan hon ser mig. Då har hon stått relativt lugnt faktiskt så hon ska nog överleva detta ändå.

Men som sagt, missnöjd är ju ordet och när jag ställer upp henne på stallgången för att kunna mocka lite står hon och skrapar i golvet, ruskar på huvudet, drar i grimskaften och går jag förbi så knuffas hon och är allmänt urjobbig. Tänk vad brist på rörelse kan göra på en häst ändå, som i vanliga fall ändå är ganska väluppfostrad, lugn och stabil.

För att göra henne lite mer sysselsatt i boxen har hon hö i finmaskigt nät och så har hon fått in lite grenar att tugga på.

Zingo går ju som sagt i hagen framför stallet och är synlig större delen av tiden, och även de andra hästarna är snälla och har sin ”viloplats” inom synhåll för Kaprifol. De gnäggar nån gång lite snällt åt henne också!

Lyckad operation

Vid halv tre igår ringde veterinären/kirurgen som opererat Kaprifol och berättade att allt gått bra! Hon hade opererats tidigt på morgonen och var fortfarande lite groggy efter narkosen, men hade ätit mash och mådde bra. Operationen var lyckad och lederna hade sett förhållandevis fina ut utan större skador och irritation runt benbitar som annars kan uppstå. Prognosen ser därför väldigt bra ut! Jag fick komma och hämta henne under kvällen så när jag hämtat Loke på förskolan och ätit middag satte vi oss i bilen och körde till Skara. Axel fick ta föräldramötet direkt efter sitt andra möte så fick vi ihop kvällen ändå!

Redan dit gick smidigt, jag och Loke babblade på om saker vi såg längs vägen, han hade några leksaker och fick äta både banan och plommon. Lite mutor sådär!

Väl framme kopplade vi på släpet och gick in och fick prata både med kirurgen och den veterinären som vi haft på våra två tidigare besök. Loke hittade fler plommon i väntrummet också!

Vi fick med oss lite papper med hemgångsråd, bandage och recept på medicin. Kaprifol ska nu stå på box i 14 dagar, äta metacam i 10 dagar och efter boxvilan ska hon stå i liten hage med dagliga 20-30min promenader fram till återbesöket om 4-5 veckor. Under boxvilan får hon komma ut och äta lite gräs i grimskaft, bra för magen och det mentala!

Om 12 dagar ska jag plocka stygnen; två i vardera ben och jag ska även byta det bandaget/plåstret hon har vid behov.

Efter all information blev Loke och jag visade till boxen där Kaprifol väntade. Lite trött men vid gott mod och hon följde försiktigt med mig ut till släpet. Jag parkerade Loke i den högra spiltan på släpet och lastade Kaprifol i den vänstra. Lite ”trög” in i släpet och hon backade ut en gång, men sen stod hon så fint så när jag gick bak och stängde. Och Loke fick följa med in i bilen 😉 Första resan ensam med barn och häst! Och det gick bra såklart, vi stannade i Naum för Loke behövde kissa men i övrigt tuffade vi på hela vägen hem och Kaprifol stod lugnt och fint hela tiden.

Hon har nu klarat av en dags boxvila (bara 13 kvar!!) och är inte alls glad i det men jag hoppas hon vänjer sig snart. Det är ju lite dålig tajming att det är armering utanför ligghallen så Zingo kan inte komma in och hålla henne sällskap, men hon är inom synhåll i alla fall. Vi tar en dag i taget helt enkelt.

Nervös väntan

Igår vid sextiden traskade jag och Kaprifol ut till det påkopplade släpet och bara några enstaka minuter senare var Kaprifol lastad och redo att åka. Jag trodde hon skulle vara svårlastad idag, främst för att hon är rätt ”sprättig” nu när hon inte motioneras. Hon far gärna omkring lite hit och dit och tar alla anledningar till att ”bli rädd” och har svårt att stå stilla, koncentrera sig och ja, lite överenergisk helt klart. Men hon följde med mig direkt in i släpet alla gånger jag bad henne, sen tog det ett par gånger innan hon hade landat så pass att hon kunde stå kvar i släpet medan jag stängde. Men det är helt okej!

Resan gick okej, hon stod lugnt till en början men det var väldigt mycket trafik med flertalet lastbilar och jordbruksmaskiner med skramlande vagnar så hon skuttade till lite ibland när hon blev överraskad, och trampade omkring lite. Vid avfarten i Skara stod det poliser med blåljus och en bil höll på att bli bärgad så där trodde jag först att vi skulle bli ståendes en stund. Lyckligtvis blev vi dirigerade förbi olycksplatsen nästan omgående så Kaprifol nöjde sig med en ordentlig spark på baklämmen precis när vi rullade förbi blåljusen.

