Efter förmiddagens badplats-runda med Rebecka och Alice kan jag med stor säkerhet konstatera att Kaprifol är hältfri, himla trevligt! Vi travade två sträckor varav den första var lite stenig så där blev jag lite osäker på vad jag kände och inte kände (hon hade boots på sig såklart men bitvis är det lite väl stora stenar). Andra sträckan var dock underlaget helt plant och fint och där kändes Kaprifol helt ren och jämn i traven.

Svullnaden var även bättre när vi var tillbaka i stallet så jag tänker att jag skrittar och travar igång henne lite mer igen och ser vad som händer.

Tillbaka i stallet fick Alice en välbehövlig dusch (väldigt varmt och kvavt ute idag!) och för Kaprifols del räckte det att bli lite avsvampad där sadeln suttit. Så gick de och rullade sig gott sen!

Jag tog några bilder på Katla också, och hans vän Iris som bor hos grannen. De har blivit bra kompisar och höll varandra sällskap både inomhus och utomhus i dag på förmiddagen. Så söta 🙂

Midsommarafton alltså, i år igen! Vi har inte så högtflygande planer för i år, eftersom Axel åker till Australien på måndag kände vi att vi inte ville göra nåt större denna helgen, även om vi hade ett par olika alternativ att välja mellan. Men vi blir kvar i Ornunga och ikväll ska vi hem till de nya ägarna till ”westernstallet” nån kilometer härifrån. Rasmus känner de som flyttat in där så vi halkade in på hans bananskal skulle man kunna säga. Det var alltså ett westernställe förut men de som flyttat in där nu håller på med dressyr tror jag. Ska bli roligt att träffa lite nya grannar och som dessutom är hästfolk!

Under dagen ska även hästarna motioneras och jag får sällskap av Rebecka idag på förmiddagen. Jag har tyckt att Kaprifol varit hältfri i traven nu men det är lite svårt att se när jag samtidigt travar bredvid på Alice. Så idag tänkte jag sitta upp på henne och skritta en lite längre runda (tillsammans med Rebecka på Alice) och trava en liten sträcka för att känna hur hon känns. Det är fortfarande en liten svullnad kvar på benet men om jag tänker tillbaka på förra gången hon hade lymfangit på detta benet så var svullnaden rätt envis och försvann först när hon skrittades relativt mycket, så jag provar idag och ser hur det känns helt enkelt. Hon har varit utan metacam sen i tisdags om jag minns rätt, och svullnaden har fortsatt åt rätt håll efter det, vilket ju är skönt. Igår var hon väldigt pigg och glad i att röra på sig och småtravade ikapp så fort hon halkade lite efter när Alice hade sin bästa skritt över gärdet.

Vi får se hur det går idag helt enkelt. Men trevlig midsommar på er så länge 🙂

Ja i förmiddags var jag då hos barnmorskan för ett besök och det gick bra. Vi har nu bokat in en himla massa tider fram till och med oktober och jag kan konstatera att senast den 9:e oktober kommer bebisen finnas på utsidan! Kanske tillochmed en vecka tidigare då jag kommer vara med i en studie där man ska undersöka om man kan se någon preferens för barnet/mamman i att sätta igång en ”övergångsgraviditet” i v.41 eller v.42. Tydligen gör man olika över hela världen men inga direkta studer har gjorts på vad som är bäst. Jag kommer lottas till det ena eller andra alternativet och blir således igångsatt i den framlottade veckan, om jag ”kommer så långt”.

Efter att alla datum var inbokade kollade vi blodtycket (115/65 om jag minns rätt) och vägde mig (+7kg sen första besöket) och så fick jag lägga mig på britsen för att vi skulle lyssna på bebisens hjärta. Barnmorskan använder ju en annan mojäng än ett vanligt stetoskåp så det lät väldigt högt och tydligt och vi hörde även hur han röjde omkring där inne och grejade. Hjärtslagen låg på ca 145 slag per minut vilket också var bra. Sen mätte vi magen ”nerifrån och upp” så att säga; från blygdbenet till övre kanten på livmodern och även det verkade ligga inom ”normalgränser”. Till sist fick jag stickas i fingret och kolla blodsockret samt järnvärdet; blodsockret var bra och järnvärdet lite lågt så från och med nu ska jag äta järntabletterna varje dag i stället för mer sällan som jag ätit hittils (jag har dock varit lite dålig på att komma ihåg att äta dem, men det blir lättare nu när jag ska äta varje dag).

Så avslutningsvis inte mycket att klaga på där inte. Nästa besök blir 10:e juli!

Igår fick Kaprifol sin sista dos metacam. Benet är helt klart bättre, men det är fortfarande en ganska markant svullnad kvar så jag får se lite hur det ser ut nu om nån dag när metacamen gått ur kroppen. Hältan är i allafall bättre och igår blev även svullnaden mindre efter vår handhästrunda tillsammans med Alice.

Efter vår lilla runda grejade jag lite extra med hovar och innan de fick gå ut i hagen igen blev de insmörjda med solskydd på sina nosar + Kaprifols rosa karled, och så fick de flygspray och flugskydd på.