Väl framme på kliniken gick jag in och anmälde oss och Kaprifol blev ”inskriven”. Jag fick skriva på ett papper, lämna hennes pass och så blev jag visad till en iordningställd box med lite hö och vatten.

Sen var det bara att lasta av Kaprifol och jag ledde henne ett varv på parkeringen innan vi gick in på kliniken så hon hann ”skaka av sig resan”. Det gjorde hon snabbt så sen kunde hon lugnt följa med mig in genom dörren på kliniken och upp på vågen. Hon vägde in på 610kg, vilket faktiskt är exakt samma som hon vägde på första besöket på Husaby den 18:e juli. Jag trodde hon skulle väga mer eftersom hon inte motioneras så det var lite skönt att se. Rund är hon ju, men det har ju sina förklarliga skäl.

Efter vågen gick vi bort till boxen och gjorde en ettårig valack väldigt glad när han fick en granne mitt emot. Kaprifol tog det hela med ro och nosade lite på vattnet och tog en tugga hö.

Till sist var det bara för mig att klappa hästen hej då, städa ur släpet och parkera det på plats så jag slapp dra med mig det fram och tillbaka tomt, och åka hem!

Idag, tisdag, är det en lite nervös väntan så här på morgonen. Kaprifol kommer opereras under morgonen/förmiddagen och veterinären ringer mig efteråt. Det är alltså en titthålsoperation/artroskopi som ska göras på båda hennes bakknän för att ta bort lösa benfragment/osteochondros och eventuell kringliggande skadad vävnad/brosk. En relativt vanlig operation, och hon kommer att sövas inför det hela.

September

Ny månad och ny vecka, och vecka nummer två av fem innan mammaledigheten drar igång 1:a oktober. Det är en rätt fullsmetad vecka så jag hoppas vi har skrivit upp allt vi ska göra så vi inte missar nåt, hehe. För min del är det såklart allra störst med Kaprifols operation i morgon, lite nervöst ändå! Lite av grejerna som står på agendan:

Måndag: Köra Kaprifol till Skara, hon ska vara där mellan sju och halv åtta i kväll. Jag fick välja om jag skulle köra henne i kväll eller tidigt i morgon bitti men det passar ju bäst jobbmässigt att göra det idag. Hon ska dessutom fasta i natt inför operationen så jag hade ändå behövt ställa in henne på box i kväll, nu får hon bli fastande på kliniken i stället.

Tisdag: Operationsdags för Kaprifol. De ringer mig efter operationen som görs under morgonen/förmiddagen nån gång och först då får jag veta om jag ska hämta henne under tisdagen eller onsdagen. Lite beroende på vilken tid det blir, får det kanske bli onsdagen oavsett, för vi har en ganska fullbokad kväll. Axel ska på vägmöte 16-18 och jag ska på föräldramöte 18-20.

Onsdag: Eventuellt hämtning av Kaprifol och då ska hon alltså stängas in i boxen i två veckor framöver, och därefter gissningsvis liten hage ytterligare ett antal veckor. Jag har fått lov att ”låna” Zingo som lite halvt sällskap så hon kommer gå i lilla delen av vinterhagen precis utanför stallet så Kaprifol alltid har en häst i synfältet. Zingo kan ju dock inte gå in i ligghallen eftersom plattan utanför inte är gjuten än dock, men jag hoppas och tror att Kaprifol nöjer sig med detta.

Torsdag och fredag är relativt händelselösa, och sen är det hopptävlingar i Gäsene på lördagen som jag nog kommer hjälpa till lite på. Och så får vi se om det blir nån betong eller inte till stallet denna vecka, antagligen inte men hoppas kan man ju alltid.

Loke på nästan alla bilder

Idag ”hotades” det med enorma regnmängder så vi var förberedda på att ge oss ut en sväng under morgonen innan det drog igång. Loke vill gunga, såklart. Alltid. Varje dag. Hela tiden.

Även katterna verkade redo för en innedag, här i lusthuset.

Stallets blivande betongplatta är i alla fall nu redo för gjutning. Distanser är satta, en ram av brädor är byggd och lite grus har fyllts på där det fattades.

Fårhuset är inte hundra klart, men det är så lite så det fixar vi på ett kick. Axel ska försöka boka in en dag för gjutning i morgon.

Efter Lokes middagslur, där båda föräldrarna passade på att vila sig också, plockade vi fram saxen och satte den i Lokes hår.

Det är inte hans favoritsysselsättning så vi laddade upp med saft, kaka och traktor på tv:n.

Gick rätt bra ändå! Och så hoppade vi i badet efteråt!

Lite senare åt vi middag också! Axel åt med pinnar idag, och det skulle även Loke göra då såklart. Han fick faktiskt i sig några små nudelbitar i alla fall!

Det gick att varva med sked lyckligtvis, annars hade vi nog suttit där fortfarande…

Solig lördag!

Solen skiner och vi är nu på väg till grillfest! Vi ligger ganska bra till arbetsmässigt också; all armering är svetsad och vi har börjat sätta distanser vid stallet.

Och lekt också såklart!

Igår steg vi av lite från planen för att göra ett lite roligare jobb än svetsa armering. Nämligen såga ner de två stolparna i verkstan som skulle bort. Ingen efter-bild på det dock, men det är stolpe två och fyra på bilden här nere som nu är borta!

Fredag!

Ojojoj nästan en hel arbetsvecka är förbi! Det känns ändå ganska normalt att gå till jobbet varje dag även om det nu faktiskt var över ett halvår sen sist eftersom jag var föräldraledig på deltid innan semestern. Vi har lite lösa planer för helgen och det är ju att bli klar med stallets och fårhusets armering så det är redo för betong. Stallets armering är nästan färdigsvetsad så där ska det bara in med distanser och nån slags ram runt. Och fårhusets armering ska svetsas och få distanser, sen behövs det en bräda framför vardera dörr och även en mot vedboden så inte betongen slinker in där.

Vi bad om offert från betongföretaget i måndags men har inte hört nåt än, så får väl ringa dem på måndag igen och se hur det ser ut för dem.

På lördag eftermiddag ska vi på grillfest med min grupp på jobbet också, hemma hos chefen i Mölndal. Kan nog bli skoj!

Jag tog inte en endast bild igår så ni får en bild från den här tiden förra året. Tänk att han snart fyller två år den där lille killen! Kanske borde börja träna på den där traktor-tårtan snart som nog är självskriven till kalaset…

En glad onsdag

Börjar nästan fundera över om även Loke läser här och kanske skämdes lite över sitt beteende för igår var han sitt vanliga goa glada vanliga jag igen! Himla skönt! Han sover plötsligt bra igen också, både natten till idag och igår, märks på hela familjen kan man säga.

Det var som sagt jag som hämtade honom på förskolan igår och även om man på ett sätt gärna vill att barnet ska skina upp med hela kroppen och komma springandes, så är det väldigt roligt att han har lite svårt för att sluta leka med det han håller på med. Även igår hade han ätit som en häst, kissat på pottan, sovit bra och lekt både inne och ute.

När vi kom hem fick han öppna de två babyboxar jag hämtat ut på vägen från jobbet. Tänkte nog att det inte var nåt som han kunde roa sig med där i, men man vet ju aldrig! Tråkigt nog var det rätt oinspirerande innehåll och dessutom i princip exakt samma i båda; en nappflaska, två nappar och en badanka. Badankorna roade vi oss med i badet senare på kvällen i alla fall!

Och trots att Loke inte haft napp i munnen på säkert 1,5 år visste han precis var den skulle vara! Han ser ju andra barn med napp så klart, och han tyckte det var kul att tugga på den en stund men sen åkte den bort, hehe.

Axel var ju på Geodagar i Lerum och fick trerätters middag, så jag och Loke fick äta själva. Kyckling med philadelphiaost, ris och lite grönsaker. Slank ner fint.

Och sen gick vi ut! Hönsen fick lite ris-rester (jag lyckas alltid koka för mycket så även efter att matlådan var fylld var det en del kvar). Vi har sagt i säkert två veckor nu att vi ska börja nacka tupparna, som har börjat lära sig gala, skrattretande!! Men än har vi inte hunnit med det så det är fortfarande tio höns till antalet. Koppar saknas på bilden, hon ligger och ruvar lite, får se om det verkligen kan blir nåt. Tror inte hon har mer än typ två ägg.

Och Loke ville sitta i traktorn! Han är väldigt söt när han klättrar omkring där inne, låtsas köra, vill öppna och stänga dörrar och berättar var nyckeln till traktorn finns och vet exakt hur man gör när man startar den. Han kommer inte åt nyckeln dock, än, hehe.

Och så hämtade vi posten!

Vi plockade även lite mer fallfrukt och la in i stallet och så la vi in spån i boxen inför Kaprifols boxvila kommande vecka. Jag köper ju spånpellets från vår höbonde i vanliga fall, men nu kom en av våra hyresgäster och frågade om vi ville ha sågspån från hennes granne för 5kr säcken. Och det är inga små säckar!! Så det nappade vi på och fick hem ett gäng, kanske aningens dammigt men blir nog toppen att blanda det med lite pellets.

Så grymt mysigt att spåna boxar. Gillar egentligen hela den ”stalla in-grejen” med spåna, lägga in mat och vatten och höra hästen nöjt tugga efter kvällsfodring en murrig höstkväll. Men sen vill jag ju släppa ut hästkraken direkt igen, hehe.

Tidig morgon

Idag och i morgon byter vi hämtning och lämning på förskolan för Axel har någon form av ”geodagar” på universitetet och ska på middag ikväll mm. Jag var således på jobbet redan halv sju i morse och går hem vid tretiden i em för att plocka upp Loke på vägen. Kul att få göra den roliga delen! Haha. Igår hade vi en lite sämre lämning, Loke hade sovit riktigt dåligt och var ledsen större delen av morgonen och var därav lite ynklig vid lämning. Ingen gråt dock, men ändå sådär så det skär i hjärtat. Jag fick sms från förskolan lite senare att han var glad och som vanligt, himla snällt!

Loke är ju, och har alltid varit, en go och glad kille men har väl en lite ”sämre” period för tillfället. Tålamodet är kortare än vanligt och han vill bestämma allt, och när han inte får det så blir han arg och kastar saker, slåss eller sparkas. Det humöret kan även komma fram när han är trött och uttråkad på samma gång, vilket ofta är fallet på kvällarna. Ungefär då man själv är som piggast och gladast, eller hur! Han testar alla gränser och ibland kan man riktigt se hur han skannar av situationen och letar efter något som han vet att han inte får göra. Bara att bita ihop, förklara vad man får göra och inte göra och snabbt avleda och hitta på nåt annat! Om man kan.

I går vid frukost hade vi en ”rolig” situation där han som sagt var ledsen/arg om vartannat så han fick sitta i mitt knä och fick en skål med lite yoghurt. Men han ville inte äta med den skeden, han ville inte bli matad och han ville inte äta själv. Men han ville ha yoghurt! Framförallt ville han ha mer yoghurt, trots att det fanns på tallriken och jag försökte ”finta bort” det hela med att ge honom en droppe till, eller låtsas hälla upp mer i skålen men det gick såklart inte, hehe. Han bröt ihop totalt. Och han hade såklart inte blivit nöjd av att få mer yoghurt där och då heller. Inte lätt att vara liten! Så det blev ingen yoghurt i slutändan, men han skulle ju få frukost på förskolan lite senare så ingen katastrof. Tänkte mest att han skulle få i sig nåt och kanske piggna på sig lite, men det gick ju sådär va!

Ja, barn är ju härliga nästan jämt!

Vi överlevde!

Hela familjen överlevde första dagen på den ny (tillfälliga) vardagen. Axel klarade att vara levande på jobbet halv sju, vara klar vid tre och hämta Loke på förskolan klockan fyra! Jag lyckades lämna Loke på förskolan klockan 07.20 och överlevde en hel arbetsdag. Och så Loke såklart, han gick sin första hela dag på förskolan med högsta betyg. Han blev inte ledsen när mamma lämnade honom och han hade ätit som en häst vid frukost, fruktstund, lunch och mellanmål. Han hade även kissat alla gånger på pottan och hade således samma kläder på sig i slutet av dagen som i början. (Vilket han även haft alla andra dagar förutom i fredags). Och första sovpasset hade gått galant, barnen sover mestadels i vagnar utomhus och Loke hade delat vagn med Elsa. Det gör ju mammahjärtat lite lättare att höra om allt detta i slutet av dagen. För visst börjar man tänka på livspusslet ganska ordentligt när man lämnat bort sin avkomma och börjat resan till jobbet!

Efter kvällens middag åkte Axel på jaktmöte och jag och Loke plockade fallna äpplen i en av hagarna och la in i stallet. Och så gick vi och pussade lite på Kaprifol och gav henne några äpplen. En vecka kvar till operation!